Bra kandidater kan ge EU-valet lyft
Inga anstormning till valurnorna, men väl ett ökat deltagande är Åsa Bengtssons prognos inför EU-valet.
Får man tro Åsa Bengtsson, valforskare och professor i statsvetenskap, blir EU-valet en spännande begivenhet. Orsaken är det krut partierna lagt ner på kandidatnomineringen.
– Kandidatlistorna ser väldigt bra ut. Det är många meriterade politiker som ställer upp – fyrtio riksdagsledamöter, fem som varit eller är ministrar i den senaste regeringen plus dessutom EU-kommissionens vice ordförande, Olli Rehn.
Synen på EU-parlamentet som något av elefanternas kyrkogård, dit avdankade politiker som gjort sitt på hemmaplan söker sig, finns det med andra ord inte längre fog för. En av orsakerna till de namnstarka listorna är EU-parlamentets ökade makt.
– Uppryckningen beror antagligen också på att partier såsom SFP, KD och VF känner sig hotade och med näbbar och klor tävlar om att behålla eller vinna sitt mandat tillbaka. Också de andra partierna är måna om att göra ett gott EU-val eftersom det är ett viktigt avstamp inför riksdagsvalet nästa år.
Ger trovärdighet
De meriterade kandidaterna gör enligt Åsa Bengtsson att valet får en annan trovärdighet.
– Det ger ytterligare skäl till att gå och rösta.
I vilken utsträckning det starka startfältet slutligen räcker till för att entusiasmera väljarkåren återstår att se. Med ett valdeltagande som de senaste gångerna legat kring 40 procent hör EU-valen till de mest lågprioriterade.
– Valdeltagandet kommer absolut inte att stiga till några svindlande nivåer den här gången heller, men eventuellt kommer man att få upp lite fler från sofflocket.
Det finns också annat än kandidaturvalet som talar för en väljarmobilisering.
– Tänker man på det internationella läget med konflikter i närområdet känns EU:s övergripande roll som fredsprojekt kanske mer relevant än tidigare.
Att valdagen tidigarelagts med ett par veckor för att inte kollidera med pingsten kan tänkas minska på det så kallade stugsvinnet.
Andra saker stjäl fokus
Speciellt mycket uppmärksamhet har valet, det smaskiga upplägget till trots, än så länge inte fått.
– Pågående ordförandekamper inom både SDP och Samlingspartiet gör att det inte blir så mycket fokus på EU-valet.
Hon räknar ändå med att intresset kommer att ta sig.
– Elva av de tretton sittande EU-parlamentarikerna ställer upp för omval. De har precis packat ihop sina grejer och återvänt till Finland och kommer att vara en viktig del av kampanjen.
EU-valet är ett ungt val och mycket forskning kring väljarbeteendet finns inte. Klart torde i varje fall vara att partisympatier spelar roll, trots allt tal om ett kandidatcentrerat val.
– Vi vet från tidigare forskning att de som inte känner ett starkt band till något parti är de som tenderar att stanna hemma på valdagen.
Vilken betydelse har det att det finns lokala eller regionala kandidater att rösta på?
– I finländska val spelar den geografiska tillhörigheten roll. Det vet partierna och försöker få kandidater från olika delar av landet. Det här gäller i mindre utsträckning EU-valet eftersom landet är så stort men det finns ett geografiskt mönster, helt klart.
Svårt för KD och SFP
De två lokala Raseborgkandidaterna, SFP:s Karl von Smitten och KD:s Niklas Andersson, representerar partier som enligt Åsa Bengtsson "ligger illa till".
– SFP:s chanser är större, men också de har en svår sits.
Medan KD senast var i valförbund med Sannfinländarna står man den här gången på egna ben. För ett mandat krävdes då omkring 100 000 röster, partiet lyckades samla just under 70 000.
– Trots att man mobiliserat till tänderna och bland annat ställer upp sin egen partiordförande kommer det att bli svårt för KD att förnya sitt mandat. Utgångsläget är inte det bästa.
SFP tog sitt mandat med mindre än 3 000 rösters marginal till Vänsterförbundet. Medan VF den här gången är mer förberett och taggat kör SFP med samma strategi som senast då man gick till val med ett jämnt fält utan någon egentlig toppkandidat.
– Vem av SFP-kandidaterna som skulle få flest röster gick inte att förutspå, vilket gjorde det till ett spännande val för väljarna i Svenskfinland. Det fungerade den gången men frågan är om man kan använda samma taktik en gång till. Hittills har man inte heller sett mycket av det kristänkande som man senast lyckades förmedla till sina väljare om att Svenskfinland förlorar sin röst i parlamentet om man inte röstar.
Att ta i beaktande är också de starka svenska namn som finns på de andra partiernas listor.