Nu synas kandidatkorten i Raseborg
Ansökningstiden är ute. Nu går arbetet vidare med att bland 13 sökande sålla ut Raseborgs nästa stadsdirektör.
Filosofie magister Bob Karlsson, 50, stadens tidigare bildningsdirektör, fanns med då VN i december listade heta kandidater för direktörsjobbet. Då hade Karlsson ännu inte bestämt sig för att söka, men sällar sig nu alltså till de 13 som vill efterträda Mårten Johansson.
– De här jobben kommer inte så ofta förbi. Fastän jag har många år kvar på mitt nuvarande jobb och trivs jättebra beslöt jag mig därför efter moget övervägande för att söka.
Ursprungligen Pargasbo är Karlsson sedan 1989 Ekenäs- och Raseborgsbo. Efter 19 år i Tenala flyttade han med familjen till Langansböle förra våren. Han har en bakgrund som matematiklärare och rektor. Tjänsten som bildningsdirektör lämnade han 2012 för en tidsbunden direktörstjänst vid Utbildningsstyrelsen.
Hur ter sig Raseborg nu, sett utifrån?
– Vad jag följt med finns många av problemen kvar, i alla fall vad gäller ekonomin. I övrigt tycker jag att man friskt tagit itu med flera saker, bland annat utrymmeslösningar i form av daghemsbyggen och nyttjande av Ekåsenområdet. En av småstädernas utmaningar är att mycket av attraktionen är koncentrerad till sommaren och att man ska ha service och evenemang som lockar både ortsbor och andra.
Vad har du att erbjuda Raseborg?
– Jag har ingen mirakelmedicin som skulle lyfta ekonomi eller annat. Det som jag i jobbet ser som viktigt är att leda ledningen, lyssna till beslutsfattarna och försöka få samstämmighet och enighet kring vilken riktning Raseborg ska gå. En stadsdirektör ensam kan inte komma med de räddande idéerna. Det finns en massa sakkunskap hos personalen och det gäller att skapa fruktbart samarbete mellan olika sektorer och med näringsliv.
– Jag vill tro att jag skulle kunna fungera som bra ledare för staden, eller organisation. Staden är ju mycket mer än den kommunala förvaltningen och den andra delen har jag inga ambitioner på att leda.
Redo att ge hjärna och hjärta
Också Kimitoöns kommundirektör Tom Simola fanns med på VN:s förhandslista.
Simola "46, snart 47 år" är född och uppvuxen i Kimito men redo för en flytt till Raseborg där den äldsta av de tre sönerna studerar.
Han säger sig känna en dragning till Raseborg.
– Som direktör tycker jag att man ska ha känsla för det man gör och jobba med både hjärna och med hjärta. Det finns något i Raseborg som intresserar. Jag kan inte sätta tummen på exakt vad, utan det handlar om helheten.
Vad vet du om Raseborg?
– Jag är ingen expert, vilket jag tror är på gott och ont i dylika fall.
Simola är nu inne på sitt sjunde år som Kimitoöns kommundirektör, innan det hann det bli sju år på Kimito kommun. Han har också varit yrkesverksam inom bankvärlden - som kontorschef på Nordea och kreditchef på Postbanken. Till vicehäradshövding auskulterade han vid Pargas tingsrätt efter att ha studerat juridik på finska i Åbo.
Med sin bankbakgrund är det kanske föga förvånande att Simola är intresserad av kommunal ekonomi och betonar vikten av ekonomisk balans.
– För att kunna jobba kreativt i en kommun och komma med nya saker måste grunden vara stabil.
Också näringslivet ligger nära hjärtat.
– Det är väldigt viktigt att man inte bara pratar om ett samarbete med näringslivet. Man måste ha ett partnerskap och en kontinuerlig dialog med företag och företagare på området för att tillsammans hitta nya lösningar och komma vidare. Det är något vi jobbar mycket med på Kimitoön.
Sundare direktörssyn
Förutom Karlsson söker två andra ortsbor tjänsten. En av dem är politices magister Samuel Reuter, 50, ursprungligen från Helsingfors men sedan 2007 bosatt i Ekenäs.
Reuter jobbar som verksamhetsledare för Nyland på Folkhälsans förbund och beskriver sig som en vanlig invånare, utan andra lokala uppdrag än ordförandeskapet för Mikaelskolans och Rosengårdens ekonomiutskott.
– Mitt intryck är att det i staden redan startat en bra process med att skapa en organisation där man utgår från invånarnas behov och där man försöker skapa ett positivt arbetsklimat och även kan jobba över partigränserna. Jag är intresserad av att jobba vidare med den processen.
– Jag har själv jobbat med organisationsförändring och varit med om att slå ihop olika organisationer och tror att det är en relevant erfarenhet. Jag har också jobbat ganska mycket med hur man styr med hjälp av mål och värderingar och skapar ett arbetsklimat där folk upplever att de blir hörda.
Han tycker att man närmat sig de övriga nordiska länderna i att rollen som stadsdirektör mer kommit att handla om att verkställa den politiska ledningens vilja och fokusera på det operativa arbetet.
– Det är klart att man som ledande tjänsteman alltid påverkar organisationen, men jag tycker att man i dag har en sundare syn på stadsdirektörsskap än tidigare.
Åland som modell
Anders Nordström, 52, är ursprungligen från Helsingfors men bor sedan fem år tillbaka i Karis. Då VN ringer upp befinner han sig ute på stugan på Skåldö.
På Nordströms cv finns förutom en politices magister-examen erfarenhet av kommunal förvaltning från Kumlinge där han varit kommundirektör och från Sottunga där han varit kommunsekreterare. För tillfället är han utan anställning.
Han beskriver sig själv som öppen, utvecklingsinriktad och beredd att ta impulser utifrån.
– Jag vill att Raseborg ska följa med tiden på alla områden, jag vill inte att regionen stagnerar eller är rädd för inflyttning.
Med bra kännedom om Åland tycker han att man på flera fronter kunde ta modell av öriket.
– Man kunde gärna ta efter den åländska stilen bland annat då det gäller miljö och företagande. Jag tycker de har ett fungerande samhälle där, med bra sysselsättning. Man ska inte vara rädd för att låna goda idéer utifrån.
Van vid tvåspråkighet
Från grannkommunerna hör jord- och skogsbruksmagistern, Lojobon Eero Soinio, 57, till dem som ställer sig till förfogande.
– Jag är intresserad av tjänsten eftersom jag länge jobbat som kommundirektör i Nyland och är van vid att jobba i tvåspråkiga miljöer. Just nu är jag utvecklingsdirektör i Lojo. Innan kommunfusionen var jag direktör i Nummi-Pusula och före det kommundirektör i Lappträsk.
Hur skulle du presentera dig för raseborgarna?
– Som en äkta nylänning. Jag har rötter i Nyland och har alltid jobbat i Nyland. Jag känner bra till alla delar och människor här.
Vad vet du om Raseborg?
– Det sedvanliga - de kommunala ärendena och stadens historia. Jag känner också ganska bra till de svårigheter, främst ekonomiska, som Raseborg står inför. Raseborg fyller en del av kriterierna som gäller för kriskommuner och kommer också att ha några tunga år framför sig.
Det är ändå inget som avskräcker Soinio.
– Jag var kommundirektör under 90-talets depressionstid. Också Nummi-Pusula var en kriskommun, så det är inget nytt. Man kan säga att jag är proffs i branschen.
Om huruvida den snart lediga direktörstjänsten i den nuvarande hemkommunen intresserar är Soinio förtegen.
– Lojo är en helt annorlunda kommun. Jag vill inte uttala mig i det här skedet.
Blev han vald till den nu sökta tjänsten är det givet att flyttlasset går till Raseborg.
– Det är viktigt att kommundirektören bor i den kommun där han jobbar.
Skärgårdsvän
Salobon Timo Kiviaho, ekonomie magister, 46, är vice vd för konsultföretaget China Tekway som för några år sedan uppmärksammades för sin export av julgubbskonceptet till Kina.
– Jag jobbar med utvecklingsfrågor och hjälper företag inom näringsliv och turism att förbättra sina andelar i Asien.
Kiviaho är en man med många järn i elden, både inom företags- och föreningsliv och det militära. Till målsättningarna hör att inom de närmaste åren landa på en post som kommundirektör. Gärna i Raseborg som han ser potential i och vill utveckla till 2020-tal.
– Då ska Raseborg ha mera turism från Europa och Asien och locka till sig småbarnsfamiljer från hela Finland.
Till stadens trumfkort räknar han skärgården och brigaden.
– Jag älskar skärgården och också Fiskars hör till mina favoritplatser. Jag bor själv i Kisko, 10 minuter därifrån.
I senaste kommunalval kandiderade Kiviaho för Samlingspartiet. År 2007 ställde han upp i riksdagsvalet som Kristdemokraternas kandidat.
– Jag har vänner i alla partier.
Ändrad roll
– Jag har varit i finansbranschen i snart 30 år och gjort det mesta där. Jag kan inte säga att jag är utled men det skulle vara roligt att göra något lite annorlunda, något som känns meningsfullt, ett samhälleligt engagemang men på ett annorlunda sätt än hittills, säger ekonomie magister Denis Strandell som varit kommunpolitiskt aktiv i Kyrkslätt under tre perioder och leder SFP:s fullmäktigegrupp.
Framtiden med bland annat social- och hälsovårdsreformen samt en delvis nedmontering av den offentliga sektorn gör enligt Strandell att jobbet som stadsdirektör ser annorlunda ut än det gjorde för tio år sedan.
– Då var det mer fråga om att administrera den kommunala servicen. Nu handlar det om att skapa nya strukturer, förändra och försöka hitta nya verksamhetsformer.
– Jag uppfattar det som att man i Raseborg förstått vad man behöver och tycker att arbetsbeskrivningen matchar den profil jag själv har och det jag kan erbjuda.
Den egna näringslivserfarenheten skulle som han ser det komma väl till pass.
– Västnyland står och faller med vilken förmåga man kommer att ha skapa nya jobb inom den privata sektorn.
Också åldermässigt tycker han att han passar bra in.
– Jag är 56 år. Det betyder att jag har sju till nio år kvar i arbetslivet. Längre än så tycker jag inte heller att en stadsdirektör ska sitta.
Vykortsansökan
Till de sökande som VN inte talat med hör Risto Alaheikka som 2011, bland 26 sökande, valdes till vd för utvecklingsbolaget Team Botnia i Torneå. En tjänst han efter en förtroendekris sades upp från i början av fjolåret. Alaheikka har också jobbat som köpcentrumchef för Iso Omena och varuhusdirektör för Citymarket i Esbo.
Rovaniemibon Arttu Salonen är projektchef vid Lapplands yrkeshögskola, Tammerforsbon Kimmo Tepsa koordinator vid TE-centralen.
Antti Jalonen, bosatt i Björneborg, var tidigare anställd vid Kemira och driver numera ett eget företag inom den kemiska branschen. Jari Määttä-Kampman, bosatt i Uleåborg, uppger sig vara medarbetare vid tidningen Kaleva.
Matti Mäkelä från Varkaus är en trägen sökare av direktörstjänster. Kännetecknande för Mäkeläs ansökningar är att de alla skrivs på vykort, så också till Raseborg.