SSAB i Lappvik går bra just nu
Att få en ny ägare kan vara ett hot – eller en möjlighet. För rörfabriken i Lappvik har det betytt full rulle fram till hösten.
En av de första VN stöter på i Lappvik är en nyanställd arbetsledare.
Hangöbon Henri Satomaa är andra dagen på jobbet och får introduktion i arbetet av arbetarskyddsfullmäktig Ulf Heimberg. Den processen tar tid. Satomaa ska lära känna sina medarbetare och får följa med produktionen i ungefär en vecka.
– Nya riskerar att skada sig i början, de blir så ivriga, säger Heimberg.
Satomaa berättar att han jobbat 14 år på Printals fabrik i Hangö, med underhåll. Där försvann 80 jobb efter att ett svenskt företag köpt största delen av verksamheten och flyttat den till Sverige.
Nu är han på en annan arbetsplats som också nyligen fått en svensk ägare. Finska Ruukki och svenska SSAB fusionerades nämligen i fjol.
Investeringar bådar gott
I samband med fusionen meddelade ägarna att man tänkte minska antalet anställda.
– Människorna på fabriksgolvet var oroliga och undrade vad som skulle hända med hela fabriken, berättar fabrikschef Karl Råstedt.
Han ser ljust på framtiden. SSAB investerar i både fastigheter, säkerhet och kvalitetssäkring i Lappvik. Enligt den senaste försäljningsplanen ska fabriken fram till september producera mera än vad den för tillfället har kapacitet till.
– Vi har ett positivt problem, vi är överbokade för tillfället. Vår säljorganisation är bra, säljarna skulle kunna sälja mera än vi hinner tillverka.
Så rörfabriken i Lappvik rekryterar personal. Enligt Råstedt handlar det om ungefär tio personer; två arbetsledare för fast anställning och resten visstidsanställda till produktionen.
Över 100 människor har sökt jobben. Råstedt säger att många av dem har goda grund- och yrkeskunskaper.
Konjunkturkänslig bransch
Utanför fönstren på hans kontor breder skärgården ut sig. På andra sidan Tvärminne Storfjärden tronar det konkursdrabbade stålverket i Koverhar, en stor och stum påminnelse om hur hårt metallbranschen har haft det.
Tidningen Helsingin Sanomat publicerade nyligen en artikel om SSAB, där vd Martin Lindqvist försäkrar att de stora enheterna bevaras. Han lovar emellertid ingenting när det gäller de små enheterna. Fabriken i Lappvik, med sina cirka 100 anställda, hör till dem.
Råstedt tar artikeln med ro. Han konstaterar att det funnits oro för framtiden på många enheter i koncernen.
– Man har varit rädd i Sverige också. Allt indikerar att rörfabriken i Lappvik behövs. Det finns inte motsvarande produktion inom SSAB sedan tidigare.
I Sverige finns inte systemet med permitteringar. Råstedt säger att det finländska avtalssystemet ger större rörelsefrihet när konjunkturerna varierar än vad som är möjligt på andra sidan viken.
Eftersom han varit i branschen sedan 1973 vet han att branschen är konjunkturkänslig.
– Vi kör direkt i väggen när konjunkturerna går ner.
Tala och stå stilla
Innan Råstedt visar runt i fabriken läser han upp företagets säkerhetsinstruktioner för gäster. Man får bara röra sig här i sällskap av sin värd. Man får inte gå för nära rörlinjerna, man ska se upp för trucktrafiken och man får inte använda mobiltelefonen under fabriksronden. Den som talar i telefon måste stå stilla.
Det sistnämnda har en förklaring. Ett par gånger har folk talat i telefon, varit okoncentrerade och förorsakat nära ögat-situationer.
Säkerhet är en dimension av jobbet som är i fokus. Råstedt pekar på gula metallräcken som löper längs väggarna i den så kallade nedre hallen. De finns till för att styra de gående bort från trucktrafikens leder.
I en annan hall ligger en skärlinje där man förbättrar säkerheten. En orsak är en nära ögat-situation för cirka ett år sedan.
Råstedt kan på rak arm ange hur många olycksfria dagar man haft denna tisdag – 257 stycken. Före det hade man 569 olycksfria dagar i följd.
Människor och maskiner
SSAB investerar också i kvalitet. Rent konkret betyder det bland annat utrustning för automatisk dimensionsmätning och för svetskontroll.
– Rören svetsas i en takt av 150 meter i minuten, en människa har ingen möjlighet att se ett millimeterfel, säger Råstedt.
På frågan om automationen gör arbetarna överflödiga svarar han nekande. Automationen stöder människorna.
Råstedt berömmer de anställda i Lappvik för att vara flexibla, både när det gäller arbetstider och kompetens. En anställd behärskar i genomsnitt fem till åtta olika uppgifter. Det betyder att folk kan flyttas mellan olika uppgifter allt efter behov.
Men människor är olika. En del gillar rutiner och kan sköta en till två uppgifter, en del är veritabla mångsysslare som klarar 10–12 arbetsuppgifter.
En av dem är Risto Tuppurainen, vice huvudförtroendeman. Under sina 28 år på fabriken har han hunnit med mycket.
– Jag har kört truck, skött produktlagret, packat, svetsat, tagit prover ... Kanske det är därför jag nu är på kvalitetsavdelningen, säger han.
Vad ägarbytet innebär vågar han inte sia om. Men det ska bli intressant att se.
– Vi är lite klokare om ett år.
Lappvik är i alla fall inte en vit fläck i ledningens medvetande.
En före detta fabrikschef, Olavi Huhtala, är numera divisionschef för SSAB Europa. Tuppurainen minns honom som en behaglig man.
En konkret förändring har redan skett i Lappvik. En morgon stod det SSAB i stället för Ruukki på fabriken.
– Jag var tvungen att titta en extra gång, säger Tuppurainen roat.