Omställningen går inte alltid som smort
Det är ingen självklarhet att omställningen från arbetsliv till pensionärstillvaro går mödolöst. Uppbrottet från innötta rutiner till att själv komponera dagsinnehållet fordrar ansträngning.
I vardagsrummet i paret Lassenius hem på Slottsbacken i Ekenäs råder just en så harmonisk atmosfär, som man skulle hoppas att alla pensionärer fick njuta av. Trettonåriga irländska terriern Mixi låter sig klappas av Rolf Lassenius medan Marita Lassenius dukar fram eftermiddagskaffe och äppelpaj.
Psykologen Marita och psykiatern Rolf har under sina yrkesverksamma år satt sig in i situationen för dem som stänger dörren till förvärvslivet. De vet att många funderingar och till och med kriser hör ihop med det nya livsskedet.
– Visst är det en jättestor förändring i människans liv, när man inte längre behövs på jobbet. Andra trösklar i livet är inte så definitiva som när man går i pension. Det enda som återstår är att man åldras och att döden så småningom står för dörren, säger Marita Lassenius.
Att medge att man är pensionär är ett stort steg mentalt. Det har också innebörden att man är gammal, vilket inte är så enkelt att acceptera. Tillvaron fylls inte av sig själv och det är viktigt att planera in vad man ska göra.
Forskningen har visat att antagandet att de som var trötta på arbetslivet och bittra efter upplevda motgångar ingalunda var de som uppskattade pensionärstiden mest. Däremot var sådana personer som hade trivts med sitt arbete oftare belåtna med pensioneringen.
– Det är en inställningsfråga, som präglar hela livet. Att möta utmaningar som att träda in i arbetslivet, bilda familj och uppfostra barn kräver ansträngning och engagemang. Det fortgår livet ut, vi får ingenting gratis, säger Marita Lassenius.
Struktur i vardagen
Det finns ändå knep att ta till för att få fason på livet.
– Det är jätteskönt att sitta länge vid frukostbordet och läsa dagens tidning, men det är bäst att kravla sig upp och ta itu med andra göromål när serierna är lästa. Man behöver en återkommande struktur och rutiner som upprepas för att må bra, säger Rolf Lassenius.
Att ha en uppgift och känna sig behövd är mycket viktigt. När jobbet inte längre fyller den funktionen är det viktigt att på något annat sätt känna att livet är meningsfullt. Samhörighet och goda vänner är guld värda och en fungerande parrelation är otroligt betydelsefull.
– Ju äldre man blir desto svårare är det att få nya vänner. Därför lönar det sig att hålla fast vid sina gamla vänner och aktivt verka för att kontakten inte ebbar ut, säger han.
Värdigt avslut
På vilket sätt människor avslutar sin yrkesbana är inte ovidkommande. Att gå i pension efter att ha varit permitterad eller uppsagd kan lämna djupa sår för att känslan att vara obehövlig och överflödig blir överhängande.
Marita Lassenius har erfarenheten att det i alla väder är bäst om man kan göra ett riktigt avslut av arbetslivet och avtacka folk för deras insatser. Både de som lämnar arbetslivet och de som blir kvar drar nytta.
– En liten ceremoni och uppskattande ord betyder mycket. Det är välgörande att få sluta med flaggan i topp, för det påverkar hela uppfattningen av karriären. Alla gör vi våra räkenskaper med oss själva, hur vi lyckades och vilket slutomdömet var.
Tillbaka till småstaden
Makarna Lassenius återvände för åtta år sedan som pensionärer till Ekenäs, där de var anställda på Ekåsen från 1960-talet till 1980, då de flyttade till Sverige. Kontakten med vännerna i staden höll de under åren i Sverige levande på samma sätt som de nu är måna om att vänskapsbanden till vänner och kolleger på den svenska sidan inte brister.
Mest sätter de värde på att få disponera tiden enligt eget tycke, fast både körsång och pensionärsförening hör till de återkommande sysselsättningarna. Självklart spelar barn och barnbarn en viktig roll i deras liv.
– När jag går ut med hunden och studerar anslagstavlan på Kungsgatan brukar jag konstatera att det ordnas massor med aktiviteter. Det lönar sig att hålla tröskeln att gå med så låg som möjligt, säger Rolf Lassenius.
För Marita har engagemanget inom Zontorna spelat en viktig roll. Hon gick med i organisationen 1986 i Sverige och fortsatte efter flytten inom Raseborgsklubben.
– Att kämpa för kvinnors rättigheter i hela världen har varit och är fortsättningsvis meningsfullt, säger hon.