"Visst finns det säl vid Segelskär"
Ett nytt kvotsystem infördes i fjol för att förenkla jakten på gråsäl. Än ligger avskjutningen inte på den nivå man på fiskerihåll skulle önska sig.
Forststyrelsens nyligen publicerade utredning kan ge en felaktig bild av sälförekomsten i Ekenäs skärgård.
Enligt utredningen sköts det under jaktåren 2010-2014 sammanlagt åtta gråsälar i Raseborg – av dem ingen inom Segelskärsområdet som föreslås bli en del av den utvidgade nationalparken.
Om man i stället för den jaktårsvisa statistiken ser på Finlands viltcentrals årsstatistik visar den däremot att det under fjolåret sköts nio sälar i Raseborg.
Det är en siffra som också Benjamin Englund på Espingsskär kan gå i godo för.
Han är med i Ekenäs skärgårds jaktförening som så sent som i fjol startades upp för att få en fungerande viltvård i skärgården.
Under fjolåret sköt föreningen exakt det tidigare nämnda antalet gråsälar - nio stycken. Av de nio fälldes två i juli då säljakten ännu gick på licens. De övriga sju fälldes senare på hösten då man hade övergått till det nya systemet med kvoter.
– Av de nio sälarna sköts minst sju vid Segelskär, vilket vi också anmält till viltcentralen, säger Englund.
Enligt viltcentralens statistik är antalet det största som på årsbasis skjutits i Raseborg under de senaste tio åren.
Under 2013 ska det enligt samma statistik inte ha skjutits en enda säl i Ekenäs eller på området Ingå-Snappertuna, däremot två i Tenala.
"Ingen enkel jakt"
Systemet med jaktkvot för gråsäl trädde i kraft i augusti i fjol med avsikten att minska på förlusterna som sälen orsakar yrkesfisket. Gråsälsindivider som nallar av fiskebragderna kan avlägsnas på en gång, utan på förhand skaffad licens.
Havsområdena i Nyland och Kymmenedalen hör till stamförvaltningsområdet för Finska viken som det här jaktåret har tilldelats en kvot på 94 gråsälar.
Hur jakten framskrider kan man följa med på Finlands viltcentrals webbsida där den kvarvarande sälkvoten för Finska viken för tillfället är nere i 71. Jakten har med andra ord inte varit särdeles livlig.
– Det är inte många som har möjlighet att fara ut till havs på det viset, kanske mitt i veckan. Det krävs att det är lugnt väder och sälen är inget lätt djur att hantera. Det är ingen enkel jakt, säger Benjamin Englund.
Den här tiden på året är gråsälen fredad men då jaktsäsongen inleds den 16 april tänker man från jaktföreningens sida ge sig ut på nytt, bara vädret tillåter.
Påståendet att sälstammen vuxit sig för stark för att allmän jakt längre skulle kunna bita på problemet (VN 11.2) håller Englund, som också sysslar med fiske, inte med om.
– Visst är det bättre att jaga än att låta bli. Jakten gör också att sälarna blir rädda för båtar och inte direkt förstör näten och tar fångsten.
Hur det i framtiden blir med säljakten på de områden som eventuellt införlivas i nationalparken är oklart och väcker därför farhågor.
– Jag har försökt höra mig för men ingen tycks veta hur det blir, säger Englund.
– Om man vill skydda naturen där ute skulle man kunna införa någon begränsning på alfågeljakten i stället, tycker han.
Bättre med kvot
Christian Lindén som är verksamhetsledare på Nylands fiskarförbund bekräftar att det finns oro på fältet över hur nationalparksplanerna kommer att påverka jakten och fisket. Han är kritisk:
– Det är ingen som hört de nyländska jakt- och fiskeriföreningarna under beredningen.
Enligt Lindén borde det skjutas mycket mer säl än det görs nu. Övergången till kvotsystemet var en förbättring men om kvoten är tillräckligt tilltagen är svårt att säga.
Kvoten baserar sig på räkningen av sälar som görs genom flyginventeringar under skinnömsningsperioden då sälarna i stort antal ligger synliga på hällar. Enligt Lindén räknar man ändå med att enbart cirka 60 procent av sälstammen blir inkluderad i inventeringen på det viset. Dessutom är antalet gråsälar i Finska viken som lägst just vid pälsömsningstiden. Det är först senare de söker sig dit.
Å andra sidan ser det inte heller ut som om man skulle klara av att fylla jaktkvoten på sin nuvarande nivå. För att öka säljakten har Fiskarförbundet tillsammans med Jägarförbundet därför inlett ett samarbete där jägare sammanförs med lokalbefolkning och fiskare som vet var och när det går att jaga säl.
Säljförbud
I likhet med Benjamin Englund säger Christian Lindén att säljakt inte är någon enkel jakt.
– Man ska komma tillräckligt nära, vara en duktig skytt så att man från en gungande båt träffar en guppande säl med ett skott i hjärnan.
Att jaktsäsongen på säl inleds först i mitten av april anses ut jaktperspektiv vara för sent.
– Det bästa är att skjuta säl på isen men det är ytterst få vintrar vi har is den tiden på året.
Förutom att säljakten är tidsödande och arbetskrävande om man på etiskt vis vill ta vara på hela sitt byte tycker Lindén att EU sätter onödigt stora käppar i hjulet då man enligt reglerna inte får sälja eller göra vinst på sälprodukter.
Sälvänligt
På 70-talet var jakten på säl fri i Finland. Tidvis fanns det även skottpengar på säl. Det gjorde att sälarna var skygga och försvann när de hörde en fiskebåt.
– Nu är det närmast så att när de hör en fiskebåt simmar de efter för att de vet att där finns det mat, säger Christian Lindén.
Den nya lagstadgningen om hur fiskeredskapen ska märkas ut har enligt Lindén gjort att sälarna hittar dem ännu bättre.
– Samtidigt med det kom också kravet på att redskapen ska vara utmärkta med namn och kontaktuppgifter. Det är bara för att sälarna ska veta vart de ska skicka tackkortet om julen.
Lindén nämner ett förslag om att göra sälskyddsområdena som nu bland annat finns utanför Kallbådan tidsbegränsade så att de enbart skulle vara i kraft under skinnömsningen och kutningen.
– Sälskyddsområdena har mist sin funktion. De behövs inte längre då det finns en hållbar stam.