Träffa och lyssna på barnen
Kommunerna har numera en verktygslåda med 27 rekommendationer att använda inom barnskyddet. En sak som betonas är att lyssna på barnen.
Den omskakande tragedin där åttaåriga Eerika misshandlades till döds av sin far och hans sambo ledde till flera utredningar om hur barnskyddet fungerar.
En av de faktorer som i efterskott granskades var informationsgången, och hur nätverken kring ett barn fungerar.
En arbetsgrupp tillsatt av Social- och hälsovårdsministeriet utarbetade för första gången kvalitetsrekommendationer. De blev klara i mitten av maj och är avsedda att stödja barnskyddsarbetet i kommunerna.
27 punkter och etiska principer
Rekommendationerna består av 27 punkter som bygger på etiska principer, bland annat likvärdig behandling och integritetsskydd.
Banskyddet ska utgå från barnets bästa, följa rättviseprinciper och tillämpa mera öppenhet än vad nu är fallet. Klienternas delaktighet, hur servicesystemet är uppbyggt, personalen och kompetensen samt bedömningen är områden som tas upp.
Träffa och lyssna
Efter att kvalitetsrekommendationen blev klar höjdes kritiska röster: på vilket sätt hjälper 27 punkter och fina principer om inte personalen räcker till och alltför många socialarbetare byter jobb på grund av den stora belastningen?
– Det är klart att det inte hjälper med fina direktiv om det inte finns tillräckligt med personal. Men jag upplever att kvalitetsrekommendationen ändå har betydelse. Man lyfter fram en del viktiga saker, säger socialombudsmannen Birgitta Gran.
Hon är glad att man så starkt betonar att socialarbetarna inom barnskyddet ska träffa barnen tillräckligt ofta.
– Det gäller också unga som är placerade utanför hemmet. Ibland händer det att kontakten blir svag efter en placering utanför hemmet, men man kan inte bara utgå från att allting då blir bra. Man behöver prata med barnen.
Tillräcklig personal
Birgitta Gran nämner också att föräldrar vars barn omhändertagits har rätt till stöd.
– Det är viktigt att se att de fortfarande är människor. Men stödet förutsätter tillräckligt med personal.
En färsk utredning utförd av Valvira visar att endast hälften av kommunerna har så många socialarbetare att arbetet kan fås att fungera.
– Om det inte finns förutsättningar att göra ett gott jobb är det svårt att hålla kvar personalen, påpekar Gran.
Enligt Mirjam Kalland på Mannerheims barnskyddsförbund är socialarbetarna välutbildade och motiverade, men trots det överväger 60 procent att byta jobb eller bransch.
Enligt jämförande forskning känner sig socialarbetare i Finland mera belastade av sitt jobb än sina nordiska kolleger, och allra mest utsatta är de som jobbar inom barnskyddet.
Dyrt att spara fel
Enligt Kalland leder för små resurser inom det förebyggande arbetet till ohållbara situationer och placeringar av barn och unga utanför hemmet.
År 2012 kostade en placering i medeltal 93 440 euro per barn per år. För varje barn som placeras kunde man alltså anställa en helt egen socialarbetare som stöd för barnets och familjens behov, och det skulle bli pengar över.
Inte kärnverksamhet
Birgitta Gran är också glad att man lyfter fram det förebyggande arbetet som bör finnas i alla de sammanhang barnet är med. Inte bara barnskyddet.
– Inom vuxensocialarbetet och i andra sammanhang där familjens situation kommer fram bör man beakta att det finns barn med i bilden. Om familjens situation är sådan att hopplösheten ökar, påverkar det barnen. I dag finns tyvärr en tendens att alla ska syssla med sin kärnverksamhet.
- En förutsättning för framgång i arbetet är förtroende. Klienten bör fås att förstå att samarbete inte är till skada utan hjälp.
- Barnet/den unga ska veta vem som är den egna socialarbetaren och hur hen kan nås.
- En utgångspunkt är att varje klient ska få minst två timmar personlig tid per månad av sin barnskyddsarbetare.
- Delaktighet betonas. Att bemöta barn, unga och familjer genom att involvera och lyssna är nyckeln till ett gott barnskyddsarbete.
- På www.lastensuojelunkasikirja.fi finns kvalitetsrekommendationen och där fungerar ett professionellt nätverk för diskussion.