Förändring ledmotiv för valet i Raseborg
– Nog blir det bra! säger Johanna Wasström. Hon ser klart fler fördelar än hon hyser farhågor med anledning av församlingsreformen.
Ändå fanns det till en början ett tydligt motstånd mot samgångstanken i Snappertuna, där Wasström är vice ordförande i församlingsrådet.
Själv talade hon, som nu kandiderar för återval, i ett skede för en stor svensk och en finsk församling i Raseborg.
Men i dag tror hon det blir riktigt bra med en treförsamlings-modell, där nuvarande Snappertuna församling blir en del av Ekenäsnejdens svenska församling.
Nära till Ekenäs
– Ska det sparas, så ska det, säger Johanna Wasström.
Men fördelarna har inte bara ekonomiska förtecken. En större enhet får större synlighet utåt, för personalen kan det vara trevligt med ett större arbetskollektiv, en litet modernare prägel har förutsättningar att tala till de yngre.
Färre gudstjänster i Snappertuna kyrka – jo, men alltför stor brukar menigheten ändå inte vara om söndagarna. För många förutsätter kyrkbesöken hur som helst tillgång till bil, och då är det inte jättelångt in till Ekenäs, konstaterar Wasström.
Där har församlingens verksamhet varit mycket livaktig, kanske innebär den nya gemenskapen större delaktighet i den?
KP faller bort
Att man söker en ordinarie efterträdare till kyrkoherden som slutade bådar gott. Litet orolig är Johanna Wasström däremot för att krympande konfirmandgrupper småningom ska sätta punkt för sommarkonfirmationerna i hemkyrkan.
Men i övrigt, inte minst med ledning av responsen från församlingsbor, har hon svårt att hitta någon större dramatik i det som förestår. Fast, förstås: i fortsättningen får de Snappertunabor som vill hålla sig med Kyrkpressen lov att själva prenumerera.
Byter trots allt
Markku Saikkonen, ledamot i Ekenäs församlings församlingsråd, har aldrig haft någon skillnad i fråga om språket.
Finska eller svenska – båda går bra för en tvåspråkig, född Ekenäsbo.
I grund och botten och i det avseendet ändrar tillkomsten av Raaseporin suomalainen seurakunta ingenting för hans del. Men till den nya finska församlingen flyttar han i alla fall.
– Min identitet är ändå finsk.
Kvar i körens
Det handlar alltså inte om att han skulle ha känt sig åsidosatt.
– Men en del gör nog litet det, vi har varit en så liten minoritet i Ekenäs
Hela den lokala församlingsreformen ser Markku Saikkonen närmast som en administrativ angelägenhet, som minsann inte kommer att hindra honom från att sjunga i kör i Ekenäsnejdens svenska församling också i framtiden.
Främmande är han heller inte för tanken att kandidera i kommande församlingsval: den här gången stupade kandidaturen på en ren teknikalitet.
Bara vaktmästare
I Bromarv har man redan ett bra tag övat församlingssamarbete med Tenala. Bland annat har de två församlingarna gemensam kyrkoherde och Bromarvs församling har andel i Tenala församlings ungdomsledare.
– Den enda anställda vi har i Bromarv är kyrkvaktmästaren, säger församlingsrådets vice ordförande Maj-Britt Malmén.
Vad mera är: i Bromarv har man upplevt flera kommunsammanslagningar, som resulterat i Raseborg och som också bidragit till uppkomsten av Raseborgs kyrkliga samfällighet.
Här tror Malmén en del av orsaken ligger till att Bromarvborna nu verkar ta Ekenäsnejdens svenska församlings entré på scenen med ro.
På gott och ont
I det stora hela tror hon heller inte själv att förändringarna blir allt för stora.
På minuskontot färre högmässor, då man alternerar med Tenala och Snappertuna.
– Men jag tror också det för mycket gott med sig, säger hon, och förklarar.
En större enhet har mera resurser att dela med sig av "till mindre byar"
Och på samma sätt som kommunsammanslagningar, tror hon församlingsfusioner kan bidra till att lyfta fram och stärka den riktigt lokala identiteten.
Det Maj-Britt Malmén, som kandiderar för återval, hoppas intensivt på just nu, är ett gott valdeltagande.
– Åtminstone inte lägre än i förra valet!