Infoskylt visade vägen ner i Raseborgs medeltid
Det skulle bli en grop för fundamentet till en av Forststyrelsens infoskyltar. Men det blev öppningen till en ny – eller rättare sagt mycket gammal värld – under den i dag gräsbevuxna inre borggården i Raseborgs slott.
- I juni pågick åter en gång arkeologiska utgrävningar vid Raseborg, som en fortsättning på projektet Alla tiders Raseborg från åren 2008-2009.
- Fynd har gjorts både ute på slottsmalmen och inne i borgen. Man har påträffat ett ugnsfundament som kan ge anledning att tänka om i fråga om vattennivå och landhöjning, man har hittat pilspetsar och mynt och glasskärvor.
- I gropen på borggården, invid norra tornet, som fick sitt slutliga omfång först nu i augusti har man förutom den gamla stenläggningen påträffat en hel del fiskben och fjäll, andra benrester och keramikskärvor från kok- och serveringskärl.
Vad det sedan gammalt fanns anledning att förmoda, skulle ingenting alls finnas där.
Den rådande uppfattningen har varit, att slottet tömts i samband med tidigare utgrävningar och restaureringsarbeten.
Men kontrollgrävningarna i juni strax intill norra tornet, i syfte att säkerställa att Forststyrelse kan sätta upp en guidetavla just där, gav överraskande resultat.
Och nu i början av augusti, då arkeologerna grävt på ett litet större område än den inledande kvadratmetern längst inne i hörnet vid muren kring det som en gång var kök, har man frilagt ett stycke kullerstensbeläggning.
Spår av brand
Forskningschef Georg Haggrén är viss om att den härrör sig från slutet av den tid då borgen ännu var i bruk – inte längre i militärt bruk, men väl som säte för förvaltning.
Tydliga brandspår på stenarna kopplar Haggrén till branden som härjade borgen efter att den övergivits på 1550-talet.
Allt talar för att man nu grävt sig ner till borggårdens ursprungliga nivå – och igen frilagt någonting som tidigare verksamma kolleger förmodligen frilade redan på 1890-talet, men som sedan dess i brist på dokumentation fallit i glömska.
Annat fokus
Så tror i alla fall Georg Haggrén,
Den förklaring han har att erbjuda, är att utgrävningarna på 1890-talet fokuserade på murarna ovan jord, på möjligheterna att restaurera slottsruinen och av den skapa ett minnesmärke som – likt Slottsknektens stuga i ursprunglig Turisthydde-tappning – attraherar turister.
Henrik Jansson, projektchef med uppgift att se över och utveckla infrastrukturen vid ett flertal statsägda objekt som Forststyrelsen fått ta gropen på borggården, invid norra tornet, som fick sitt slutliga omfång först nu i augusti har man förutom den gamla stenläggningen påträffat en hel del fiskben och fjäll, andra benrester och keramikskärvor från kok- och serveringskärl. över förvaltningsansvaret för, instämmer.
– De som skötte utgrävningarna var heller inte nödvändigtvis arkeologer, kanske snarare arkitekter, inflikar museichef Dan Lindholm från Västra Nylands landskapsmuseum
– Raseborg var ett viktigt objekt, därför började man här. Men på 1890-talet gick vår arkeologi ännu i barnaskorna. tillägger Haggrén.
"Svävande skyltar"
Inte minst lämnade alltså dokumentationen då en del i övrigt att önska.
Kanske var det också orsaken till att inte heller plan B fungerade den här gången:
Då den först påtänkta platsen för ett skyltfundament visade sig olämplig, grävde man på en annan plats – och blottade ingalunda rena hälleberget, utan vad som förefaller vara ett gammalt avlopp under muren...
– Snart får det väl bli svävande skyltar, kommenterade Jansson.
Ända till byggåren?
Sedan 1890-talet har mycket förändrats, inte minst forskningsmetoder och synen på vad som kan anses intressant.
Den kullerstens-stenläggning som den gången tydligen närmast kvitterades med axelryckningar, kan i nuläget hos expertisen ge upphov till glädjeyttringar med smått euforiska undertoner.
Det handlar om en "öppning till en helt ny värld", där det kan finnas kunskap förborgad om tidigare skeden av borgens existens.
Kanske rent av från tiden kring eller före dess tillkomst – redan nu vet man att delar av stenläggningen vilar direkt på ljus sand.
"Precis vad som helst"
– Vad det kan finnas under kullerstenarna? Vad som helst! Precis vad som helst, deklarerade Georg Haggrén glatt.
– Så bra att man inte riktigt tror på det själv ännu, sade Dan Lindholm apropå fynden hittills.
Som, inte minst, i Lindholms ögon ger goda motiveringar och argument för fortsatta utgrävningar och finansiering av dem.
– Kanske EU-pengar? funderar han, och gör klart att det finns tankar och förhoppningar gällande ett tvåårigt projekt åren 2015-2016 - kanske i samarbete mellan landskapsmuseet, Forsttyrelsen, Helsingfors universitet och Hangö sommaruni.
-