Nu trivs fisken i Ingarskila å
Det mångåriga projektet att göra miljön bättre för laxöringen har gett resultat. Ortsborna ska tackas till stor del för att ån är i så gott skick.
Stenar har lagts ut i ån, kanterna har förbättrats och fiskvägar har byggts för att göra vandringen lättare för laxöringen. Dessutom har Ingås markägare infört frivilliga fiskeförbud och skyddszoner mellan åkrarna och ån. Ån är ställvis smalare och vattennivån på en lämplighöjd för öringarna. Stenarna är nu fastsatta med ankare så att det är säkert att öringarna kan vila bakom dem utan att föras ner med strömmen. Resultatet blev att åns ekologiska status blev så mycket bättre att klassificeringen steg från nöjaktig till god.
Ingå Lantmannagille samlades i tisdags vid Ingarskila kvarn för att höra mera om de goda nyheterna. Ortens lantbrukare och jordägare har bidragit till att ån är i så bra skick i dag. Nylands Närings-, trafik- och miljöcentral har skött en stor del av restaureringsarbetet.
– Samarbetet har gått väldigt bra, säger Harri Aulaskari från Nylands NTM-central.
Miljöförbättringsarbetet på området har pågått redan länge, men det dröjer länge innan resultaten syns. Vid den gamla kvarnen vid Ingarskila å byggdes Nyland första fiskväg år 1988. Den första fiskvägen bekostades av Ingaskila dikningsbolag vilket i praktiken betydde de lokala lantbrukarna. På 2000-talet har restaureringen av ån skett med statens pengar. Fiskeförbuden infördes i slutet av 1990-talet och laxöringarna har bara mått bättre sedan dess.
– Ingåborna har verkligen varit före sin tid med miljöinsatserna, säger Aulaskari.
Jerker Biström från gården Nybacka berättar att ungefär tio lantbrukare betalade för Ingaskila åns dikning och byggandet av fiskvägen i slutet av 80-talet. De värnade om miljön redan då.
– Ingen annan å här i trakten har någonsin röjts upp med pengar från lantbrukarnas egna fickor, säger Biström.
Insatserna som gjots för flera år sedan har varit betydande och miljön blir bara bättre nu.
– Vi har nått målet och miljön är nu i så bra skicka att naturen sköter resten, säger Aulaskari.
Ingarskila kvarn
För den gamla kvarnen har det inte gått lika bra som för ån. Kvarnen som lantmannagillet samlas i är från 1800-talet. Här finns ännu den gamla ramsågen kvar och vetekvarnen som var i bruk ända till år 1968. Efter det har kvarnen förfallit under många år. I dag finns det ingen kvarn kvar i Ingå. Krister Holmbom är en av medlemmarna i Lantmannagillet som besökte kvarnen på tisdag. Han har bott i trakten hela sitt liv.
– På 1960-talet var jag nog här och malde, på den tiden fanns här ju en butik också berättar Holmbom.
Den nuvarande ägaren Mikael Moberg köpte kvarnen tillsammans med hustrun Jaana år 2007. Drömmen har varit och är fortfarande att rusta upp kvarnen.
– Sedan min fru gick bort för drygt ett år sedan har jag jobbat ensam på projektet med kvarnen, arbetet har inte gått lika mycket framåt som förut, säger Moberg.
Den restaurering som kvarnen skulle behöva kostar 20 000 euro och sådana resurser har Moberg inte. Han har ansökt om pengar för restaureringsprojektet men har inte fått sådana summor som skulle behövas. Av NTM-centralen fick han ett bidrag på 2000 euro men med de pengarna kommer han inte långt. Han har ändå inte gett upp och under hösten kommer han att få hjälp av Ingå lantmannagille med att röja upp i den gamla kvarnen.
Arbetet som gjorts för fiskarnas bästa har också har negativa konsekvenser för kvarnen. Ån är stridare efter restaureringen och vatten har läckt in i kvarnens källare. För ett par år sedan gjorde NTM-centralen en nödlösning och tätade stället mellan fiskvägen och kvarnen, där vattnet läckte in. Lösningen höll inte länge och nu läcker det vatten in igen. Fisktrappan är på statens ansvar men själva byggnaden är på Mobergs ansvar.
– Vi måste diskutera finansieringen av ett ordentligt arbete, det är ingen idé att göra en till nödlösning som inte håller, säger Aulaskari.