Sommartorka gör torven gott
I juni blev det lång påtvungen paus på Stormossen i Mjölbolsta, med kort repris nu efter onsdagskvällens regnstänk. Men Carl-Erik Grönroos är ändå nöjd, i solgass och varma högsommarvindar har växttorven torkat bra.
- En liten del av produktionen på Stormossen säljs direkt till odlare i trakten.
- Merparten går till Kekkiläs fabrik i Eurajoki, för vidareförädling och leverans till proffsodlare. Slutprodukten skräddarsys enligt odlarnas behov, på basis av deras egna recept.
- Cirka hälften av Eurajoki-fabrikens produktion går på export, den marknaden omfattar sjuttio länder och sträcker sig ända till Asien och Sydamerika.
- Vid fabriken i Parkano, är det standardisering som gäller: hobbyodlaren som handlar i en dagligvaru- eller trädgårdsaffär skall kunna lita på att innehållet i två likadana säckar är det samma.
För mycket får det inte blåsa, vindstyrkor på 10 sekundmeter eller mera betyder enligt tillståndsvillkoren produktionsstopp av hänsyn till brandrisken.
Och vikten av att lyfta torven så sval som möjligt förutsätter nattarbete.
Annars kan temperaturen inne i stukorna där torven lagras stiga till sextio eller rent av åttio grader, på samma sätt som i en kompost. I värsta fall riskerar man självantändning, förklarar Grönroos som kom in i branschen via två somrars sommarjobb i tonåren.
"Gick till banken"
Sedan tio år tillbaka är Carl-Erik Grönroos självständig entreprenör med egen firma och sysselsätter under högsäsong som mest sex-sju personer på företaget Kekkiläs torvtäkter i Joddböle i Ingå och i Mjölbolsta i Raseborg.
– Jag gick till banken och köpte sedan en traktor, säger han om hur det började i Ingå.
I Mjölbolsta, på sin gamla sommararbetsplats där Kekkilä i går höll öppet hus, tog Billnäsbon först för tre år sedan vid efter en tidigare entreprenör.
I ett slag så gott som fördubblades då hans arbetsfält, växte med närmare 40 bruna hektar.
Nog för 30 år
Carl-Erik Grönroos föredrar att "ta några år i taget".
Men om han så ville, om produktionen av växttorv hålls på nuvarande nivå och om Kekkiläs tioåriga täktlov från 2009 förlängs i ett par repriser, kunde han räkna med att i stort sett fram till pensionen få en del av sin utkomst från Stormossen i Mjölbolsta.
– Ekolodsmätningar för några år sedan visade att här ganska säkert finns tre-fyra meter torv kvar ännu.
Av den förekomsten skalas nu årligen ett lager på femton-tjugo centimeter bort, Grönroos instämmer med Kekkiläs produktionschef Riku Viitanen i att här finns torv nog för ytterligare omkring 30 års verksamhet.
På mossen i Joddböle förslår torven enligt Grönroos uppskattning för omkring 15 år.
Sydligast
Årsproduktionen på Stormossen rör sig mellan 10 000 och 20 000, enligt Viitanen i snitt kring 15 000 kubikmeter.
Det innebär att där finns omkring en halv miljon kubikmeter kvar att lyfta, ungefär lika mycket som den årliga totalproduktion Kekkilä upprätthåller vid sexton torvtäkter på tio orter.
Täkterna i Mjölbolsta och Joddböle är de sydligaste – och enligt Grönroos så små att mindre enheter knappast skulle vara lönsamma: uppe i mellersta Finland finns det täkter på upp till 700 hektar.
Växtlighet renar
Leveranserna från Stormossen sker i huvudsak under höst, vinter och vår. Då är det lågsäsong i produktionen sjunker arbetsstyrkan till två personer per torvtäkt, och tid finns för underhåll – inte minst av diken och bassänger.
Torvtäkt dammar, damm rikt på närsalter sprids i luften och landar i diken. För att hålla miljöbelastningen på acceptabel nivå, har Kekkilä enligt Carl-Erik Grönroos investerat hundratusentals euro i reningsarrangemang.
Något kemiskt reningsverk, tvungen sak på andra torvmossar, har man i alla fall inte behövt bygga.
Som det nu är, leds lakvattnet från mossen till tre sedimenteringsbassänger, där galler och reningsbommar typ oljelänsor stoppar vilsekomna torvpartiklar.
Från den mekaniska reningen leds vattnet vidare till ett fält med växtlighet, som tillgodogör sig fosfor och kväve, innan det tillåts rinna ut i Högbensjön.
Ny bullervall
Buller är en annan miljöfaktor som det, av hänsyn till grannar, visat sig nödvändigt att försöka minimera.
Ett drag har varit att organisera nattarbetet på torvfältet så att man ju längre natten lider arbetar sig allt längre bort från grannarna.
Ett annat drag var att, inför årets säsong, bygga en bullervall på den mest utsatta platsen.