Rekordmånga läkare - ändå läkarbrist
Läkarförbundet vill lösa läkarbristen vid hälsovårdscentralerna genom att integrera privatläkare i verksamheten. – Bra, men orealistiskt, säger Karl von Smitten som tror mer på social- och hälsovårdsreformen.
Det råder läkarbrist inom offentliga vården trots att Finland har fler läkare än någonsin. Var tredje läkare väljer nämligen att erbjuda sina tjänster via företag, främst på grund av bättre arbetsvillkor.
– Då jag utexaminerades som läkare fanns det femtusen läkare i Finland, men ingen läkarbrist. Nu finns det över tjugosextusen läkare och läkarbrist, säger Karl von Smitten (SFP).
Han är grundtrygghetsnämndens ordförande i Raseborg, en stad som månad efter månad är tvungen att hyra in läkare som är dubbelt så dyra som stadens anställda läkare (22 000 gentemot 11 000 euro per månad).
En ond spiral
Trots att hyrläkare är dyra har läkarbristen lett till att Raseborgs personalkostnader för läkare har sjunkit. von Smitten tror inte ens att det vore möjligt att hålla budgeten med full bemanning.
Vilka är de viktigaste konsekvenser av läkarbristen i Raseborg?
– Läkarna har varit så överansträngda att det avskräckt andra att komma hit och väntetiderna har blivit längre. Men har någon lidit av läkarbristen? Jag tror svaret är nej. Är du riktigt sjuk i Finland får du världens bästa behandling.
De senaste månaderna har staden klarat sig med ungefär 12 läkartjänster kompletterat med en eller två hyrläkare; betyder det att antalet ordinarie läkartjänster, 17,5 är i överkant?
– Ja, men det kan man ju inte säga. Ett problem är att många jobbar deltid, om de vi har anställda jobbade heltid vore det lättare.
- 1950: 2 034
- 1970: 4 965
- 1980: 9 517
- 1990: 13 894
- 2000: 18 590
- 2010: 23 609
- 2014: 26 872
- Läkare i arbetsför ålder inom Helsingfors och Nylands sjukvårdsdistrikt: 6 897.
- Läkartätheten är 271 invånare på varje läkare i yrkesverksam ålder (i Nyland 229).
Handledningen viktig
Ett återkommande lösningsförslag på läkarbristen är att tvinga läkarna att arbeta längre inom offentliga vården. I nuläget är endast nio månader obligatoriskt för den läkare som vill specialisera sig. Bara det tycker von Smitten att är fel trots att det underlättar situationen i Raseborg.
Till saken hör också att dessa läkare måste ha en äldre läkare som handledare, vilket delvis binder befintliga resurser.
– Nu för tiden vill unga läkare inte vara där de inte har god handledning, förut var man stolt att klara upp svåra situationer själv, säger von Smitten.
Dessutom är andelen äldre läkare är som störst vid privata läkarstationer och som lägst vid hälsovårdscentralerna.
"Tvång är fel väg"
Läkarförbundet säger också nej till tvång till offentliga sidan. I stället föreslår man ett system där läkare kan jobba i offentliga vården utan att ha kommunen som arbetsgivare.
Enligt en nordisk modell skulle notan bli densamma oasvett vem som är arbetsgivare.
– Man borde göra som i Sverige, Norge och Danmark. Där har staten sagt hur man ska göra om man vill jobba som läkare i offentliga vården, hur snabbt man måste erbjuda tid och hur mycket man får betalt. Det är samma summa oavsett vem som är arbetsgivare. Därför kostar systemet inte ett öre eller en cent mera fast läkaren är i privata sektorn, säger Läkarförbundets verksamhetsledare Heikki Pälve.
– I Finland är det nästan en synd för läkare att jobba privat. Det är lite underligt. Vem som betalar lönen är inte det viktiga.
- Läkare i Finland arbetar i medeltal 44 timmar i veckan.
- Andelen läkare i åldern 45-64 är störst vid privata läkarstationer och lägst vid hälsovårdscentraler och sjukhus.
- Andelen kvinnliga läkare är högre vid hälsovårdscentraler jämfört med på privata sidan. Män är vanligare inom medicinsk utbildning, forskning och administration.
- I fjol började 696 studera till läkare. Man kan studera till läkare vid fem universitet i Finland.
- Årligen utexamineras cirka 650 nya läkare i Finland.
- Kvoten ska höjas till 750 på grund av att stora årskurser läkare går i pension i slutet av detta årtionde.
- Hela 85 procent av de som studerat till läkare vid Helsingfors universitet arbetar inom Helsingfors universitetssjukhus område. Och en av fem som studerat på annat håll till läkare har flyttat till läkarjobb i huvudstadsregionen.
- Av alla läkare i landet arbetar därmed en tredjedel inom något av HUCS tre sjukvårdsdistrikt.
- Drygt 60 procent av läkarna har specialiserat sig och av dessa jobbar majoriteten inom specialistvården och på privatmottagningar.
- Läkare har i medeltal en grundlön på cirka 6 000 euro och betalar cirka 40 procent i skatt.
Kan motverka centralisering
Enligt den nordiska modellen skulle läkare kunna ha mottagning var som helst, inte nödvändigtvis vid någon av hälsostationerna.
Ett argument är närheten till exempelvis labb och röntgen, men det är enligt Pälve inget problem. Sådana remisser behövs långt i från alltid. Utspridda mottagningar skulle motverka den pågående centraliseringen till stora enheter.
Speciellt i en geografiskt stor kommun som Raseborg skulle systemet gynna närservicen rejält.
Språket spelar roll
I Finland finns i dag 3 800 läkare vid hälsovårdscentralerna och därtill 2 000 läkare som arbetar med primärhälsovård inom privata sektorn.
– Om man tar dessa tvåtusen som möjliga läkare på kommunalnivå så kan jag lova att läkarbristen i Raseborg är lika med noll, säger Pälve.
Han konstaterar att läkarbristen inom det kommunala är exceptionell i Raseborg (över 25 procent). Ser man till hela landets hälsovårdscentraler är den cirka 6 procent.
– I det här fallet kan språkfrågan ha betydelse. En helfinsk arbetsplats, eller en där finskan dominerar, kan vara mer lockande, säger Pälve.
Enligt von Smitten är språket i praktiken inget problem, men nog psykologiskt.
Den största orsaken att läkare väljer privata sektorn är att de där får större möjlighet att kunna behärska sin arbetsbörda och sina arbetstider. En annan orsak är att ledningen och organisationen upplevs så komplicerad och osmidig inom offentliga vården att det är svårare att jobba där.
– Så länge du får tid till en läkare, privat eller offentligt, finns det inte läkarbrist. Man måste fråga om det finns någon speciell sak som förklarar varför de läkare som jobbar i Raseborg inte vill byta från privata vården till offentliga? säger Pälve.
Ett löpande band
Enligt von Smitten vore Läkarförbundets lösning en återgång till tiden innan folkhälsolagen från 1971, vilket han skulle välkomna men beskriver som drömmar.
– Hela läkarkonceptet borde göras om, men det är politiskt svårt. Med den lagen blev läkararbetet schemalagt, en fabrik med tvångstakt. Det är grundfelet med nuvarande system. Läkarnas rätt att bestämma över sitt arbete är nästan noll i offentliga primärhälsovården. Det är oerhört tungt, ett löpande band där du inte bestämmer hur hårt bandet går.
I stället för att integrera privatläkarverksamhet sätter von Smitten sitt hopp till vårdreformen.
– Då försvinner glasväggen mellan sjukhusets verksamhet och hälsovårdscentralens. Ett problem med att locka läkare till primärhälsovården är att de inte får så mycket utmaningar där. Får man bort glasväggen kan de göra lite på sjukhussidan och deras arbete blir mångsidigare, mer krävande och friare.
En annan lockande faktor är närhet till en aktiv bäddavdelning, vilket löser sig då så kallade bädden flyttar tillbaka till sjukhusområdet nästa år.
Handlar inte om pengar
Enligt von Smitten är Raseborgs paradoxala problem läget som är för nära och för långt från Helsingfors.
– Vi är som glesbygd nära metropolområdet. Om du som läkare vill till Ekenäs är det klart att du bor kvar i Helsingfors där du har din bättre hälft. Vi har ofta svårt att erbjuda jobb åt bägge parter.
Även mer allmänna faktorer påverkar. Enligt von Smitten är dagens läkare inte lika villiga att joura som på hans tid i och med att de klarar sig så bra ekonomiskt i vilket fall som helst.
Privatläkare har alltid tjänat bra och i början av 2000-talet trissades även de kommunala läkarlönerna upp. Löneskillnaderna mellan offentliga och privata sektorn har blivit försumbara.
– Jag vill inte skylla på någon, men i allmänhet har en välbemannad och välorganiserad hälsovårdscentral lätt att locka läkare, annars blir det en on cirkel, där vi är nu. Problemen är att läkarna jobbar för lite per person och så är de av familjeskäl bundna vid metropolområdet, säger von Smitten.
I nuläget har läkarna i praktiken full sysselsättningsgrad, kan flera läkare hjälpa upp situationen?
– Nja det finns andra viktiga yrken som också behöver utexaminerade i framtiden. Och det är bevisat, ju flera läkare, desto mer pengar går det åt. Behoven ökar tyvärr i takt med utbudet.