Äldre är bundna till osålda hem
Att sälja sin villa för ett pris som inte ens räcker till en tvårummare är orimligt. Därför bor allt fler äldre ofrivilligt i stora, svårskötta hus.
– Det har blivit omöjligt för äldre att få sina hus sålda, för att kunna byta till mindre. En lägenhet på två rum och kök kan kosta 200 000 euro, medan de villor äldre vill göra sig av med inte kan säljas för mer än 150 000, säger Krister Sjöström som arbetar som bostadsförmedlare i Hangö sedan 20 år tillbaka.
Dyra nya höghus
Han poängterar att de som fyllt sextio-sjuttio år varken får eller vill ta bostadslån, vilket ytterligare försvårar deras situation. Dessutom anser han att priserna på nybyggda höghus, som lämpar sig för äldre tack vare breda gångar och tröskelfria golv, är på tok för dyra.
– Det råder ingen balans mellan priset på nybyggen och äldre, stora hus. Bara ytterst få har råd att köpa nya lägenheter i dagens läge.
En omöjlig ekvation
Kerstin Ståhlberg som säljer fastigheter i Ekenäs, Karis, Ingå och Kyrkslätt har reagerat på samma fenomen.
– Det handlar ofta om äldre personer som en gång i tiden haft möjlighet att bygga sitt drömhus på landet och där lever de så länge benen bär. När de inte längre orkar sköta om huset och gården, ofta på grund av sjukdom, vill de byta mot mindre. Men paradoxalt nog får de sällan en sådan summa för sitt stora hus att den ens skulle räcka till en liten bostad.
Ståhlberg berättar om ett fall där det äldre paret ifråga redan hade gett ett anbud på en tvårummare, vilket godkändes med den premissen att det egna huset skulle säljas innan köpet fastslogs. Det fanns till och med en villig köpare av deras hem, men priset låg under det som paret behövde för den lilla lägenheten i centrum.
– Det blev inget köp. I stället sitter paret fastlåsta i sitt hus. Det är mycket tragiskt. Jag tycker synd om dem och skulle unna dem att ha det bekvämt.
En orsak till att de stora husen inte går åt beror enligt Sjöström på att de yngre generationerna inte längre vill bosätta sig på landsbygden, vilket i sin tur beror på att det inte finns jobb.
– Det fattas alltså en länk i köpkedjan. Det finns inga köpare av stora hus, bara av mindre lägenheter.
Drömmer om mindre
Maj-Britt och Sven-Olof Källman har försökt sälja sitt hus på nittiofem kvadratmeter i Bäljars, Karis, i ett och ett halvt år, utan att lyckas. De drömmer om en tvårummare i centrum av Karis.
– Vi behöver inte längre ett så här stort hus med så många rum. Dessutom vill vi bo i centrum nära all service då åldern kommer emot, säger Sven-Olof Källman.
– Vi är optimistiska och tror att vi ska få huset sålt. Vi har reserverat en lägenhet på första våningen i det hus som ska börja byggas på Köpmansgatan, berättar Maj-Britt Källman.
Hon har varit med om en höftoperation och vill därför bo på första våningen, alternativt i höghus med hiss.
Nytt är bäst
Att reservera en lägenhet i ett nytt hus var ett beslut de tog efter att ha sett på många äldre, billigare lägenheter.
– Ett nytt hus garderar oss mot kommande rörsaneringar och fönsterbyten som var aktuella i många av de äldre höghusen vi tittade på. Sådant blir både dyrt och besvärligt, säger Maj-Britt Källman.
För sitt hus begär de nu 158 000 euro. Prislappen på den nya lägenheten blir, efter att alla delbetalningar är gjorda, drygt 200 000. Hur de ska finansiera den resterande delen är ännu lite oklart, men att ta banklån är uteslutet.
– Jag kan inte förstå folk i vår ålder som tar lån för tjugofem år, säger hon.
Hur går det om ni inte får huset sålt?
– Då bor vi här och får ta hjälp med att putsa takrännor och annat som vi inte själva längre klarar av, säger Sven-Olof Källman.
– Ja, och så får vi sälja den nya lägenheten till någon annan. Skulle det finnas hjul under vårt hus skulle jag allra helst ta med det in till centrum. Det är ett bra hus. Men samtidigt vet jag att det lönar sig att flytta så länge man är klar i huvudet och orkar rota sig på en ny plats, säger Maj-Britt Källman.
Trög bostadsmarknad
Enligt Kerstin Ståhlberg hör paret Källman till undantagen som valt att lägga sitt hus till salu trots en trög marknad.
– De allra flesta säljare väntar på bättre tider. Problemet är att man inte får samma pris för sitt hus som man kanske köpte det för mellan åren 2008 och 2010. Ytterst få vill sälja med förlust, men jag gissar att det tar lång tid innan vi når samma prisnivåer som under 2008.
– Många försäljare har svårt att acceptera det ökade trycket på sänkta priser. Det har lett till långa försäljningstider, säger Sjöström.
Han tror ändå att priserna sakta måste komma neråt, vilket gynnar köparna. Framför allt dem som ska köpa sin första bostad, och inte har ett annat objekt att beakta.
– De borde försöka köpa nu. Jag vågar påstå att alla de som köpte fastigheter mellan 1990 och 1995 gjorde goda affärer.
Bankernas skärpta krav på säkerheter utgör enligt Sjöström den enda käppen i hjulet för villiga köpare.
– Jag har haft fall där par tittat på hus, men sedan har drömmen fallit på att de inte beviljats banklån.