Vetenskap ska inte vara sluten verkstad
Marianne Fred vill främja dialogen mellan forskarsamfundet och det övriga samhället. Även spetskunskap bör kunna sättas i ett sammanhang och presenteras på ett begripligt sätt.
Det har gått drygt ett år sedan hon lämnade forskarrollen för att i stället bli en som håller i trådarna för forsknings- och utvecklingsprojekt vid yrkeshögskolan Novias Campus Raseborg.
Då hon blickar ut från sitt arbetsrum på tredje våningen kan hon, innan sommarens gröna prakt är här, skönja huset där hon bodde sina första levnadsår. Mellan byggnaderna finns det hon ägnat sin yrkeskarriär åt: natur, flora och fauna.
Men även om tvärvetenskapliga projekt är på frammarsch har de enskilda forskarnas expertis blivit allt mer avgränsad. Termen spjutspets används med rätta titt som tätt om både kompetens och kunskap.
Man forskar numera inte om natur eller ens insekter, utan mer troligt om en viss egenskap hos en viss insekt under si och sådana förhållanden. För allmänheten kan vetenskapliga artiklar med överlånga rubriker kännas helt verklighetsfrånvända, obegripliga och framför allt upplevas sakna relevans.
– Det där lilla kan vara hur fascinerande som helst när man kommer in i forskningen. Man blir gärna där. Den största utmaningen är att ta steget tillbaka och sätta resultaten i ett sammanhang.
- Ålder: 42.
- Bor: I Pojo.
- Familj: Man och två barn.
- Yrke: Forsknings- och utvecklings-ledare på Novias Campus Raseborg (Aronia är ändå oftast hemmet för de projekt hon jobbar med). Har tidigare jobbat som seniorforskare på Aronia och som forskardoktor finansierad av Finlands Akademi.
- Utbildning: Biolog från Helsingfors universitet. Disputerade 2004 med doktorsavhandlingen "Inverkan av resursdistribution och riklighet på populationsstrukturen och dynamiken hos Parnassius apollo."
- Sommarplaner: Rusta upp ett 150 år gammalt torp ett stenkast från hemmet i Pojo.
Ansvar och dialog
Här måste forskarsamfundet verkligen ta ansvar, menar Fred. För verksamheten är viktig, och inte skattefinansierad utan anledning.
– Om folk inte förstår vad du gör och vad det har för betydelse så har det inte någon betydelse, för att uttrycka det krasst och tillspetsat.
På den post hon har gäller det att visionera, och det gör hon gärna.
– Dialog är A och O. Forskningen ska vara både vetenskapligt högklassig och förankrad i samhället.
Efterlyser du alltså någonting mer än den typen av samarbete där företag beställer och finansierar forskning?
– Vi ska inte bara säga här är våra forskningsresultat, vi lägger dem på hyllan så att de som behöver kan se på dem. Det räcker för flera finansiärer än så länge, men knappast i framtiden. Vi måste skärpa frågan vad det är vi vill komma till, svara mot ett behov, en fråga som kommer från samhället.
Processen i gång
Hennes utgångspunkter är givna: Samhället behöver forskning och vetenskapen ska alltid vara fri. Frågan är hur man för ut forskningen, och skapar kontakt med övriga samhället.
Vid Aronia pågår nysatsningen kustlandsteamets andra säsong och Fred tycker att den process hon efterlyser har kommit i gång.
– Processen är definitivt i gång, det händer hela tiden. Utbyte är det viktiga. Folk har hittat oss. Vi får mer kontakt utifrån huset.
Det finns förstås en kontrast mellan å ena sidan aktuella frågor, behov och projekt och å andra sidan forskningens envisa långsiktighet.
Fred ger exempel med en tjänsteman som funderar på hurdant avloppssystem man ska ha på landsbygden. Hen har knappast direkt nytta av en forskning om eutrofieringens inverkan på ekosystemen i kustlandskap. Likväl är sådan forskning viktig med tanke på konkreta frågor som avloppssystem.
– I det mellanrum som finns mellan tjänstemannen och forskaren vill Aronia och Novia agera. Där vill vi hitta någonting nytt.
Vill bort från polarisering
För att komma bort från det hon beskriver som en polarisering mellan forskning som liknar sluten verkstad och samhällets direkta behov tror hon också att det kan behövas nya typer av aktörer.
– Det finns fortfarande en elitistisk ådra vid universiteten. Man fostras till en tyst kultur. Men vi jobbar för skattemedel så vi ska vara samhället till gagn utan att ge avkall på kvalitet. Här kunde yrkeshögskolorna ha en stor roll.
Ser du alltså en fördel med forskning i anslutning till en högskola för tillämpad vetenskap, som för Aronia i Ekenäs?
– Det kan bli mera öppet på det sättet, men det räcker inte att man sitter i samma hus. Det krävs vilja och engagemang. Nu råder en stark polarisering mellan verkligt seriös forskning och inte så rigoröst vetenskapliga utvecklingsprojekt.
Förståelig försiktighet
Då man intervjuar forskare händer det inte sällan att de vill besvara ens frågor på ett så vetenskapligt sätt att det blir otympligt. De helgarderar sig mot invändningar som om det handlade om en text som skall granskas på seminarium.
Att forskare ofta är försiktiga då de uttalar sig offentligt är ändå inte så konstigt. Marianne Fred påminner om att forskare verkar i en värld där allt de gör ständigt ifrågasätts. Likväl anser hon att de som ägnar sig åt vetenskap ofta är rädda i onödan.
– Du måste inte täcka din rygg och bygga fort runt att ingen ska kunna skjuta ner dig. Det är inte du som skjuts ner. Du är inte dina forskningsresultat, men klarar du av att presentera dem i lekmannatermer så har du tagit ett viktigt och svårt steg som många inte tar.
Även vetenskapen ska och bör kritiseras, slår hon fast. Det viktiga är att det sker på faktagrund.
– Att kritiskt kunna granska samhället och den kunskap vi matas med är essensen i forskning och varför vi för kunskap vidare. Varje människa måste få kunskapen att kritiskt begrunda samhället, och samhället måste tåla den kritiken.
"Ta reda på själv!"
Då jag frågar hur intresset och kunskapstörsten växte fram hos henne själv går hon i tankarna tillbaka till sin högstadie- och gymnasietid i Karis.
– Det var ganska oborstat och gick vilt till. Vi var en stor och besvärlig grupp, med människor av varierande bakgrund. Vi fick inte veta varför vi skulle lära oss vissa saker. Där växte frustrationen, känslan av att behöva få veta mera. Ta reda på det själv, sade lärarna och så gick vi faktiskt till biblioteket.
På den vägen är det och under åren har hon hunnit ta reda på en hel del. Hon påminner om att forskarna är mycket allmänbildade även om de är sanna specialister på ett snävt avgränsat forskningsområde. Efter den allmänbildande gymnasieutbildningen är vägen lång till en djupdykning ner i avgränsad specialkunskap.
Samtidigt är det fel att tro att forskarna är allvetare. Fred kan inte besvara alla frågor om fjärilar hon ställs även om hon skrivit en avhandling om apollofjärilen.
En kollega som forskat i myror har på samma sätt fått frågor om hur man får bort myror från sommarstugan.
Alla frågor är ändå välkomna eftersom de kan leda till andra, viktigare frågor, tänker Fred.
Hon tvättar samtidigt gärna bort den gröna flumstämpeln som forskningsinstitutet fått av många.
– Aronia behövs inte i första hand för att säga att det är dåligt för naturen att tvätta mattor i havet eller måla båten med giftig färg. Det finns det andra som gör.
Spännande tider
Att sluta forska var överraskande svårt, men hon trivs med sitt nuvarande uppdrag och den mångfasetterade roll som hör där till.
– Tidigare var jag forskare, alltså lite som egenföretagaren Jag själv Ab som kör sitt eget race, nu ser jag till att alla forsknings- och utvecklingsprojekt löper. Det är roligt att märka egenskaper som jag inte värdesatte som forskare. Det diskuteras massor löst och detta måste sedan dras ihop till kärnan. Jag förhandlar, samlar ihop konsortier och ansöker om finansiering, säger Fred.
Just nu råder spännande tider. EU:s följande 7-åriga programperiod tar vid nästa år och ansökningar ska lämnas in dels nu i maj och dels i slutet av året.