Storbranden i Laerdal tankeställare i Ekenäs
Hemma vid Södra Strandgatan i gamla stan i Ekenäs eldar Maila Toivio i täljstensugn. I den tände hon en brasa i går, i förvissning om att ugnen är säker och allt skall gå bra.
Men Maila Toivio gjorde ingen hemlighet av att den förödande storbranden i norska Laerdal bidrog till att hon den här gången ägnade säkerheten en extra tanke.
– Jo, jag har nog tänkt på den i dag, sade hon – och om det var hon garanterat inte ensam i sin idylliska stadsdel, tätt bebyggd med så gott som uteslutande trähus och genomkorsad av åtskilliga både smala och krokiga gator.
"Väcker tankar"
Man kan inte ständigt gå omkring och vara rädd för någonting i stil med katastrofen i Laerdal, resonerar hon.
– Men det är klart att det väcker tankar.
Och det är klokt att vara förberedd:
– Någon eldsläckare har jag inte. Men jag har tre brandvarnare, en av dem uppe på vinden, och jag har släckningsfiltar.
– Dessutom har jag mattor, som jag har tänkt att man kan använda på samma sätt som släckningsfiltarna, förklarar hon.
"Litet chockad"
– När man hör sådana här nyheter, blir man litet chockad, säger Christer Forsskåhl, ordförande i Föreningen gamla stan i Ekenäs.
Inte heller han går dagligen och tänker på risken för en storbrand.
Men han ser till att regelbundet få sotat, och han är rustad med "det man skall ha", d.v.s. brandvarnare, handsläckare och släckningsfiltar.
Som kattägare är han väl införstådd med behovet av kattsäkra lyktor för levande ljus – dessutom måste de hållas under ständig uppsikt – och han vet också hur lätt den lösa änden på en rulle hushållspapper kan fladdra till i ett plötsligt vinddrag.
Utom kontroll
Nära ögat ar det heller aldrig varit i Forsskåhls hushåll.
Men alla omständigheter rår man inte över, allra minst i en stadsdel som gamla stan.
– Vårt hus är sammanbyggt med grannens.
– Gårdarna här är små, står det fyra-fem hus kring en gård så är de väldigt nära varandra om de börjar brinna.
"Utsatt plats"
Liksom Christer Forsskåhl på Stora Kyrkogatan, har också Bengt Lundström på Bastugatan rustat sig för alla eventualiteter – bl.a. med brandvarnare i alla rum och handsläckare en trappa upp där sovrummet finns.
Lundström tänker inte jämnt och ständigt på det.
Men han tvekar inte att slå fast, att det som hände i Laerdal "kan hända här också" om en brand bryter ut och det vill sig riktigt illa.
– Gamla stan ligger på en utsatt plats. Det behövs bara tillräckligt stark väst-sydvästlig vind.
Fri passage
Att han själv, och säkert många med honom, är måna om att i hemmen vara rustade för en första släckningsinsats räcker i alla fall bara en bit.
Bengt Lundström vill betona vikten av att se till att räddningsverkets manskap har fri passage på gatorna så att de utan dröjsmål kan ta sig fram till platsen där elden kommit lös.
Alldeles speciellt tänker han på de problem som tenderar att uppstå under snörika vintrar som de två senaste: undanskottad snö hopas i stora högar som delvis blockerar gatorna, och förleder bilister att parkera så att det blir ännu svårare för utryckningsfordon att ta sig fram.
Begränsa, vinn tid
Också brandchef Stig Granström på Västra Nylands räddningsverk är snar att peka på de problem som kombinationen gatuunderhåll och bilparkering kan ge upphov till då snömängderna är stora.
Människornas eget beteende är överlag en viktig faktor då man ser till brandsäkerheten, framhåller han.
Räddningsverkets beredskap för släckningsuppdrag i gamla stan i Ekenäs uppfattar Granström som tillräcklig. Några hundraprocentiga garantier förmår han visserligen inte ge.
– Det är klart att det kan rymma, säger han med en syftning på hur det gick i Laerdal.
Vid en brand i en tätbebyggd trästadsdel som gamla stan, gäller det att så snabbt som möjligt begränsa branden med hjälp av bl.a. gatunätet. Även om man inte genast lyckas släcka elden, vinner man då tid för en större, samlad släckningsinsats.
Inom sex minuter
Några för stadsdelen särskilda krav vad gäller utryckningstider och släckningsstyrkor finns inte.
– Den första enheten skall vara på plats inom sex minuter och en hel räddningspluton inom tjugo minuter, förklarar Granström.
Den styrkan får rycka ut om det brinner i en bostad i en byggnad.
Men om ett hus enligt larmet brinner och branden hotar sprida sig till en närliggande byggnad, kan larmjouren på nödcentralen trappa upp insatsen och mobilisera ett tre gånger så starkt släckningskompani.
Tillgången på vatten i gamla stan säkras via brandposter.
Vid behov kan också Pojoviken få agera reservoar.
– Men det är ett långsammare sätt att få vatten till strålrören, konstaterar Stig Granström, som gärna skulle se att det invid Barckens udde fanns permanenta, fasta punkter där man vid behov lätt kunde komma åt att ta havsvatten för släckningsbruk.
- En räddningspluton består av totalt tre enheter ur räddningsverkets ordinarie styrka, plus en till två enheter ur närmaste avtalskår. Förutom räddningsenheterna ingår tankbil och skylift
- Ett räddningskompani omfattar nio räddningsenheter, två till tre tankbilar och lika många skyliftar.
- På Barckens udde, mera exakt området som avgränsas av Gustav Wasas gata och Brunnsgatan, finns sammanlagt femton vattenposter, i regel i brunnar i gatan.
- Några planer på att också anlägga fasta vattenposter för havsvatten finns åtminstone inte för närvarande.