Rökfri kommun hjälper dem som vill bli hjälpta
Rökfria kommuner är i ropet. Men alla är inte odelat entusiastiska och nyttan är svår att mäta.
Raseborgs stad har varit rökfri i två år. Enligt personalchef Johan Nylund finns det tecken på att projektet haft effekt, men det är svårt att exakt mäta den. I personalenkäten 2011 uppgav 115 av dem som svarade att de röker dagligen. I fjol hade siffran sjunkit till 79 personer.
– Eftersom endast kring hälften av våra anställda svarat på enkäten är detta ingen exakt vetenskap, men det ser ut som en klar förbättring, säger han.
Stor ekonomisk hjälp
En av Raseborgs stads anställda som fimpat för gott är Jaana Falk-Enlund. Hon fick veta att staden subventionerar avvänjningspreparat redan hösten 2011, innan staden officiellt blev rökfri, och tog chansen.
– För mig var det en jättestor ekonomisk hjälp att få nikotinplåster. Med dem klarade jag av att sluta och har nu varit rökfri i över två år.
Innan dess hade hon rökt i 29 år och hade under sommaren börjat överväga att sluta.
– Jag tänkte att det skulle vara helt okej att åtminstone försöka minska, för det finns ju annat i livet än tobaken.
15 000 euro på ett år
Någon stor investering har rökfriheten inte varit för staden, anser Johan Nylund. Kring femton anställda har utnyttjat möjligheten att få subventionerade avvänjningspreparat. De stödgrupper staden erbjuder för rökare som vill sluta arrangeras ändå för stadens invånare så de innebär ingen extra utgift.
– Vi har byggt två röktak för kunder – inte för personalen – och de kostar kring 5 000 euro. Så hade vi lite kostnader då vi tryckte upp bland annat klistermärken och annat informationsmaterial. Totalt rör det sig om 15 000 euro på ett år.
Staden har erbjudit rökare i personalen en möjlighet att gå med i stödgrupper, men eftersom de ändå ordnas för stadens invånare utgjorde de ingen extra utgift.
Olika villkor
Han konstaterar också att ett problem är att olika arbetstagares arbetstidsform leder till att de anställda behandlas olika när det gäller rökning. De som kan stämpla ut under arbetsdagen för att sköta privata ärenden kan följaktligen också röka under dagen, medan till exempel vårdpersonalen inte kan göra det.
– De har en arbetstidsform som inte ger någon egen tid. De ska vara till arbetsgivarens förfogande under hela skiftet. Det är de inte om de går ut och röker.
Om det då händer något på avdelningen kan det till och med vara en patientsäkerhetsfråga.
Kritiserade förmyndarskap
Enligt Tarja Kristiina Ikonen, verksamhetsledare för projektet Savuton kunta (Rökfri kommun) är majoriteten av de finska kommunerna redan rökfria. I Västnyland bereds ett beslut i Hangö och i Sjundeå.
Projektplanen i Sjundeå utarbetas av utvecklingschef Antti-Pekka Röntynen men ska godkännas i styrelsen innan kommunen uppmanar folk att fimpa för gott. Då ärendet behandlades förra veckan var reaktionerna inte odelat positiva.
– Diskussionen var kritisk, ingen var riktigt entusiastisk. Alla gillar inte det att folk ska sättas under förmyndare. Men där kan finnas hälsoeffekter som vi kan nå genom att satsa en liten slant, säger styrelseordförande Merja Laaksonen.
Stämpel i pannan
Anette Högström och Cathrinne Wetterstrand jobbar för Sjundeå kommun. Trots att de själva röker har de i princip inget emot tanken att Sjundeå blir en rökfri kommun. Men trängda kan de känna sig.
– Vart du än går som rökare har du en stämpel i pannan att du är en syndig människa för att du röker. Nog vet jag att det inte är bra att röka, men något illa måste jag också få göra, säger Högström.
– Jag behöver min paus. Att ta en tobak är mitt sätt att nolla mig. Jag går inte på kaffepaus, så jag behöver något annat.
Varför just rökning?
Ett av kriterierna för en rökfri kommun är att de anställda bara röker på sina lagstadgade pauser. Det känns inte som ett problem för Wetterstrand. Men det finns frågetecken.
– Vem ska följa upp projektet? Placeringen av rökplatsen kan också bli ett problem. Flyttas den längre bort tar det ju längre tid för de anställda att gå dit. Jag har heller inte sett några resultat från kommuner som blivit rökfria som visar om det i praktiken har minskat på rökandet.
Dessutom finns det andra hälsoskadliga vanor som man också borde stödja.
– Övervikt är ett lika stort problem som rökning. Då borde man också stödja dem som är överviktiga att gå ner i vikt, säger Wetterstrand.
Rökare vill ha hjälp
Tarja Kristiina Ikonen har hört det förr.
– Vi tar hand om folks kolesterolvärden och blodsocker men rökning, som är en av de viktigaste enskilda riskfaktorerna för dödligheten, har varit en tillåten orsak att ta en paus. På samma sätt som folk har varit tvungna att lära sig rätt plats och ställe för alkoholbruk måste attityderna också förändras när det gäller rökning, säger hon.
Dessutom är det inte en stor massa som egentligen ställer sig negativt till stödmetoder för en rökfri tillvaro.
– Inte motsätter sig rökare det att de blir rökfria. Över 60 procent av dem som röker vill själva sluta och över fyrtio procent försöker årligen sluta. Bara kring tio procent av dem som röker vill inte ens sluta. De må hållas men de måste förstå att de inte kan utsätta andra för de skadliga effekterna av rökning.
- 1) Rökning är förbjuden i lokaler och på utomhusområden som ägs eller förvaltas av kommunen. Rökförbudet anges tydligt.
- 2) Eventuella rökplatser för vuxna är placerade utomhus på mindre synliga ställen och så att röken inte tränger in i lokalerna. Inga nya rökplatser byggs.
- 3) Kommunen övervakar inom sitt område att tobakslagen följs. Rökplatserna har tagits bort vid daghem, skolor och läroanstalter.
- 4) Tobaks-produkter säljs inte i lokaler som förvaltas av kommunen.
- 5) Kommunen förutsätter i avtal som ingås med serviceproducenter att tobaksprodukter inte säljs i lokaler som förvaltas av kommunen.
- 6) Kommunens tillställningar är rökfria. I kommunens lokaluthyrningsavtal förutsätts rökfrihet.
- 7) Rökfriheten omnämns i kommunens alla jobbannonser.
- 8) Personalen röker inte under arbetstid. Förbudet gäller inte lagstadgade pauser.
- 9) Kommunens anställda som röker erbjuds stöd för att sluta röka.
- 10) Kommunen arbetar för att förebygga rökning, säkerställa rökfria livsmiljöer och stödja vid rökavvänjning.
- Projektet Savuton kunta (Rökfri kommun) inleddes 2012 med målet att alla kommuner och andra organisationer som finansieras med offentliga medel är rökfria arbetsgivare före år 2015.
- 73 procent av kommunerna i Finland bereder eller har redan fattat beslut om att bli rökfria.
- I Västnyland är bara Raseborg rökfritt. I Sjundeå förbereds en projektplan som behandlas i kommunstyrelsen i februari. I Hangö är beredningen i startgroparna.
-
Projektet stöder det riksomfattande målet om ett rökfritt Finland år 2040.
Projektet finansieras med pengar från Penningautomatförbundet. - Också företag, föreningar, skolor och läroinrättningar kan gå med i projektet rökfri arbetsgivare.