Säljplaner oroar föreningar
Kommunen vill göra sig av med gamla hus som blir dyra att underhålla. Men en del av dem har hyresgäster som inte har någon annanstans att ta vägen.
– Det skulle vara att ta bottnen bort av vår verksamhet om vi inte fick vara här längre, säger Antero Kaukonen, som vid årsskiftet tar över ordförandeklubban för A-gillet i Kyrkslätt.
Gillet håller till i ett av de gamla trähusen vid Prästgårdsvägen 1 i centrum av Kyrkslätt. Huset är en av 32 fastigheter som kommunen vill göra sig av med.
Ärendet har stötts och blötts i kommunen i tiotals år och flera listor över gamla fastigheter i dåligt skick har gjorts upp. I måndags tog projektet ett steg framåt då kommunstyrelsen godkände den senaste listan och de åtgärder som föreslås för fastigheterna på den.
– Samhällstekniska väsendet ska nu utvärdera vilka fastigheter som ska säljas och i vilken ordning. Vi har en massa väggar som vi inte behöver. Det är viktigt att bli av med onödiga underhållskostnader, säger Hans Hedberg (SFP), som sitter i kommunstyrelsen.
Billig rehabilitering
I dag använder A-gillet sitt hus dagligen som möteslokal för personer som vill leva ett nyktert liv. Även om föreningen har bara 42 betalande medlemmar är det 60–70 personer som regelbundet söker stöd av likasinnade i A-gillets lokal.
– I medeltal tjugo personer kommer hit dagligen. Den här platsen är oerhört viktig för personer som försöker bli kvitt sitt alkohol- eller drogberoende, säger Raija Selin, föreningens nuvarande ordförande.
– Beslutsfattarna har all orsak att hitta en annan plats åt oss ifall vi mister det här huset. Annars kan det hända att det snabbt blir kö till Niksula, och det blir dyrt för kommunen, säger Selin och syftar på rehabiliteringscentret för missbrukare i Nissniku.
Julfesten inhiberad
A-gillet är inte den enda förening som påverkas av kommunens säljplaner. Konstföreningen, boxningsföreningen Kirkkonummen nyrkkeilijät, Vecklax byförening och marthornas återvinningscentral håller till i hus som kommunen inte längre vill underhålla.
För Vecklax byförening har kommunens fastighetspolitik redan nu inneburit svårigheter för verksamheten. I somras föreslog föreningen att den skulle få använda Kesälä mot att föreningen skulle sköta mindre underhållssysslor i huset, som städning och krattning av gården.
Föreningen skulle också hyra ut huset åt andra aktörer, och pengarna skulle gå dels till att underhålla Kesälä, dels till föreningen.
Nämnden för serviceproduktion beslutade i stället att byföreningen får använda Kesälä om den betalar underhållet, vilket enligt Mikael Gerkman från byföreningen uppgår till 4 500 euro per år.
– Vi har inte sådana pengar. Nu har vi tolkat beslutet så att vi inte alls kan vara i Kesälä, så vi har just ingen verksamhet. Julfesten för barn har vi inhiberat.
Regelbunden användning av huset vore viktig, anser Gerkman. Utan användning förfaller det snabbare.
– Det är konstigt att kommunen hellre ser att huset står tomt än att det används, säger han.
Hänger ihop med planering
Kommunstyrelsens ordförande Raija Vahasalo (Saml.) betonar att föreningarna är viktiga för kommunen.
– Föreningarna behöver inte bekymra sig, deras verksamhet är en viktig del av kommunen. Om det behövs nya lokaler kan det säkert ordnas i samarbete med kommunen.
Hon påpekar också att det inte finns någon fastslagen tidtabell för när försäljningen ska ske. Varje enskild försäljning ska godkännas för kommunfullmäktige och flera fastigheters öde är sammankopplat med den kommunala planeringen.
Konstföreningens och A-gillets hus ligger på en tomt där kommunen enligt fastighetslistan vill ha en ändring i detaljplanen för att göra det möjligt att dela tomten och sälja den åtminstone delvis. Men någon sådan plan finns inte ens i planläggningsprogrammet för närvarande.
Andra fastigheter som väntar på planering är sädesmagasinen i Munkkulla (Munkkullaparkens detaljplan), boxarnas Epana (Kusasängens detaljplan), gårdskarlsbostaden i Jolkby (Festbergets detaljplan) och Slottsbacken (Tollsbackens detaljplan). Arbetet med de flesta av de här planerna inleds under de närmaste åren. I samband med planeringen ska också byggnadernas öde behandlas och sannolikt slås fast.
Många skyddade byggnader
Det som ytterligare försvårar processen är att nio av fastigheterna har en skyddsmärkning.
– Oftast är det den yttre fasaden man vill skydda, inuti är byggnaderna ofta redan förändrade, säger planeringstekniker Mikael Pettersson.
Ett skyddsmärkt hus kan inte byggas om eller rivas utan landskapsmuseets medgivande.
– En rivning kan vara möjlig om huset är i så dåligt skick. Då ansöker man om rivningstillstånd av byggnadstillsynen, som i sin tur begär ett utlåtande av landskapsmuseet, säger Pettersson.
Också en strykning av skyddsbeteckningen, till exempel i samband med detaljplaneändringar, kräver landskapsmuseets utlåtande.