I Degerby får filmer sina ljud
Har ett äppelträd ett eget ljud? Hur låter sommaren? Sami Kiiski söker ljud som förmedlar den rätta känslan. Den här veckan gör han det för en ny inhemsk film.
Tystnad.
Eller?
Nej. En humla surrar förbi, en fågel kvittrar till, grannen drar i gång sin traktor.
– Det är nästan aldrig helt tyst trots att vi tycker att det är det. Det finns alltid något ljud, löven som prasslar eller vinden som blåser, säger ljuddesignern Sami Kiiski.
Han sitter på gården till sitt hem i Täkter och ser över sladdar och apparater, som han behöver för sitt projekt den här veckan.
– Vi börjar inspelningarna på filmen #lovemilla, som är en spinoff på en tv- och nätserie som gått på Yle.
Kiiskis företag Äänipää har hand om ljudet i filmen, ett jobb som i vanliga fall är rätt så osynligt.
– Om jag har gjort mitt jobb bra ska tittarna inte ens märka det. De ska vara så djupt inne i berättelsen att de inte märker ljudet men ändå känner sådana känslor som ljuddesignern eller regissören har tänkt frammana, säger han.
Stoppar bilar
Kiiskis arbete går ut på ljudinspelning och ljuddesign. Är han med och spelar in ljudet, som proffsen säger, on location gäller hans jobb ofta att ta bort oönskade ljud. Han stoppar bilar, stänger av kylskåp och väntar ut flygplan.
– Vi försöker undvika alla störande ljud ovanpå dialogen. Annars kan vi kanske inte använda dialogen utan den måste spelas in på nytt i studio, säger han.
Är det bråttom, som det ofta är, måste de störande ljuden tas bort efteråt.
– Det beror på vilken atmosfär du vill förmedla. Spelar du in en kärleksscen kan du inte ha en traktor körande i bakgrunden. Om inte mannen kommer på traktorn med bar överkropp, förstås.
Snö knarrar inte
Handlar det däremot om ljuddesign eller efterarbete på redan inspelat material kan det ofta handla om att lägga till rätt slags ljud eller modifiera de ljud som finns.
– Ett knytnävsslag på film är nästan aldrig ljudet av ett äkta slag. Det är något annat ljud som valts för att det ska låta riktigt otrevligt och fult. Kött av något slag kan nog användas för att få fram ljudet men annars har det ingenting med ett riktigt slag att göra.
Och det där riktigt fina snöknarret, ni vet?
– Oftast används potatismjöl för att få fram det. För knarrande snö låter sällan som vi tror att det låter.
Ljud förmedlar känsla
I bästa fall kan ljudbilden förmedla något som inte finns i det ursprungliga materialet och stärka berättelsen. Ett sådant exempel är dokumentären Planet of snail, som berättar om en dövstum man och hans hustru. Den sydkoreanska filmen har vunnit många internationella pris, och ljuddesignen står Sami Kiiski för.
– Där kunde jag genom att använda olika ljud beskriva hans kontakt med världen. Mannen brukade krama träd och känna på dem, och i en sådan scen tillsatte jag ljudet av prasslande bark. Samtidigt drog jag ner på alla andra ljud för att förstärka känslan av att det var hans upplevelse av omvärlden som förmedlades.
På samma sätt fick snöflingor som föll på mannens ansikte ett plingande ljud för att visa att han kände dem.
Tystnaden har ett eget ljud
Kiiski har jobbat med ljud via sitt företag sedan 1989. Bakom sig har han tusentals reklamsuttar i tv och radio. Sonera, Elisa, Nokia – de flesta stora finska företag har varit Kiiskis kunder. Costa Ricas mjukhetskampanj, där den som dricker en kopp av kaffet plötsligt veknar och använder uttrycket "Mörökölli minut vieköön", var också Kiiskis ljudproduktion.
Fast arbetet är fyllt av koncentrerat lyssnade kan han också låta ljuden vara då han inte jobbar.
– De bästa idéerna kommer då jag är i arbetsflödet. Men ibland kan en ströidé blir en kul grej. Ovanför vårt hus flyger ofta gäss. De har ett vackert ljud och jag har tänkt att det skulle vara fint om jag fick med det i någon film. Det förmedlar höstens sorgmod.
Favoritljudet är ändå tystnad.
– Det är skönt att låta öronen vila efter jobbet. Jag njuter av att det är tyst som här på vår gård. Här spelar jag ofta in ljudeffekter som jag behöver, så tyst är det.
I buskaget intill prasslar fåglarna.
Och humlan surrar.
Och ändå – tystnad.