Svenskan högt i kurs i Fiskars
En stund väntan utanför Fiskars finskspråkiga daghem ger resultatet 3–1 till svenskans favör.
Av fyra föräldrar, som just denna onsdagseftermiddag avhämtar sina barn, tycker tre det är en god idé att göra svenskan till första, obligatoriska språk genast från grundskolans första årskurs.
– Jag tror jag avstår från att ta ställning nu, säger en mamma – men gör sedan ändå klart att beslutet i bildningsnämnden var det hon hoppats på.
Hon hänvisar till Finlands tvåspråkighet och till historien.
– Så gammalmodig är jag.
Ett ord per kväll
Jouko Kärkkäinen, som i maj flyttade från Helsingfors till Fiskars, berättar att Kerttu – två år, på det tredje – brukar lära sig ett nytt ord varje dag innan läggdags.
Ofta på svenska, någon gång på engelska, litet beroende på.
Han har sin ståndpunkt klar, oavsett allt prat om tvångssvenska eller -finska: man har nytta av att lära sig språk, och det går lätt genom lek så länge man är liten.
Det kunde rent av löna sig att satsa på ännu flera språk i skolan - men kanske inte samtidigt ändå.
"Engelska ett världsspråk"
– Ett riktigt bra beslut! tycker Sari Vannas, och berättar att dottern Peppi tidigare gått i svenskt språkbad.
Men då det blev dags för förskola, föll valet ändå på ett finskt daghem.
– Vi vill att hon sedan får börja i byskolan här.
För Eveliina Sivonen, med rötter i norra Karelen, känns tanken främmande att sonen Sampo – nu sex år – skulle börja studera obligatorisk svenska i ettan.
– Jag är nog för engelska, det är ett världsspråk och svenska talar man bara i ett land, säger hon, som studerar i Helsingfors och flyttade till Fiskars för att Sampo skulle få bo på landet.
Tyska, förstås
Än Sampo själv, då? Vilket språk vill han börja studera?
Svaret kommer utan tvekan:
– Det som pappa talar!
Tyska, med andra ord.
45 procent av 399
Som ett led i beredningen av frågan om grundskolornas språkprogram , har vårdnadshavarna till grundskolelever och 4-6-åringar i kommunal dagvård, det samma gäller lärar- och elevkårerna i samtliga grundskolor.
Av de svenska grundskolelevernas vårdnadshavare ansåg 96 procent av de 888 som svarade att finska bör vara det första, obligatoriska språket.
På finskspråkigt håll satte 45 procent av 399 vårdnadshavare svenskan främst.
Lärarmajoritet stöder
Av lärarna i de finskspråkiga grundskolorna förespråkade 58 procent det andra inhemska språket som A 1-språk, medan elevkårerna genomgående höll på engelska.
I de svenskspråkiga grundskolorna anser uppenbarligen "mer eller mindre alla" lärare – siffror redovisas inte - att finskan bör vara A 1-språk.
Elevkårerna står däremot delade – i tre skolor talar de för engelska som första obligatoriska språk.
På frammarsch?
Intressant är den skillnad som framträder då man jämför grundskolelevernas och dagisbarnens vårdnadshavares åsikter.
Bland de svenskspråkiga är skillnaden liten, 97 procent av 340 vårdnadshavare vill ha finskan som A 1-språk för sina barn då de i sinom tid börjar skolan.
Bland de finskspråkiga talar hela 63 procent av 119 vårdnadshavare för svenskan som första obligatoriska språk – mot 45 procent bland grundskolelevernas vårdnadshavare, vilkas barn inte ens nödvändigtvis berörs av nyordningar som införs med början hösten 2016.
Överlappning möjlig
Hur många av dessa vårdnadshavare som också har yngre barn, som ännu inte börjat skolan, framgår inte.
Men bildningsnämndens ordförande Filip Björklöf bekräftar, att överlappning mellan de två grupperna av vårdnadshavare kan förekomma.
Går att leva med
Också vice ordföranden Risto Räty har noterat skillnaden i de finskspråkiga vårdnadshavarnas preferenser.
Han tror en orsak till skillnaden är att frågan inte känns lika aktuell för den som har barn i dagisålder, och att en annan kan vara avsaknaden av alternativ: åsikterna i den här gruppen kunde ha fördelat sig annorlunda om det funnits möjlighet också att lägga en röst för svenskstudier på frivillig bas.
Mot beslutsprocessen har Räty inga invändningar, beslutet kom till i korrekt demokratisk ordning.
Slutresultatet kan man, som han ser det, leva med.
Och han utesluter inte, att det kan komma någonting gott ur det – som medvind för projektet med ett nytt gemensamt skolcentrum i Svartå, och större jämlikhet mellan språkgrupperna vad gäller tillgången på språkbad och språkklubbar.