Grustaget i Pickala ångar på
Arbetet med att förvandla det omtvistade berget i Pickala till grus är i full gång. Bland grannarna är känslorna blandade.
En gul traktor attackerar en frusen grushög med sin skopa. Bakom ratten sitter Mikael Nordström och skumpar. Han jobbar för företaget Göran Hagelberg som ansvarar för arbetet i stenbrottet.
– Jag försöker skrapa bort gruset, säger Nordström då han en stund senare tänder en cigarett med händer som kylan färgar röda.
– Som du ser är problemet att det är fruset 20-30 centimeter in i högen. Det regnade hela förra veckan och sedan blev det kallt på veckoslutet. Därför går arbetet lite långsammare nu.
Långsam har också starten för projektet varit. Det tog åtta år innan det kunde köra i gång. Då hade ärendet hade varit upp i Högsta förvaltningsdomstolen två gånger.
Hade kunnat vara klart 2008
Thure Lindeberg, som äger marken, säger att det känns skönt att rumban äntligen är över.
– Det var meningen att gruset skulle användas i motorvägsbygget till Kyrkslätt. Det skulle ha farit på två år då, nu tar det troligen närmare tio år.
Han säger att det har varit en jobbig process. Lindeberg arbetar inte själv vid grustaget, men kom att stå i motståndarnas skottglugg eftersom han ansökte om tillstånden i sitt namn trots att det hela tiden var företaget Göran Hagelbergs projekt.
– Men nu har det kört i gång, och jag hoppas att folk märker att det inte var så farligt. Sådant här händer överallt. Och krossgrus behövs överallt.
Enligt Lindeberg har relationen till grannarna inte påverkats av härvan.
– Det är ju så att de flesta hela tiden har understött projektet. Men det var vissa som ... Det behövs bara några typer som är aktiva. Men jag har ingen kontakt med dem.
"Hörde inget när de sprängde"
För tillfället är Mikael Nordström och hans gula traktor det enda som rör sig i stenbrottet. Deras arbete överröstas av ljudet från bilarna som susar förbi på Stamväg 51.
– Det är förvånansvärt hur livligt trafikerad vägen är, här kör personbilar och tung trafik hela tiden. När man själv sitter i bilen tänker man inte på hur det hörs, säger
Nordström som pendlar från Lappvik.
Sprängningarna var det moment av arbetet som på förhand fick flest kritiska röster att höjas. En bit av berget har redan sprängts bort innan jul. Mikael Nordström säger att de försöker spränga så mycket som möjligt på en gång, så att störningsmomentet blir minsta möjliga för grannarna.
– Men jag stod själv där i kurvan, ungefär hundra meter bort, när de sprängde och jag hörde ingenting.
"Sprickor i husgrunden"
Alla är ändå inte av samma åsikt. Timo Raivio, som bor en och en halv kilometer från stenbrottet, har som ledamot för De gröna i kommunfullmäktige kämpat hårt mot grustaget. Han kallar projektet för en katastrof.
– Mitt hus ligger på samma berg som de spränger i och det har uppstått hårfina sprickor i husgrunden. På vår gård finns också ett gallerihus, vars ena halva ligger på berget och det andra på åkermark, och man märker att vibrationerna i berget har fått grunden att flytta sig. Det är fråga om flera centimeter, säger Raivio.
Raivio är kritisk till hur entreprenören i grustaget har valt att uppföra ljudvallar.
– De riktar sig söderut mot vägen, eftersom Thure Lindeberg själv bor på herrgården nedanför. Mot väst och norr finns inga ljudvallar alls.
"Långtradarrally"
Dessutom är han upprörd över att vägen till grustaget, enligt honom, byggdes i strid med NTM-centralens direktiv. Men det är det minsta problemet, anser han. Än värre är trafiken på vägen.
– De har långtradarrally. De tävlar med varandra. En dag när jag var ute och gick med hunden blev jag tvungen att hoppa i diket när två långtradare kom gasande mot mig. Kungsvägen är en smal, museimärkt väg och den har redan gett vika på vissa ställen.
Vi har försökt nå entreprenören Guy Hagelberg från företaget Göran Hagelberg för en kommentar.
"Inte stört oss"
Alla grannar är ändå inte upprörda. Anne Laitinen bor ungefär en kilometer från grustaget vid Kungsvägen och jobbar som dagmamma. Hon var tidigare orolig för hur trafiken på vägen skulle påverkas, men delar inte Raivios åsikter om långtradarrally. Varken hon eller dagisbarnen lider.
– Nä, inte har den stört oss på något sätt. Jag har en gång hört ljud därifrån, det var säkert gruskrossen eller något. Och då var det mer så där att man funderade att, aha, det där måste ha varit från grustaget.