Rättvisare regeltolkning kan hålla hjulen rullande
Gällande EU-regler tillåter maximalt två procent bly i limmet som håller själva hjulringen på plats - men kinesiska tillverkare beräknar blyhalten i relation till hela hjulet, och klarar på så sätt EU-kraven.
- Den teknologiska industrins arbetsgivarorganisation Teknologiindustrin, med cirka 1 600 medlemsföretag som står för över 55 procent av Finlands export, genomför just nu en kampanj riktad till kandidater i Europavalet.
- Genom företagsbesök skall kandidaterna få en inblick i praktiken i hur den europeiska lagstiftningen påverkar företagsverksamheten i Finland.
- Oy Mannerin Konepaja Ab har verkat i Hangö sedan 1890, från och med 1974 har produktionen varit inriktad enbart på olika slag av hjul som används bland annat inom vård och handel.
- I dag sysselsätter företaget 65 personer.
– Deras tolkning är ganska annorlunda.
– Men vi har vår produktion här, vi får inte göra så, konstaterade vd Tapio Manner då han tillsammans med försäljnings- och marknadsföringsansvarige Jukka Manner gav kandidaten i Europavalet, Kristdemokraternas Niklas Andersson, en inblick i de villkor som europeisk lagstiftning i dag sätter för vår finländska industri.
– Ett bra exempel, kommenterade Andersson i skarven mellan inledande infostund och rundvandring på länkhjulsfabriken, och gav Manner rätt i hans poäng.
Nämligen att man också i samband med import till EU borde se mera till de regler som gäller vid tillverkning inom unionen
"Långt borta"
Kring just detta, skillnaderna mellan att bedriva industriell verksamhet inom eller utanför EU, kom en stor del av diskussionen att kretsa.
Ytterligare accentueras motsatsförhållandena då man ser till geografiskt läge och klimat.
Det är en sak att hålla i gång produktionen i ett öppet skjul, och en helt annan att här leva upp till krav på en inomhustemperatur som håller 22 grader året om, som Tapio Manner konstaterade.
– Och vi ligger långt borta, tillade Jukka Manner.
Än Medelhavet, då?
Närmare bestämt långt borta från de stora, folkrika marknaderna.
De företag som, likt Manner, väljer att hålla kvar sin produktion i Finland har ett helt annat utgångsläge än de som valt att förlägga produktion till Asien eller Östeuropa.
Hemmamarknaden är liten, export är ett måste. Med långa transporter som redan stått för en kostnadspost på cirka sex procent gör inte svaveldirektivet det lättare.
Finland har ställt sig i främsta ledet då det gäller skyddet av Östersjön.
Länderna kring Medelhavet kommer säkert efter – men sker det först då deras agerande inte längre hinner uppväga det avbräck som Finlands konkurrenskraft lidit? frågade sig Tapio Manner.
Dyrt att skydda
Han ifrågasatte också det faktum att Finland, som enda EU-land vid sidan av Luxemburg, gått in för den strängaste formen av produktansvar.
Med andra ord att det ankommer på tillverkaren att påvisa att produkten var felfri då den lämnade fabriken – inte, som på andra håll, att kunden som köpt produkten måste kunna påvisa.
Kritisk var Tapio Manner också till hur det nuvarande systemet för modellskydd fungerar.
Att skydda en produkt i syfte att slippa konkurrens från plagiat kostar 8 000 euro per år och land, vilket skulle betyda mycket kännbara summor för ett företag med export till så många som 26 länder.
Frågande ställde han sig till den hållning som Tekes här hemma intagit då det gällt stöd för produktutveckling: en förutsättning för stöd visade sig vara att man anlitar en utomstående konsult.
– Gör man det alldeles själv, är det bara vanlig business.