Knappar, slantar, bitar av tandborstar, en skokrämstub.

Arkeologen Jan Fast plockar fram en del av föremålen som hittats under en av hans senaste provgrävningar. Vi har lärt oss att förknippa Jan Fasts namn med förhistoriska artefakter som inte sällan har några tusen år på nacken, men den här gången handlar det om fynd av betydligt yngre datum, från 1940-talet.

Föremålen härstammar från det krigstida transito- och karantänslägret på Tulludden i Hangö, som spelar en central roll i Fasts nystartade projekt om Hangö udd som front- och förläggningsområde åren 1940–1944.

Kompletterar

Här ska en del av de krigstida lämningarna underställas regelrätta arkeologiska undersökningar. För finländska förhållanden handlar det därmed om ett mycket speciellt projekt.

Inte endast föremål, utan också arkeologiska kartläggningar av till exempel byggnadsstrukturer eller verksamheter ska komplettera historien och kanske ge oss nya infallsvinklar på det förflutna.

Projektet fick en tvungen rivstart, eftersom de sista kvarvarande och fallfärdiga byggnaderna i lägrets norra del nu jämnas med marken när området förvandlas till naturpromenad och öppnas för allmänheten.

Fast och hans medhjälpare har bland annat fotograferat och filmat det sista som fanns kvar av byggnadsbeståndet.

– Vi hann i sista sekunden.

En cirkel sluts

Jan Fast tillbringade sin barndoms och ungdoms somrar i Hangö och det var även genom de krigstida lämningarna här som han fick upp ögonen för att marken gömmer intressanta spår från det förflutna. På sätt och vis sluts en cirkel nu då han återkommer till tidsepoken som arkeolog.

– Jag har alltid varit intresserad av krigshistoria, säger Fast och berättar att det är ett ämnesområde han studerat vid sidan om.

Med åren har han också blivit allt mer intresserad av konfliktarkeologin, som med både traditionella arkeologiska metoder och modern teknik kompletterar krigshistorien.

Mycket bottnar i mikrohistoria, säger Fast.

– Man utgår från ett brev, en dagbok eller en annan handling, eller till och med kvarlevorna efter en människa, som man sedan följer upp på olika sätt.

Det handlar om att rekonstruera berättelser och händelseförlopp, och här kan arkeologin bidra på olika sätt.

Provgrävningar

Jan Fast har sökt lämpliga objekt för en dylik forskning och det var under ett möte med museifolk som han fick nys om att de sista byggnadsresterna av lägret på Tulludden ska rivas.

Bitarna föll på plats. Lägret blir en del av det projekt som Fast under flera år önskat genomföra och som nu kört i gång.

Tillsammans med arkeologistuderandena Heidi Moisio och Vilma Tani från Helsingfors universitet och abiturienten Rafael Jern från Ekenäs gymnasium har han gjort provgrävningar i den så kallade avlusningsbyn, det vill säga den norra delen av lägret som nu blir en del av naturstigen.

Teamet lokaliserade bland annat den exakta platsen för den tidigare kantinen där. Här var fritidshistorikern Stig Leivo till stor hjälp med sin metalldetektor och långa erfarenhet av att arbeta med den. Platsen hittades tack vare alla de kapsyler som låg i marken under och kring den tidigare kantinbyggnaden.

– Metalldetektorerna kan ge en fingervisning om var man kan gräva, säger Fast och berättar att marken i området är så full med metallföremål av allehanda slag att detektorerna i det här sammanhanget närmast kan ses som grovverktyg, om än viktiga sådana.

I de egentliga undersökningarna används traditionella arkeologiska metoder.

– Det är provgropar och grävningsområden som gäller.

De aktuella fynden lyder inte under fornminneslagen, eftersom de är yngre än 100 år. Däremot kräver utgrävningarna markägarens lov, helt enligt lagen. I det här fallet har sådant getts av de två ägarna Fortsstyrelsen och Hangö stad.

Orörda delar

Målet är att också kunna undersöka officerarnas inkvarteringsområde och ukrainarnas område, som båda låg i lägrets västra del och som stått orörda till denna dag (byggnaderna är dock inte kvar). Därtill är tanken att analysera marken där anstaltens biograf stod.

Undersökningarna kan ge helt ny kunskap om lägret och livet i det, säger Fast.

– I första hand är det ändå frågan om dokumentation. Inom några tiotal år kan det vara dags att freda delar av området.

Det aktuella projektet omspänner åren 2014–2016. Målet är att också undersöka en eller flera krigsskådeplatser, företrädesvis i skärgården mellan Bromarv och Hangö udd.

– Här är den etiska biten viktig. Det handlar om nutidshistoria där anhöriga finns vid liv. Det här är ingen man lättvindigt börjar riva och rycka i.

Ytterligare önskar Fast kunna dokumentera stabsbunkern i Kapellhamnen och med hjälp av markradar närmare lokalisera kommandobunkern i Badhusparken.

Fortsätter

Krafterna koncentreras nu på Tulludden. Det här året fortsätter provgrävningarna och andra förberedelser inför de egentliga utgrävningarna nästa år.

– I dem kan gärna Hangöbor och andra intresserade delta.

I början av maj ska Fast ta en närmare titt på officerarnas område tillsammans med arkeologen Anders Wikström från Malmö universitet.

Fast hoppas kunna engagera expertisen i utlandet, framför allt Sverige. Samtidigt är målet att knyta en eller flera historiker till projektet.

– Finansieringen kan inte enbart komma från Finland och inte heller endast från arkeologihåll.

Adressen till Jan Fasts blogg är janfast.blogspot.fi