Pekplattor i skolan kan stå hemmen dyrt
Om en elev tappar skolans pekplatta i golvet kan följden bli dyr. Misstag eller ovarsamhet, vem ska betala?
Är det självklart att föräldrarna ska ersätta en pekplatta som skolbarnet tappar i golvet så att den går sönder?
Om det är ett misstag? Om skolan inte har satsat på skyddande fodral? Om barnet har problem med motoriken? Om barnet endast är 7 år gammalt och ännu inte moget att ta fullt ansvar?
Om misstaget skett när det varit oroligt i klassen eller en klasskamrat knuffat?
Det finns ett antal frågor som inte har solklara svar. Tills vidare finns skillnader i praxis från skola till skola, från kommun till kommun.
Ansvarsfrågorna har alltid funnits i skolvärlden, men det nya är att skolorna i dag har mycket dyr teknologi. Det gör att också ersättningarna kan bli väldigt dyra för hemmen.
Att ersätta en Ipad kan innebära en räkning på 400 euro, vilket kan vara en knäckande summa för en del hem.
Kvistiga frågor
Fredrik Åberg fick ett ersättningskrav från Hangö högstadieskola efter att dotterns Ipad gått sönder under lektionstid.
Han fann sig inte i situationen eftersom det inte var med avsikt pekplattan skadats.
Oenigheten med skolan om vem som skulle ersätta pekplattan kom till en lösning efter att bildningschefen Karl-Erik Gustafsson diskuterat med båda parterna, och ersättningskravet återtogs.
Gustafsson anser att problemet främst var ett kommunikationsproblem.
Åberg ser däremot frågan både som principiell och på många sätt kvistig. Och vårdnadshavare kan känna sig ganska maktlösa.
Han påpekar att samma regler för ersättningar inte kan gälla i grundundervisningen som i gymnasiet.
– I gymnasiet vet man att materialet kostar, men inom grundundervisningen är undervisningsmaterial och hjälpmedel gratis.
Gratisprincipen
Om hemmet får en räkning på 400 euro för en pekplatta som barnet haft sönder av misstag, har man frångått gratisprincipen.
Åberg påpekar också att hemmen inte kan påverka hur dyr utrustning skolorna satsar på.
I Hangö skaffades Ipad som är de dyraste pekplattorna, men en del föräldrar skulle kanske föredra billigare märken och modeller just på grund av ersättningsrisken.
– Pekplattorna i Hangö skaffades med bidrag från Hangö Sparbanksstiftelse, men pengarna räckte inte till en satsning på skyddsfodral.
Skyddsfodral ger ett betydande skydd ifall en pekplatta faller i golvet.
– Jag tycker det finns mycket saker man inte tänkt igenom, säger Åberg.
Tydliga spelregler
Problematiken med ersättningar av pekplattor berörs också i en artikel i tidningen Hem och Skola, där Terhi Päivärinta från Kommunförbundets undervisningsenhet också framhåller att material i grundskolan är gratis.
I fråga om ersättandet jämför hon med annat skolmaterial. Om ett skolbarn avsiktligt river sönder till exempel en skolbok krävs en ersättning av vårdnadshavarna. Men om boken tagit skada av misstag, till exempel att ett vattenglas fallit omkull och boken blivit våt, ska eleven få en ersättande bok av skolan.
Det kan vara bra med tydliga gemensamma spelregler, men Päivärinta anser att vårdnadshavare inte ska behöva underteckna särskilda avtal för tekniska hjälpmedel som används i skolan.
Inget problem
I Raseborg, där man har gått in för att alla elever ska ha en pekplatta, har man ingått skriftliga avtal med vårdnadshavarna.
– Vi har funderat mycket på de här sakerna och tog tid på att sluta avtal som vårdnadshavarna har skrivit under, säger Raseborgs bildningsdirektör Robert Nyman.
Några problem med ersättningsfrågorna har man inte haft under de två år det funnits pekplattor i en del av skolorna.
– Jag tror att det under hela den här tiden har hänt misstag fem gånger. Hemmen har nog tagit ansvaret. Det är stadens egendom och hemmen ansvarar för att det hålls i skick. Kostnaderna är ju i en helt annan klass än om man tappar bort en skolbok.
Han hänvisar också till att hemmen i regel har en hemförsäkring som kan täcka skadan.
Han säger att de flesta hemmen är nöjda med satsningen på pekplattor som ett hjälpmedel i undervisningen.
– Fördelarna överväger de utmaningar som finns.
Pedagogisk möjlighet
Att lära barnen ta ansvar för skolans utrustning ser Nyman snarare som en pedagogisk möjlighet än ett problem.
Han understryker att det kräver stödjande föräldrar som hjälper barnet och ser till att barnet lär sig varsamhet.
Men han medger också att alla barn de facto inte har ett sådant stöd i hemmet.
– När man vet att eleven inte får det stöd som behövs av föräldrarna är det skolans uppgift att ge extra mycket stöd.
Karl-Erik Gustafsson i Hangö säger att frågan i grunden blir en bedömning av orsaken till att en pekplatta gått sönder.
– Handlar det om ett rejält misstag eller har eleven till exempel sprungit i klassrummet med pekplattan i handen vilket inte är tillåtet? Om det handlar om ett misstag som eleven inte kunnat påverka ska skolan ersätta skadan, men när man kan påvisa ovarsamhet är det hemmets sak.
Det behövs en bedömning från fall till fall, säger han.
Lagen om skadeersättning
Minna Antila, som är jurist på Kommunförbundet, säger att ersättningsskyldigheten rent juridiskt följer lagen om skadeersättning.
Det är en lag som också tillämpas på minderåriga. Någon undre åldersgräns finns inte.
Däremot sägs i lagen att man i fråga om personer under 18 år bör bedöma rimligheten i ersättningsskyldigheten.
Faktorer som då ska beaktas är till exempel ålder, utvecklingsnivå och ekonomisk situation.
Antila känner inte till några fall som gått ända till tingsrätten ifråga om ersättning av undervisningsmaterial, men om en ersättningstvist inte kan lösas inom skolan är det i sista hand en i rättsprocess som bedömningen bör göras.