Trassligt att sortera e-skrot
Oklarheten är stor kring de nya reglerna för insamling av elavfall. Men viljan är god i de butiker VN besökte.
Från och med maj i fjol måste en del butiker ta emot mindre elektronikskrot. En titt in i några västnyländska dagligvaruhandlar visar att metoderna varierar.
En butik har en låda för elavfall framme, en annan inte. Någon tar emot elektronikavfall som är litet, men minns inte riktigt hur litet. Lägg till att folk slänger glödlampor och lågenergilampor huller om buller, ibland i förpackning, ibland inte.
Förvirrat, kort sagt.
Mest lampor
I Ekenäs S-market står en papplåda bredvid flaskautomaterna. De tre gröna symbolerna på lådan ska få folk att förstå att man ska kasta mindre elektronikavfall som hårtorkar, ficklampor och kaffekokare här. En titt i lådan avslöjar att där mest ligger lågenergilampor.
Några av de kunder som passerar känner inte till insamlingen, men Pentti Koskinen från Karis vet besked.
– Det här är en bra sak, säger han.
Än har Koskinen inte fört elektronikavfall till mataffären. Han är medveten om att butiker som säljer elektronik redan i en längre tid varit tvungna att ta emot elavfall.
Krister Stenroos från Ekenäs brukar föra metallskrot till sopstationen i Horsbäck, tryckimpregnerat virke till Trävaruhuset och små mängder miljöfarligt avfall till ABC-bensinstationen i närheten.
– De har ett skåp. Den här lådan är en förbättring, tycker han.
Sedan ser han sig omkring efter en skylt men får inte syn på någon.
– Lådan skulle vara lättare att hitta om här fanns en skylt, säger han.
– Folk har nog lagt märke till att här finns en låda för elektronikavfall, de ser den när de pantar flaskor, säger Jesper Takala, som jobbar på S-market.
För skarpögda
I Karis S-market syns ingen insamling för elavfall, inte heller i Lidl. Men på andra sidan gatan, i K-supermarket, kan den skarpögde sikta en låda med texten SER-kierrätys, återvinning.
SER står för sähköelektroniikkaromu, på svenska är förkortningen för elavfall EE.
K-köpman Mikael Pettersson berättar att affären haft insamlingen sedan förra våren.
Han pekar på ett diplom som visar att denna affär är en K-miljöbutik.
– Det är klart att vi tar emot elektronikavfall.
När affären fått ihop tillräckligt stora mängder avfall förs det vidare till en sopstation. Men det lär inte brådska. Hittills har få upptäckt den bruna papplådan utanför kassorna. Resultatet sedan maj 2013 är en anspråkslös samling glödlampor och lågenergilampor.
Somliga är inne i förpackningar, vilket de inte borde vara. Och glödlampor ska till blandsoporna.
Strax invid står en låda för gamla batterier. Den insamlingen har funnits i flera år och fungerar utmärkt. Två gånger i månaden är lådan full och töms av ett företag.
Besvärliga lysrör
Pettersson muttrar lite över att den närbelägna järnhandeln inte tagit emot stora lysrör.
Ett besök på Rautia i Karis visar att man tagit emot lysrör, men ofta hänvisar kunderna till en sopstation.
Efter intervjun ringer köpman Kaj Björklöf och preciserar sig. Rautia tar emot mindre elektronikavfall, till exempel små lysrör.
– Men lysrör är besvärliga, de får inte gå sönder i hanteringen.
Nytt för butiker och kunder
Föreningen Serty informerar om återvinning av hemelektronik. Dess verksamhetsledare Arto Puumalainen konstaterar att direktiven om elavfall är nya både för butikerna och kunderna.
– Båda parter lär sig nog rutinerna så småningom.
Det man ska lära sig är bland annat att dagligvaruhandlar som är minst 1 000 kvadratmeter stora och som säljer elektronik eller elektriska apparater numera måste ta emot mindre elektronikavfall. Detsamma gäller specialaffärer på 200 kvadratmeter eller mer.
– En Prisma eller en Citymarket är över 1 000 kvadratmeter, nämner Puumalainen som exempel.
För en vanlig kund kan det vara svårt att hålla reda på kvadratmetrar. Puumalainen hänvisar till sunt förnuft. En handelsman som vill ge kunderna god service avvisar inte någon som står där med sin gamla hårtork.
För tillfället får butikerna själva välja hur de tar emot elavfall. De behöver inte ha särskilda lådor framme.
Under perioden maj–december 2013 samlade butikerna in 700 000 kilo elavfall. Det kan låta mycket men är ganska lite jämfört med totalmängden i Finland, 50 000 000 kilo elavfalll årligen.
- Från och med maj 2013 måste dagligvaruhandlar på över 1 000 kvadratmeter och specialaffärer på 200 kvadratmeter ta emot mindre elavfall, gratis.
- "Mindre" betyder saker med ett yttre mått på högst 25 cm.
- Orsaken är det så kallade producent-ansvaret. Den som säljer eller importerar elektriska och elektroniska varor ska ta del av ansvaret för dem när de blivit avfall.
- Större saker, typ kylskåp och dammsugare, behöver affärerna ta emot bara om kunden köper en motsvarande produkt.
- Finland har sopstationer dit invånarna kan föra stora elektroniska apparater kostnadsfritt.