I Degerbys tallskog sjunger papegojor
För en tid sedan dök det upp en stor gul skylt intill Degerby vägskäl vid stamväg 51. Mini zoo står det. Följer man vägen hittar man exotiska papegojor, Sirkus Finlandias pensionerade åsna och tvättbjörnar. Allt mitt i Degerbys tallskog.
– Djurparken grundades egentligen redan kring 2000, men det är först nu som vi försöker satsa lite mera på den, säger Mikko Auri, ägare till parken Lomamäen Lemmikkipuisto i Degerby. Tidigare hade vi bara några djur och en lapp med information på postlådan, men nu är det mer som en riktig djurpark.
Familjen Auri flyttade till gården i Ingå 1991 och sedan dess har både antalet djur och inhägnader växt. Här finns allt mellan himmel och jord. Papegojor, tvättbjörnar, små ponnyer, ett myrpiggsvin, ormar, sköldpaddor och en skunk för att bara nämna några exempel.
– Om man räknar alla fågelarter för sig tror jag vi har kring trettio olika djurarter här, säger Auri. Sammanlagt blir det nog närmare hundra enskilda individer.
Byggt det mesta själv
Familjen har byggt och ställt i ordning det mesta själv. På gården finns flera större inhägnader för de större djuren och många mindre burar för fåglarna och tvättbjörnarna. Man glömmer snabbt att det egentligen är en vanlig tomt man står på, känslan av djurpark och Högholmen infinner sig nästan genast. Intill huset finns också en altan med bord och stolar och ett litet café.
– Det känns trevligare att få besökare nu när vi fått allting i ordning och det ser snyggt ut. Tidigare ville vi inte ha så många besökare eftersom det kändes lite obekvämt när allt inte fungerade som det ska, men nu är också gångarna och kaféet klart.
Det speciella med den här gården är att den inte ligger på platt mark utan i en bergssluttning. Inhägnaderna, huset och de andra burarna ligger på olika platåer och smälter in fint bland tallarna och buskarna runt omkring. Små gångstigar slingrar sig från en plats till en annan och gör det lätt att ta sig fram.
– När vi köpte tomten så påpekade försäljaren att det här är ett väldigt fint område och att det påminner lite om en park. Det är ju lite komiskt med tanke på att det nu är en park på riktigt, säger Auri med ett skratt.
Idén har funnits med länge
Idén till djurparken har funnits i bakhuvudet ganska länge, men slutligen bestämde sig Auri, frun Sharon och deras barn för att göra ett försök.
– Vi har alltid haft djur hemma och tyckt väldigt mycket om dem. De trivs bra här när de får vara ute och vi tänkte att när de en gång är här varför skulle inte andra kunna komma och titta på dem. Skunk, piggsvin och tvättbjörnar är trots allt inte djur som man ser varje dag.
Familjen bodde tidigare i Hagalund och kom alltid ut till "sommarstugan" bara på veckosluten. Till slut blev det väldigt jobbigt att varje veckoslut packa ihop alla saker, djuren och familjen och sedan göra om samma procedur på söndagen för att ta sig hem till Hagalund igen. Då bestämde de sig för att lämna staden och flytta till landet helt och hållet.
Sirkus Finlandias åsna
Utrustade med två parasoll från caféborden ger vi oss ut på de regnvåta stigarna och första anhalten är de små shetlandsponnyerna. De flesta står under tak för att undvika regnet, men tittar ändå nyfiket på besökarna. En visar sig vara lite modigare än de andra och vågar sig fram till staketet.
– Det här är vår mula, säger Auri och rufsar om manen. Mamman är alltså en häst och pappan en åsna. En av våra ponnyer och vår åsna kom bättre överens än vi hade tänkt så vi fick tillökning.
Auri berättar att åsnan varit med i Sirkus Finlandia i flera år, men flyttade hit när den blev för gammal för cirkuslivet. Nu njuter han av att vara pensionär här i djurparken i stället.
En del av djuren har hamnat hos familjen Auri av en slump. Den lilla ekorren som nu ivrigt klättrar runt i sin bur var allt annat än frisk när den först kom till djurparken. En familj hittade den svårt skadad och förde den till familjen Auri för vård. Den kommer nu att bo hela sitt liv i parken eftersom den inte längre klarar av att leva i frihet.
– Det är synd, men den skulle inte kunna överleva i naturen när den har blivit van med att vi matar och tar hand om den. Den verkar ändå inte alltför olycklig, säger Auri samtidigt som ekorren klättrar upp längs hans arm och snusar honom i örat.
Trollkarlens papegoja
Längre fram på stigen hörs plötsligt en hes röst som skränar "päivää, päivää". Auri presenterar oss för papegojan Roope, som börjar niga och dansa av och an på sin pinne av iver. Så fort kameran kommer fram poserar han vant och visar upp sin bästa sida.
– Roope jobbade tidigare tillsammans med en trollkonstnär. Han kan flera trick och brukar vara en av besökarnas favoriter.
Med så många djur är det mycket jobb varje dag. För att få allt att gå ihop hjälps hela familjen åt och under vardagarna när barnen är i skolan får de hjälp av djurskötaren Marika Hult.
– Det är klart att det är mycket som ska göras, men vi tycker alla det är roligt så det brukar inte vara några problem, säger Auri. Vänner och bekanta hjälper också till ibland.
Parken är till för barnen
I maj brukar olika daghem och skolgrupper besöka parken och under sommaren är gården öppen för allmänheten. Det är barn som får ut mest av parkbesöket tror Auri. Parken heter "lemmikkipuisto" eftersom alla djur som finns här är sådana som folk kan ha som husdjur. Meningen är att barn ska få bekanta sig med djuren på nära håll.
– Det mesta här är byggt och planerat med tanke på barn. De får klappa djuren och hålla dem i famnen om de vill. Därför har vi främst mindre djur så att barnen ska våga närma sig dem.
I parken finns också en möjlighet att få mata djuren. Man kan be om att få små påsar med djurfoder att ta med på rundturen. Portionerna i påsarna är små så de stör inte djurens övriga matvanor.
– Barnen tycker det är roligt till och med fast de matar bara vanliga höns. Det behöver inte vara så stort och speciellt för att underhålla barnen, säger Auri.
Han vill också lyfta fram en annan aspekt på varför det kan vara värt att besöka parken. Området är intressant ur geologisk synvinkel. Lite äldre skolbarn, som pratat om istiden i skolan, kan dra nytta av parkbesöket också ur det perspektivet. Auri visar upp jättegrytan som finns invid kaféet.
– Jag höll på att göra plats för grillen ute på gården och plötsligt så dök det upp ett stort hål under mossan och gräset. Man ser också tydligt var isen har dragit fram och plattat till berget.
Smådjuren bor inomhus
Precis när vi tror att vi sett allt slut styr Auri stegen mot husets ytterdörr och säger att vi fortsätter rundturen inomhus. När vi stiger över tröskeln möts vi av välbekanta ljud. Det låter precis som i Högholmens fågelhus.
Flera terrarier och fågelburar kantar väggarna och i ett litet rum med glasväggar leker två tvättbjörnar. Auri försvinner runt hörnet och kommer tillbaka med en enorm sköldpadda.
– Vi har haft honom sedan han var riktigt liten, säger Auri stolt. Han heter Victor.
Det är svårt att veta vad man ska titta på först. Den finns djur överallt. Fågelkvitter fyller huset och när man tittar närmare visar det sig att en del av soffdynorna är sovande hundar. Djurskötaren Marika visar tjänstvilligt upp ormar och ödlor.
När familjen redan har så många djur så kan man inte låta bli att fråga Auri om de tänkt utöka djurparkens sortiment ytterligare.
– Visst finns det önskemål bland familjemedlemmarna, men jag tror vi fokuserar på dem vi har, säger han och skrattar. Vi ska försöka bygga lite fler burar utomhus så att djuren som är här inne kan få flytta ut. Jag tror inte vi skaffar fler djur, men man vet ju aldrig.