Aktiv rast sätter sprätt på barnen
Skolbarn måste aktiveras för att börja leka och spela på rasterna. Det räcker inte med en inspirerande gård.
Ring-ring. Klockan är fem över tio och den aktiva rasten i Aleksis Kivis skola börjar. På bara några minuter förvandlas den tysta skolgården till ett myller av skolelever. De är över 400 stycken.
Att rasten är aktiv betyder att samtliga elever från årskurserna ett till nio måste vistas utomhus. Under en aktiv rast finns också fler möjligheter till ledd verksamhet än under normala raster. Sedan en vecka tillbaka har ett gäng på trettio frivilliga åttor och nior turats om att leda rastaktiviteter för de yngre barnen på skolgården. Genom en lekledarskapsutbildning, som Sjundeås samtliga skolors elever deltagit i, har de fått idéer om vilken sorts lekar som går att få i gång och genomförda på femton minuter.
Iklädda gula band signalerar lekledarna att spelsugna elever kan söka sig till dem för att leka och det tar inte lång tid innan både kärobytta, färg och bolltävlingar är i full gång på olika delar av skolgården.
Projekt Rörlig skola
De aktiva rasterna är bara en del av projektet Rörlig skola som Aleksis Kivis skola är med i. En utlåningsdisk för sportredskap, samt ytterligare en lekledarutbildning för elever i årskurserna 5-7 finns inplanerade.
– Tanken är att också de övriga rasterna kunde bli mer aktiva i framtiden, säger klassläraren Laura Kortelainen som håller i projekttrådarna.
Hon är nöjd över hur verksamheten kommit i gång och ser att samarbetet mellan yngre och äldre elever bidrar till att skapa god stämning på skolgården. Orsaken till att skolan ansökte om att få bli en Rörlig skola var att det fanns många barn som var ensamma och sysslolösa på rasterna.
– När vi under våren granskade välbefinnandet i skolan märkte vi att det fanns flera som inte kände sig delaktiga i lekarna, säger Kortelainen.
– Vi ville samtidigt få in mera motion i barnens vardag och den vägen motivera dem till sundare livsvanor, säger specialläraren Mervi Saloniemi som också sitter med i projektgruppen.
De som varken vill leka eller sporta under rasterna tvingas inte till det, men kan delta i projektet på andra sätt.
– Eleverna kan sy scarfar och göra egna ärtpåsar, svarva ihop Mölkky-pjäser, skapa matematikbanor för utomhusorientering, skriva motionsblogg, skriva egen musik för gymnastiklektionerna - listan kan göras hur lång som helst, säger Kortelainen.
Barnen gillar och ogillar
Det råder inget tvivel om att de yngre eleverna gillar det nya konceptet med aktiv rast. Ida Kanerva som nyss sprungit femtio meter i en stafett är förtjust.
– Det var jätteroligt att tävla, säger hon ivrigt.
– Det är bra att vi har något att göra, så man inte behöver stå och hänga mot en vägg, säger Aleksi Leppävuori.
Lika förtjusta över att vara tvungna till utevistelse är inte de lite äldre lekledarna Sonja Pakkala, Amy Tooley och Emma Laurikainen.
– När våra syskon gick på åttan fick de vara inne om de ville. Det är typiskt att reglerna ändrats till det sämre just då jag går i skola, säger Emma Laurikainen som ändå medger att hon känt sig piggare sedan uterasterna blev ett tvång.
Hon får medhåll av Sonja Pakkala.
– Det är bra att få frisk luft, men jag tycker inte att vi ska behöva vara ute om det blir kallare än minus femton grader. Det positiva med aktiva raster är att se hur glada de yngre barnen blir då de får leka tillsammans med oss.
– Jag brukar planera in sådana lekar som jag själv tyckte om när jag var liten, till exempel spegel, säger Tooley om vad hon gör som lekledare på rasten.
Tooley hör till dem som gärna själv är aktiv på uterasterna. Framför allt under högklassernas så kallade breikki, en halvtimmes paus på eftermiddagen.
– Då brukar jag spela fotboll, för då hinner man få i gång ett spel ordentligt.
Under breikkin får eleverna i de högre klasserna också numera gå till skejtparken, vilket blivit populärt.
– Fast i vår skola är det bara pojkarna som skejtar.