Pensionärer vikarierar på gamla jobbet
Att anpassa sig till det nya livet som pensionär har inte vållat problem för specialläraren Janina Ehrström-Loukomies i Karis. Stig-Henrik Wikström, som gjorde sin yrkeskarriär på bilbesiktningen i Horsbäck, delar hennes erfarenhet. Båda njuter av pensionärens frihet, men hoppar in som vikarier när det behövs.
När Janina Ehrström-Loukomies tillfrågades om hon tänker gå i pension när hon fyller sextio, som är pensionsålder för den äldsta kategorin lärare, behövde hon inte fundera. Det var självklart att hon skulle ta vara på möjligheten, fast hon i och för sig tyckte sig ha tillräckligt med krafter och engagemang för att orka fortsätta.
– Jag ville gå i pension medan orken finns kvar. Jag tycker att det är spännande att uppleva en ny sida av livet. Till beslutet bidrog att min man är tio år äldre och sedan länge pensionerad från sitt jobb som lärare i obs-klass.
Hon känner sig också mentalt väl förberedd, tack vare arbetsplatshandledningens insatser. Speciallärarna i Raseborg har haft möjlighet till regelbunden arbetsplatshandledning med professionellt samtalsstöd som ger tillfälle att reflektera över upplevelser och händelser i vardagen.
– Samtalen hjälpte att riva mig loss från arbetet, att rikta blicken längre bort.
Janina Ehrström-Loukomies minns särskilt en uppgift hon fick under handledningen. Bland olika vykort valde hon ett motiv som föreställde en skogsstig som ledde fram till en bro för att efter bron dela på sig åt två håll. Hon föreställde sig stigen fram till bron som den yrkesbana hon hade vandrat på.
– Vägskälet blev en vacker sinnebild för det kommande, den har hjälpt mig att gå vidare och ta emot det nya.
Planterat skog
Stig-Henrik Wikström är känd i vida kretsar som tidigare chef på bilbesiktningen i Ekenäs. Nu titulerar han sig pensionär och har varit fri herre och baron sedan början av sommaren. Att spotta i taket är inte något som skulle falla honom in.
– Jag har planterat skog och lagt nytt tak på huset. Det känns bra att fysiken är i sådant skick att det går att hålla på med kroppsarbete, säger han.
Inhoppen som han har gjort på det förra jobbet har inte varit honom emot, tvärtom en källa till glädje.
– Det har känts hemvant att vara tillbaka och övervaka teoriprov och körprov. Efter några minuter löper allt i gamla banor.
Efter att ha jobbat i mera än trettio år på besiktningsstationen har Stig-Henrik Wikström fått bekanta och vänner bland kunderna, som han har tyckt om att diskutera med.
– Det är roligt att hoppa in och träffa människor och se vad som är på gångs.
Stora förändringar
De tre sista läsåren hade Janina Ehrström-Loukomies en stor grupp elever, som hon följde upp från sjuan till nian i högstadiet.
– Det var härligt att se dem lämna skolan och jag kände mig tillfreds med det som jag hade gjort för att stötta dem. Tillika kände jag att jag inte skulle orka ta emot en ny grupp och börja från början.
Hon har sett skolvärlden förändras – eller är det världen som förändras och skolan i dess kölvatten – och undrar om det är klokt att låta jäkt och alltför uppskruvat tempo styra våra liv.
– Är det faktiskt enbart effektivitet vi vill fostra de unga till? Om samhället är på fel väg så borde vi kanske bromsa i skolan, säger hon.
Pysslar och pynjar
I sitt eget liv vill Janina Ehrström-Loukomies hejda sig och undviker aktivt att hoppa på lockande kurser. Hon vill inte fylla almanackan med åtaganden utan låter hellre gamla hobbyer få tid.
– Jag älskar att pyssla och pynja och har jobbat mycket med händerna. Hantverk och silversmide trivs jag med och så har jag ju en lång lista på småjobb att göra här hemma.
Dörren till skolvärlden har hon medvetet lämnat på glänt och sedan höstterminens början har det blivit flera vikariedagar i olika skolor. Insikterna i specialpedagogik ger ett gott utgångsläge att undervisa i olika ämnen och i olika årskurser. Att vikariera i sin egen skola ger ändå en extra guldkant tack vare kollegerna i lärarrummet.
Skolmaten är mångsidig
Det lilla orosmoln som ibland seglar upp på den nöjda pensionärens himmel gäller ekonomin. Pengar att röra sig med finns inte lika mycket, men utgifterna är i stort sett desamma.
– Det här första året försöker jag undvika alla extra utgifter för att se hur det går ihop. Det känns också bra att få en extra slant för vikarieinhoppen.
På köpet får Janina Ehrström-Loukomies njuta av skolmaten när hon är vikare. Den gillar hon på riktigt.
– Om jag äter i skolan vet jag att jag får allt viktigt i mig, inte är det sagt att jag orkar hålla på och riva morötter här hemma.