Svidja slott har inte mått bra av att stå tomt
På utsidan är det en sann drömvilla. På insidan vittnar fukt och flugor om att ingen vistats i slottet på länge.
Solen skiner över takåsen på Svidja slott. Trädgården, med de otaliga äppelträden och krusbärsbuskarna, öppnar sig som en lugn oas framför den som står på huvudentréns trappa och ser ut över dalen som sträcker sig ända till ån vid kyrkan. Här ute sjuder det av liv, men inne i slottet är det mörkt och dött.
Ingen har används huset sedan 2006. Och det märks.
Småkrypen tar över
På fönsterbrädet ligger hundratals döda flugor, och spindlarna har spunnit sina nät lite här och där.
– Vi ska göras en storstädning innan köparna välkomnas, säger direktören på Senatfastigheters utvecklingsavdelning Heikki Laitakari.
Medan vi gör en rundtur berättar han om totalrenoveringen som gjordes under nittiotalet. Då förnyades toaletter och kök, tapeter byttes ut i hela övre våningen i en pastellig palett och trätrapporna och väggpanelerna målades om i lugna gråa nyanser.
På sina ställen har väggarna större sprickor, vilket enligt honom beror på husets lutning, och sålunda är de svåra att åtgärda.
– I det stora hela är slottet i mycket gott skick, säger han.
En fuktig källare
Det är inte förrän vi går ner i källaren som en distinkt lukt av fukt slår emot oss.
– Vår luftkonditioneringsmaskin gick sönder för en tid sedan och då steg luftfuktigheten här nere till alldeles för höga höjder, berättar Laitakari beklagande.
Längs trappuppgången syns det att rappningen lossnat från tegelväggarna. Detsamma har hänt nere i de två stora välva rummen, men här i betydligt större utsträckning.
Matborden som står radade längs ena väggen i det avlånga rummet har blivit alldeles vita av den stora mängd puts som fallit ner. Gråstensväggen har blivit synlig och på sina ställen har till och med stora stenblock fallit ner. De kunde ha utgjort en livshotande risk för eventuella matgäster som Laitakari gärna skulle se här i framtiden.
– Källaren kunde utmärkt fungera som krog, men det är klart att taket måste lagas först, säger han och tillägger att Senatfastigheter utreder om rappningen torkat tillräckligt för att de ska kunna reparera taket.
Bra läge att sälja
Heikki Laitakari är märkbart ivrig över att få saluföra Svidja. Han berättar att Senatfastigheter redan i många år väntat på att kunna sälja helheten, men att en käpp i hjulet varit finansministeriet som ända fram till den 1 juli i år ägt en bit på omkring femtio hektar av marken.
– Nu när de är överfört marken till oss är det fritt fram att skrida till verket, säger han när vi kommer upp på markytan igen.
Laitakari nämner att bostadsmarknaden förvisso just nu står stilla, men att det inte bekymrar honom i det här fallet.
– Det är inte varje dag man säljer ett slott med så här mycket mark, så här nära Helsingfors.
Svidja har redan omkring tio seriösa köpare vet Laitakari att berätta. Trots det ska Senatfastigheter göra en uppseendeväckande reklamkampanj, i hopp om att hitta ännu bättre köpare.
Under hösten förs förhandlingar med de bästa budgivarna. Det som beaktas är köparnas reella möjligheter att upprätthålla fastigheten och utnyttja dens potential.
– Själv tror jag att slottet förblir i finländsk ägo.