Hopplock av privat och offentligt formar vården
– Jag tror det blir ett hopplock. Producerande samkommuner får köpa vissa delar av privata aktörer. Där tror jag vi har vår roll – om vi har en, säger Susann Nordman då hon blickar framåt mot tiden efter social- och hälsovårdsreformen.
- Med social- och hälsovårdsreformen vill man bland annat säkerställa vårdtjänsternas tillgänglighet och åtgärda hållbarhetsgapet.
- Terveyspalvelualan liitto har gjort en undersökning på temat, riktad till kommunala beslutsfattare.
- Av dem som besvarade enkäten, betvivlade två tredjedelar att de hör målen kommer att uppnås.
I dag jobbar Susann Nordman som allmänläkare, en av flera, vid Folkhälsan Syds enda läkarstation Hälsotorget i Karis. Innan hon flyttade över till den privata sidan var hon knuten till hälsovårdscentralerna i Hangö, Ekenäs och Karis – "det var bara Pojo som jag missade" – så hon har perspektiv på helheten.
Oklart pussel
Hur vårdpusslet läggs i och med kommande reformen, tycker både Susann Nordman och läkarmottagningens enhetsansvariga Helena Hiltunen-Förström att än så länge är högst oklart
Vad gäller de privata vårdproducenternas roll efter reformen, gör Nordman en klar åtskillnad mellan "jättar" som Terveystalo eller Mehiläinen och små organisationer som Folkhälsan. I samband med konkurrensutsättning av större helheter, har de små inte mycket att säga till om.
Ingen gör allt
Varken Susann Nordman eller Helena Hiltunen-Förström ger spelet förlorat.
– Det finns ingen organisation som producerar allt från primärhälsovård till specialiserad sjukvård, förklarar Nordman sitt resonemang om ett sannolikt "hopplock".
Det som en aktör som Folkhälsans Hälsotorg kan bidra med, är allmänläkartjänster. Specialistläkarbiten berörs inte, bedömer hon – men instämmer nog i tanken, att den privata sektorns specialistläkare överlag möjligen kan spela en framträdande, framtida roll inom specialiteter med mindre volym.
Smidig beslutsgång
Hiltunen-Förström räknar med att tvåspråkig service och kunnig personal skall bära långt.
En mindre organisation har också lättare än en stor, som HNS, att fatta snabba beslut om förändringar.
Vid behov ges dessutom möjlighet att temporärt växa sig större, genom samarbete med andra lokala aktörer i branschen.
Hon ser det heller inte som omöjligt att kommuner kan tänkas köpa specialistläkartjänster av privata, bland annat för att ge patienter chans till en "andra åsikt" .
"Bra alternativ"
Nordman säger på inget vis nej till en väl fungerade, kommunal vårdapparat.
– Det är ett bra alternativ.
Men för att komma därhän, måste arbetsvillkoren ses över.
– Det handlar inte om lönen, utan kanske om en arbetsmängd som är omöjlig att klara av.
Och om sparkrav som i sista hand går ut över patienten.
Hon minns väl hur besvärligt det var att jobba på Ekenäs hälsovårdscentral "för patienternas skull", men under ett samtidigt tryck från politikerhåll på att kostnaderna ska hållas i schack och med händerna bundna av ett regelverk som uteslöt plats på åldringshem för klienter som dittills klarat sig utan hemvård.
Följa patienten?
Gärna skulle Susann Nordman se mera kontinuitet inom primärvården och en mindre uppdelad vårdkedja, en bättre integration mellan primärhälsovård och specialiserad sjukvård.
– Det finns ett förslag om att pengarna kanske kunde följa patienten, konstaterar hon apropå frågan om ökad valfrihet och lättillgängliga vårdtjänster - honnörsord i ordföranden Yrjö Närhinens hälsningstal vid Terveyspalvelualan liittos höstseminarium.
Förslaget kunde, i belysning av Nordmans egna erfarenheter, i vissa fall leda till lägre vårdkostnader: det är lättare att diskutera nödvändigheten av en given åtgärd om den skall betalas ur patientens egen börs än ur den offentliga vårdens kassa.
Många resonerar visserligen som så, att då det gäller hälsan får det kosta - men å andra sidan vet hon hur hjärtskärande det kan vara att för en patient med riktigt liten pension tvingas förklara att vissa prover som kostar nog ändå borde tas.