Yrkesfiskets framtid kräver stöd
Sälar, skarvar och minskande fiskbestånd gör framtiden för yrkesfisket oviss. Medan kåren av yrkesfiskare krymper försöker man hålla liv i fiskerinäringen med hjälp av hjälp av Leader-programmet Esko.
Under programperioden 2009-2013 har Södra Finlands fiskerigrupp Esko satsat 1,3 miljoner euro på 53 olika projekt för att stimulera fiskerinäringen i längs Finska vikens kust. En samarbetspart är Nylands fiskarförbund, som har riktat åtgärder till sina aktiva medlemmar.
Avsikten med projektet Mästare – gesäll var att förmedla det praktiska kunnandet från gamla yrkesfiskare till nybörjare, som har intresse att kunna försörja sig på att fiska. Sex gesäller anmälde sitt intresse och varje mästare-gesäll-par har fått ett ekonomiskt stöd på 6 000 euro per år.
– Det är mycket i yrket som man måste lära sig ute på sjön för att varje vik och varje fjärd är unik. Att fiska på Hangö västra är helt annorlunda än på Hangö östra, säger Christian Lindén. Han är verksamhetsledare för Nylands fiskarförbund och vice ordförande i styrelsen för utvecklingsprojektet Esko.
Det första gesällprojektet fick ett så positivt mottagande att en ny omgång som tillfället förbereds.
Sälar och skarvar
De allvarliga hoten mot fiskeriets fortbestånd är drivkraften för Södra Finlands fiskerigrupp Esko. I fjol beräknades skarvstammen i Finska viken uppgå till 75 000 individer och man vet att var och en äter ett halvt kilo fisk i dygnet under de i medeltal 180 dagar per år som fåglarna finns här.
Sälarna har ökat i antal sedan början av 2000-talet och i Finska viken ligger antalet kring drygt 600. De rör mycket på sig och variationerna i ett bestämt vattenområde är stora från år till år. I medeltal behöver sälen omkring fem kilo fisk per dag.
Ett av projekten inom Esko var en satellituppföljning av sälar, då man med hjälp av sändare på sälarnas ryggar kunde följa med djurens beteende i närheten av fiskebragderna.
– Vi ville ta reda på hur sälarna utnyttjar fisken i yrkesfiskarnas bragder och den vägen utveckla fångstmetoder och fiskesätt, så att skadorna inte skulle vara lika omfattande i framtiden, säger Esko Taanila, som är projektchef för Södra Finlands fiskerigrupp.
Han sammanfattar problematiken med att konstatera att fiskarens yrke kräver stora ekonomiska investeringar men att förtjänsten är både osäker och blygsam.
– I snitt ligger omsättningen per år på 30 000 euro, och av den summan går minst en tredjedel till olika omkostnader.
Syrelösa havsbottnar
I Raseborg har man inom projektet velat ta reda på orsakerna till yrkesfiskets tillbakagång. En viktig förklaring är att fiskbestånden har minskat avsevärt, förmodligen för att det finns så rikligt med syrelösa havsbottnar, där fisken inte kan leva.
Inom fiskerigruppen arbetar man trots de stora utmaningarna för att hålla fiskeriet levande. Det är lätt att dra paralleller till lantbruket, som också är delaktigt av EU-stöd, och där man strävar efter att producera inhemska livsmedel också i framtiden.
– I motsats till lantbruket får fiskeriet inget produktionsstöd. Det finns en stor risk att det om fem till sju år inte finns en enda yrkesfiskare kvar vid Finska viken. Ska vi acceptera en sådan utveckling? frågar Esko Taanila.
Det här året är det första av en ny EU-programperiod och än så länge är ovissheten stor om hur de olika programmen utformas och vilket det ekonomiska stödet blir.
– Det gäller inte bara fiskerinäringen utan hela företagssektorn. Just nu kan inga ansökningar behandlas, allt ligger på is fram till hösten, säger Roy Sjöblom från utvecklingsbolaget Novago. Han är också styrelsemedlem i fiskerigruppen Esko, som representant för de västnyländska kommunerna.