Strömstararna i sitt esse
– Vad som är bäst med scoutlägren? Stranden! Simma, segla, sola - och volleyboll.
Det blir, stilriktigt, många argument med beygnnelsebokstaven S då scoutkåren Sjundeå Strömstarars spejarscouter Andreas Bobe, Robin Järvinen, Dennis Forsman, Viktor Lönn, Robin Forsman och Oliver Lodenius skall förklara vad det är som drar.
D.v.s. varför de sex nu för tredje eller fjärde gången väljer att tillbringa en knapp sommarvecka på läger, i sällskap med likasinnade scoutande kompisar.
Den här gången vid stranden av Sandfjärden, i Kopparnäs strax på Ingå-sidan av kommungränsen
Hängmatta i skuggan
För stunden håller det sex scouter starka tältlaget i alla fall till i halvskuggan invid sitt stora tält.
På framsidan får en av tältlinorna agera kläd-dito.
På baksidan, mellan två träd, hänger en hängmatta uppspänd.
Höjden av lyx på ett scoutläger?
– Men vi har själva satt upp den! försäkrar några av spejarna i munnen på varandra.
Och ur hängmattans djup levererar Oliver sedan ytterligare ett argument för att åka på läger.
– Kåren är tvåspråkig. Här lär man känna och får finskspråkiga vänner.
Plan men inte slät
I ett granntält stökar äventyrsscouterna Carolina Alopaeus och Lya Suvanto i bakgrunden, medan spejarscouterna Mathilda Lönn och Ella Seger tar igen sig i tältöppningen – så hörde också Mathilda och Ella till förtrupperna, med uppgift att resa tält och i övrigt ställa i ordning.
Gården utanför tältet är prydlig, in till den leder en kort stenkantad gång.
Att hitta en bra, plan plats för tältet var inte svårt. Men att få marken tillräckligt slät krävde en del jobb, förklarar de. Mera ansträngande var det i alla fall inte än att de också orkat ägna en del av den första, egentliga lägerdagen åt optimistjollarna nere vid stranden.
Optimistjollar...
Det har de varit långt ifrån ensamma om.
Korvsoppan till lunch må ha varit god – om det ges talrika vittnesmål – och också eftermiddagens mellanmålssignal satte fart på mängder av mer eller mindre hungriga scouter.
Men den lockelse som en långgrund sandstrand med fina möjligheter till bad och en väntanda rad med inlånade optimistjollar utövar, är av allt at döma helt i sin egen klass.
Där "jollades" det i grupper under spejarscoutledaren Maria Berghäll-Jepsens ledning – till en början utan både rigg och centerbord och roder, i balansövningar med vilkas hjälp också de Strömstarar som aldrig suttit i en jolle förut fick en första känning av hur optimisten beter sig i sitt rätta element under påverkan av lätta sommarvindar.
...och Wirtanen
Jeremias Tolvanen, Samuel Wasström och Kalle Danielsson hörde till dem som under onsdagseftermiddagens lopp fick ge sig ut och paddla optimistjolle.
Spejarscouterna Wilma Danielsson, Natalie Jürgens och Ebba Sjöstedt har varit med förut, och fick börja segla direkt.
Jolleseglandet hör till det bästa på lägret, liksom turerna med kårens båt Wirtanen, tycker Wilma.
Där blev det i alla fall att vänta på sin tur, med en av två alternerande vuxna skeppare i spetsen var en annan grupp scouter ute på dagsseglats med den gamla halvtonnaren som kåren fick i donation för några år sedan.
Fredligt vattenkrig
Sjundeå Strömstarar är inte bara en tvåspråkig scoutkår, man är också en kår som opererar både till lands och till sjöss.
Så även om båtar och båtliv spelar en framträdande roll vid sommarlägret, har de omkring 90 deltagarna fullt upp med aktiviteter också på landbacken.
Helt ny för den här gången – och en lättippad favorit i junivärmen – är den vattenkrigsbana som Samuli och Lassi Kokkola och Joonas Alander rustat till med hjälp av några lättpresenningar.
Litet som paintball, jo, men med betydligt mindre krigiska vatten-sprayflaskor som "vapen".
Att banan fungerade som tänkt – man blir våt – hade trion omgående kunnat konstatera, men var ändå på intet vis nödbedd då det blev fråga om en repris till vilken Heidi Stenberg och Daphna Malka kallades in som förstärkningar.
Mjölkburksflottar
En hel del mera stillsamt, hantverkspräglat pyssel lär det också bli innan lägret med det indianskt klingade namnet Wakan Tanka bryts på söndag.
Indiantemat är årets giv, lägerchefen Johanna Kanerva konstaterar bland annat att förmågan att göra saker med sina händer – och med enkla redskap, kan tilläggas – är en förenande länk mellan scouterna och den indianska kulturen.
Så här skall knåpas ihop drömfångare, kastrullsunderlag, halsduksholkar av ben och flottar av tomma mjölkburkar.
Lagret av mjölburkar är imponerande, så krävs det också 150 burkar för att tillverka en flotte som bär 100 kilo så att "däcket" hålls torrt.
Vad man skall göra med flottarna då lägret är slut, tålde tänkas på.
Men någon har fått en snilleblixt: som der nu ser ut, kan det bli fråga om att lotta ut dem bland lägerdeltagare.