Inte ens sötman rår på dålig ekonomi
Jakten på kolhydrater hämmade aldrig sockerfabrikens produktionstakt. Men inte ens sötman går säker för den allmänna nedgången i livsmedelsbranschen.
– Vi har inte lidit av boomen mot kolhydrater. Men nu syns den allmänna nedgången i konsumtion av livsmedel också hos oss, säger fabrikschef Sune Berghäll vid Finska sockers raffinaderi i Kantvik.
– Dels har det kommit mera konkurrens i affärerna, dels kanske folk bantar och försöker spara på alla sätt.
Det ryska importförbudet påverkar Finska socker indirekt i och med att Valios produkter är svartlistade för import.
– Vi levererar en hel del socker till Valio för yoghurt och liknande. Den vägen kan förbudet påverka oss även om socker inte är på förbudslistan.
Trots de ekonomiskt dystra tiderna har Finska socker investerat fyra miljoner i de finska fabrikerna i Kantvik och Säkylä i år. I Kantvik förnyades en ångpanna för en miljon.
– Vi planerar några projekt för nästa år också men dem kan jag inte uttala mig närmare om just nu.
Konkurrensen hårdnar
Då sockersystemet i Europa förnyades år 2006 drabbade reformen många sockerbruk som lades ner, också i Finland. Efter några år blev det brist på socker, priserna steg och de fabriker som fanns kvar levde sötebrödsdagar.
– Nu är utvecklingen den motsatta. Priserna går ner och konkurrensen blir tuffare. Kampen om marknadsandelar är hård.
Trots att lönsamheten för sockerfabriken har sjunkit kommer den stora utmaningen först om några år, närmare bestämt år 2017. Då tar kvoteringssystemet för socker i Europa slut, och risken för stora förändringar på marknaden är överhängande.
– Närmast är det betodlingen som är hotad men allt beror på prisutvecklingen. Typiskt för sockerbranschen är att priserna går upp och ner. Tillsvidare balanserar kvotsystemet upp variationerna, säger Berghäll.
Målet för Finska socker är att utveckla lönsamheten nu, så att verksamheten kan fortsätta även efter 2017.
Är alltså samarbetsförhandlingar att vänta också vid Finska socker?
– Nej. Hittills har vi klarat oss utan samarbetsförhandlingar i femtio år. Visst har vi minskat på personalen men det har berott på automatiseringen, säger Berghäll.
Kanske just för att anställningen är så stabil är långvariga anställda typiska i Kantviksfabriken, där 30–40 år långa anställningar inte är någon ovanlighet.
– Det här är en typisk gammal industri, så där som pappersindustrin var förr. Det är vanligt att man jobbar länge.
Socker på många språk
Raffinaderiet i Kantvik tillverkar de flesta sockersorter som syns på affärshyllorna och dessutom sockerlösningar av olika slag för industrins behov. Tre fjärdedelar av försäljningen går till industri, bland annat läskedrycksfabriker.
På paketeringssidan i fabriken åker fyllda Pirkka-sockerpåsar fram i rad på ett band, och i lagret syns både Rainbow- och Dansukker-märkta påsar.
– Affärskedjorna vill ha sina egna varumärken på påsarna. Också innehållet är lite annorlunda, säger Berghäll.
På paketeringsavdelningen och i lagret kan man också hitta en mängd språkvarianter på sockerpåsarna. Både arabiska, estniska, lettiska, litauiska och engelska finns representerat.
– De senaste åren har vi exporterat ganska mycket till Irland, efter att sockerindustrin lades ner där. Också där vill affärerna ha sockret i egna påsar, så vi har många olika varianter på förpackningarna som levereras dit.