Skogsägare ifrågasätter bredare elledningsgator
Mikael Jern litar till sitt ögonmått: 110-kilovoltslinjen hotas inte av träden närmast den öppna ledningsgatan på hans hustrus skogsskifte. Ändå vill distributionsbolaget Caruna låta hugga bort dem, och det har han synpunkter på.
- Det område där någon av Carunas 110-kilovoltslinjer drar fram, är i dag normalt 44 till 50 meter brett. Längs den kalhuggna, i vanliga fall 24–30 meter breda ledningsgatan löper två 10 meter breda kantzoner.
- Med början den 20 oktober avser bolaget att låta avverka skog på kantzonerna längs linjerna Karis-Snappertuna-Lappvik-Hangö, Hangö-Lappvik-Lindsby-Tenala, Krogars-Koverhar och Västervik-Snappertuna.
- De skogsägare som berörs, har ombetts att senast den 15 oktober meddela hur man vill att UPM går till väga.
- Totalt handlar det om en avverkningsareal på ca 200 hektar, längs knappt 100 kilometer av de fyra linjerna.
-
- Det sammanlagda virkesuttaget har beräknats uppgå till 10 000 kubikmeter.
Det bolag som en gång i tiden byggde högspänningslinjen, skaffade sig via ett inlösningsförfarande rätten att dra den i en bred kalhuggen ledningsgata genom privatägd skogsmark.
– Nu säger Caruna, att de tycker skogsägaren skall hugga sin skog, säger Mikael Jern med hänvisning till det brev som eldistributionsbolaget nyligen uppvaktat hans hustru Tove och ett antal andra skogsägare i trakten med.
"Litet anklagande"
Mikael Jern, själv agronom som bedriver jordbruk i Ingå, har invändningar av både principiell och praktisk natur – och tycker dessutom att ett stort bolag som Caruna, tidigare en del av Fortum, borde veta "hur man kommunicerar".
Med det sistnämnda syftar han på en formulering i brevet:
Vill man att enbart träd som är så höga att de kan hota säkerheten i eldistributionen avlägsnas från ledningsgatan och kantzonerna, förutsätts man motivera varför man inte vill bidra till att maximera distributionssäkerheten och samtidigt dra nytta av de avverkningar som Caruna är berett att låta utföra för markägarens räkning.
– Litet anklagande språk, kommenterar Jern, som gör bedömningen att mera vädjande ordalag och en gnutta ödmjukhet kunde ha burit längre.
Prissättningen OK
Utgallring av riskabelt höga träd, i linje med praxis hittills, är alltså inte heller distributionsbolagets förstahandsalternativ.
Det man hoppas på är att markägarna längs fyra 110-kilovoltslinjer i Raseborg och Hangö skall ge UPM Silvesta fullmakt att kalhugga en tio meter bred kantzon längs ledningsgatans bägge sidor, samt sälja stocken och massaveden till UPM Metsä – alternativt låta markägaren själv ta hand om virket.
Kubikmeterpriserna som erbjuds vid en gemensam försäljning – mellan 20 euro för rötskadad gran och 54 euro för gran- och tallstock – är i Mikael Jerns ögon helt acceptabla.
Men att distributionsbolaget, som hittills haft kostnader för helikopterflygningar och punktavverkningar längs sina kraftlinjer, nu vill vältra över underhållsansvar på markägarna med uppmaningen "hugg bort din egen skog", har han svårt att svälja.
Förlorar på småträd
Och en titt på ledningsgatan genom hustruns skogsskifte invid Prästkullavägen i Hylta i Tenala, ger hos honom anledning till ytterligare reflexioner:
Mot den mindre kraftledning som löper parallellt med 110-kilovoltslinjen kan närbelägna träd utgöra ett reellt hot.
Den uthuggna ledningsgatan är redan nu några tiotal meter bred. Breddas den med ytterligare tjugo meter, blir den "landskapsmässigt en motorväg".
Tjugo meter till längs en halv kilometer lång ledningsgata, ger en avverkningsareal på en hektar. Merparten av trädbeståndet på kantzonen är ännu inte avverkningsmoget. Att avverka i förtid betyder förlust för skogsägaren – hur är det med andra ord tänkt att kompensera för den?
Dessutom, påpekar Mikael Jern, ökar risken för vindfällen utanför kantzonen om de förhållandevis låga träden på den huggs bort.
Krav i nya lagen
Vid Caruna håller planeringschef med om att formuleringen i brevet inte var den bästa, men understryker också att avsikten absolut inte var att försöka skuldbelägga den skogsägare som väljer gallring av kantzonerna framom kalhygge.
Orsaken till att bolaget hoppas få så mycket som möjligt hugget i kantzonerna, härleder hon till de nya elmarknadslagen som trädde i kraft i fjol. Kraven på leveranssäkerhet har skärpts betydligt. Det regionala kraftledningsnätet, som i slutänden betjänar många elkonsumenter, måste enligt lagen vara trädsäkert
Längs de nu aktuella 110-kilovoltslinjerna får det med andra ord inte finnas platser, där ett fallande träd kan träffa och skada ledningarna så att elförsörjningen bryts.
Tjugo år framåt
Förutom att själva den uthuggna ledningsgatan måste hållas fri från träd, innebär det här också att trädbeståndet i kantzonen bör hållas under en viss höjd som angivits då elbolaget i inlösningsprocessen fick nyttjanderätt till "luftrummet" ovanför träden.
För att säkerställa att träden i kantzonen inte växer sig för höga, finns olika metoder. Förutom punktavverkningar på marken, aningen genom elbolagets eller markägarens försorg, nämner Lehtomäki röjning med hjälp av helikopter.
Men åtgärder av det här slaget måste upprepas med några års mellanrum. Genom att hugga rent i kantzonerna, räknar man nu med att åtminstone 20 år framåt kunna uppfylla lagens krav på leveranssäkerhet.
"Vi tvingar ingen"
Det skall också ha en positiv effekt på kostnaderna: det är billigare att förebygga än att reparera stormskador, och så slipper man ersättningar till konsumenter för långa elavbrott.
– Men det är klart, inte tvingar vi någon markägare till det här, säger Elina Lehtomäki.
I huvudsak har i alla fall de som berörts av åtgärderna varit nöjda, tillägger hon med hänvisning till tidigare erfarenheter från Esbo och Österbotten.
Vad gäller kompensation för förlorad tillväxt, konstaterar hon att trädbeståndets förväntningsvärde beaktades i inlösningsprocessen.
Och klenare träd duger till massaved "såvida det inte handlar om rena riset".
Närmare bestämt, stammar med en diameter från minst sex till åtta centimeter.