Diana Turunen går hem från festen
– Mitt jobb i Svartå har varit som en fest, och från fester skall man gå hem så länge det är roligt, säger Diana Turunen.
I går gjorde hon sin sista arbetsdag vid Svartå filialbibliotek, och avrundade efter stängningsdags sina 32 år som biblioteksfunktionär i Svartå och Karis med en kaffebjudning för lånekunder, biblioteksvänner, Svartåbor och kolleger.
Stilriktigt, kunde man kanske säga.
För oavsett om Diana Turunen anser att funktionen som lånebibliotek fortsättningsvis är den, mest centrala, har bibliotekens roll förändrats under de gångna tre decennierna.
Svartåborna har kommit att uppleva sitt bibliotek som en naturlig samlingsplats mitt i byn, en plats där man kan komma samman för att få information om och dryfta viktiga frågor.
Och mot det har deras biblioteksfunktionär inga invändningar. Tittar någon mindre läshungrig in på biblioteket av en helt annan anledning, infinner sig kanske insikten om att här finns böcker att låna och läsa, resonerar hon.
Flitiga lånekunder
Böckerna erbjuder också en ingång till annan verksamhet, som hon själv tycker är jätterolig och som varit viktig för hennes engagemang i biblioteket.
Författarbesök och sagostunder, exempelvis.
Satsningen för ett par år sedan på biblioteksverksamhet för de allra minsta barnen, minns hon med glädje, liksom hon gläds över skol- och dagisbarnens återkommande biblioteksbesök.
Överlag har Diana Turunen bara gott att säga om sina lånekunder, om Svartåborna.
De har sett till att hålla utlåningen på en god nivå, och inte tvekat att komma med tips och idéer om hur biblioteket och verksamheten där kunde utvecklas ytterligare.
I Lukas-nätverket ser hon i alla fall en klart bidragande orsak till de hyfsade lånesiffrorna, att låntagarna den vägen har tillgång till Hangö-, Ingå-, Sjundeå- och Raseborgsbibliotekens samlade bokbestånd är av stor betydelse.
Tung ovisshet
I Bromarv säkrades bibliotekets fortbestånd med en för ändamålet grundad förening.
Svartå har sina biblioteksvänner, dessutom har Diana Turunen nogsamt noterat kulturnämndens nuvarande ordförande Kerstin Ilanders vilja att slå vakt om filialbiblioteket.
Ändå kan hon inte värja sig mot tanken att det skulle kunna gå lika i Svartå som det gick i Bromarv.
– Det är det som jag är allra mest rädd för, säger Diana Turunen.
Hon erkänner att ovissheten i olika repriser om bibliotekets framtid har varit tung att bära; en faktor som inverkade på hennes beslut att säga upp sig och gå vidare mot nya utmaningar.
Vilka, det vill hon inte gå närmare in på – men säger småskrattande att skulle det gå så att hon med ens finner sig stå utan jobb, kan hon gott tänka sig att hoppa in och hålla sagostunder underhålla deltagarna i ett eller annat stickcafé med högläsning.
Vikarie på lut
Vad gäller Svartå filialbiblioteks framtid, ser det inte så illa ut, även om biblioteket nu håller stängt från den 23 till den 30 april.
Hotet om en minskning av öppethållningsdagarna från tre till två i veckan gick om intet.
Och bibliotekschef Heidi Enberg kan berätta, att en vikarie hoppar in fram till dess stadens samarbetsförhandlingar klarats av och man kan börja tänka på att besätta befattningen permanent igen.
Som vikarie engageras Sofia Flythström från Svartå. Hon har tidigare sommarjobbat på biblioteket i Karis.