Mehlems äter bara pyttelite matmaskinmat
Matmaskinen Menumat har flyttat in hos paret Mehlem. Den ger dem frihet att själva få välja maträtt, men ändå äter de knappt en halv portion per man.
– Smaklig måltid, säger matmaskinen i Märtha och Christian Mehlems kök när klockan slår ett, och en doft av kycklingbullar och currysås sprider sig i deras hem.
– Det låter idiotiskt när maskinen pratar, säger Märtha som är irriterad på att hon inte får äta den tid hon själv vill.
Idén med att maskinen talar är att de som har dåligt minne ska komma ihåg att äta. Men hos Mehlems spelar den funktionen ingen roll, därför att deras matmaskin är låst. De skulle alltså ändå inte kunna äta när de själva vill.
– Jag känner mig inte självständig, säger Märtha där hon sitter vid matbordet i väntan på att närvårdare Annika Holmberg ska låsa upp maskinen och lägga upp maten på tallrikar åt dem.
Holmberg vet att det retar Mehlems att maten finns bakom lås och bom, men förklarar att det tyvärr måste förbli så.
– Ett försämrat minne hos äldre kan leda till att de av misstag plockar ut de frysta portionerna ur maskinen så att de förstörs, eller att de äter tio portioner per dag. På det här sättet ser vi till att äldre äter det de ska varje dag.
Bara tre kycklingbullar
Hos Mehlems finns det ändå ingen risk för överkonsumtion. Snarare tvärtom.
Annika går fram till Menumaten, som maskinen heter, och tar fram endast en aluminiumform från dess ugn och börjar dela upp innehållet i två portioner.
– Egentligen är en portion beräknad för en person, men när vi första gången skulle fylla på frysen i det här hushållet märkte vi att ännu hälften fanns kvar. Mehlems äter så lite per man att vi nu bara beställer en portion per dag för dem båda, säger Annika medan hon delar upp maten så att bägge får tre kycklingbullar, lite ris, skivade morötter och sås.
Varför smakar inte maten?
– Jag rör på mig så lite nu för tiden, så jag orkar inte äta så mycket, säger Christian som bara ätit en kycklingbulle och lite ris när han meddelar att han är klar.
Märtha har å sin sida ätit nästan allt.
– Jag tycker att maten smakar helt okej, säger hon men håller med Christian när han säger att han gärna ibland skulle äta rejäl, hemlagad mat.
När de blir serverade efterrätten som består av plättar med sylt blir också Märtha liten kräsen.
– Plättarna är för tjocka för min smak och så är de inte lika frasiga som om man själv skulle ha stekt dem med smör i pannan, säger hon men äter ändå lydigt upp plättarna.
Märtha retas lite med Christian för att han krånglar med maten, men han försäkrar å sin sida att han är mätt.
På kvällen ska Annika igen komma till Mehlems och koka några ägg, eller göra smörgåsar för att de ska klara sig till morgonens grötstund. Under dagen äter Märtha kanske dessutom en frukt, eftersom den frysta maten varken innehåller färsk frukt eller grönsaker.
Christian gör henne sällan sällskap.
– Jag orkar helt enkelt inte. Men tidigare hade vi ett stort grönsaksland med morötter, potatis, äpplen och bärbuskar. Då åt vi båda allt.
I princip bra...
Trots att varken Christian eller Märtha verkar vara överförtjusta i sin nya matleverantör, vad smaken på maten beträffar, är de ändå glada över att nu kunna påverka vilken mat de äter. Då de ännu fick kommunens mat som levererades hem varje dag, fanns inga alternativ.
– Då måste man äta just det som serverades den dagen, oberoende om man tyckte om det eller inte. Nu väljer vi i alla fall själva vad vi ska ha för mat och det var avgörande i vårt val att prova på matmaskinen, uppger Chistian.
Varje vecka väljer sålunda paret Mehlem sju matportioner från sjuttio tänkbara alternativ. I deras frys finns för pågående vecka ännu bland annat korvsoppa, köttbullar, lax och korvsås. Favoriten för Märthas del är halstrad strömming, medan Christian nämner Sachertårtan som klar etta bland efterrätterna.
I nästa beställning finns därför sju Sachertårtor åt Christian och sju tryffeltårtor åt Märtha. Desserten delar de med andra ord inte på, då ska det vara rejäla bitar.