100 år av berättelser
De som inte varifrån de kommer, vet inte heller vart de är på väg. Hembygdens vänner vill och kan ge svar.
Hundraåringen Hembygdens vänner ska fira sin födelsedag på Sjundby slott: Den enda värdiga platsen för en förening som uppnått en så högaktningsvärd ålder, anser ordförande Ingmar Nyberg.
– Dessutom är slottet lämpligt för just vår förening eftersom det var här kring slottet som hela Sjundeås historia fick sin början, klargör sekreterare Marina Grotell.
Där jag hänger min hatt
Både Nyberg och Grotell har varit skrivna i Sjundeå hela sina liv, till och med då de studerat på annan ort, och betecknar sig som Sjundeåbor i hjärta och själ. Grotell drar ändå det längsta strået eftersom hennes förfäder kom hit redan 1693, medan årtalet för Nybergs släkt var 1896.
– Tänk att min släkt var här redan fem år innan släkten Adlercreutz slog sig ner på slottet 1698, det om något visar att jag är en äkta Sjundeåbo, skojar Grotell.
Att hon och Nyberg har sina rötter så djupt fastgrodda i den västnyländska marken är också orsaken till att de känner så starkt för sin hembygd som de gör. Att värna om den är sålunda en självklar sak för dem.
– Mitt intresse började på museisidan. Jag samlade in gamla föremål som folk slängde bort i oförstånd efter kriget och framför allt efter Porkalaparentesen. Det var ett sätt för mig att läka bygdens sår, förklarar Nyberg och tillägger att det nu gått över fyrtio år sedan han kom med i föreningens styrelse.
– I dag samlar vi inte längre in så mycket prylar, utan snarare berättelser om vår hembygd. Vår roll har förändrats under de gångna årtiondena, säger Grotell.
Vänner ger andra rötter
Alla är inte lika lyckligt lottade som Nyberg och Grotell, såtillvida att de skulle vara medvetna om sin historia och härkomst. Och det är med tanke på dem som Hembygdens vänner samlar information och ger ut böcker.
– Vi vill hjälpa folk att få ett ankarfäste i sin hembygd. Det är viktigt att känna till sin hemort, och inte bara passera den då man åker till och från jobbet som så många nyinflyttade utan rötter gör, säger Grotell.
Hon tror att en människa mår bäst då hon vet varifrån hon kommer.
– Det är också en förutsättning för att veta vart man är på väg. Men för att få nyinflyttade att förankra sig i kommunen krävs det att någon genuint intresserar sig för dem, tar dem i handen och konkret visar dem vilka möjligheter kommunen erbjuder.
Ingmar Nyberg håller med om att det är människorna som gör Sjundeå till ett bra hem.
– Även den vackra omgivningen i Sjundeå har betydelse, säger han.
En utdöende sort?
Varken Nyberg eller Grotell kan med säkerhet säga att Hembygdens vänner kommer att leva ytterligare i hundra år. De är skeptiska till om förutsättningarna finns, det vill säga unga krafter som skulle ta över efter dem.
Att Finlands östra grannland skapar osäkerhet med sitt agerande i Ukraina kan visserligen på lång sikt bidra till att stärka sammanhållningen i kommunen, tror Grotell, men för tillfället finns ingen renässans för förening i sikte.
Detta faktum stressar hur som helst inte Nyberg och Grotell. De vet att de gjort vad de kunnat för att lämna efter sig så mycket information om Sjundeås historia som möjligt till eftervärlden.
Och än är de inte klara. Marina Grotell plockar med en finurlig min fram en bunt texttunga papper ur sin korg. Det visar sig vara korrekturexemplaren till Hembygdens vänners nya bok.
– Den har ännu inget säkert namn, men ska komma ut i slutet av oktober, lämpligt till bokmässan, berättar Nyberg stolt.
– Och den här gången är boken skriven både på finska och svenska, för att visa att Hembygdens vänner inkluderar alla Sjundeåbor, säger Grotell.
- Grundades 13.9.2014, firar 100-års jubileum 13.9.2014 på Sjundby slott.
- Utger jubileumsskrift i höst, som är en större hembygdsbok med bland annat fotografier från Sjundeå sparbanksstiftelse och privatpersoners samlingar.
- I verket har Sjundeå delats in i åtta delar, från vilka en eller två personer intervjuats. De intervjuade är Anna-Lisa Lindeberg, Irene Wikstrand, Göran och Carita Lindström, Åke Hirn, Erkki Kamppi, Carola Wikström, Gunhild Genberg och Kerstin Rehnberg.