"Vi kan inte motarbeta naturkrafterna"

Vi har fått uppleva naturkatastrof efter naturkatastrof de senaste åren.

Hösten 2007 steg vattennivån dramatiskt i Gamla stan i Ekenäs. Julen 2011 svepte Annandagsstormen över Västnyland och lämnade spretande, uppslitna trädrötter i sitt spår. Och så sent som i somras öppnade sig himlarna och spydde ut ett skyfall som Karisborna fortfarande viskar om med hänförda röster.

Jan Gröndahl, teknisk direktör i Raseborg, säger att incidenterna är färska i mannaminne – och att staden i dag har en bättre beredskap.
– Vi har råkat ut för exceptionellt många kraftiga naturfenomen de senaste åren. Vi har haft jättetuffa vintrar, vattnet har stigit mycket. Vi har lärt oss, och jag tror att vi är bättre förberedda i dag.
 

Karisstormen var bara början

En bra beredskap kan löna sig. I takt med att klimatet blir varmare kan vi räkna med allt nyckfullare väder, enligt universitetslektor Jouni Räisänen vid avdelningen för atmosfäriska vetenskaper vid Helsingfors universitet.

– Åskskurar av det slaget som drabbade Karis kommer att bli vanligare. När luften blir varmare lagrar den mer vätska och cirkulerar tills det dyker upp ett lämpligt vädertillstånd för att bilda åskmoln och då släpps allting ned på en gång, säger Räisänen.

De vanligaste naturkatastroferna i Finland är kraftiga stormar. Själva vindstyrkan i stormarna kommer inte att tillta och de lär inte bli frekventare inom en överskådlig framtid. Däremot kan vi räkna med större förödelse, enligt Räisänen.

Boven är, återigen, den globala uppvärmningen.

– De kraftigaste stormarna inträffar på senhösten och i början av vintern. Om det inte finns tjäle i marken kommer stormarna att svepa omkull fler träd, fastän det inte blåser hårdare, säger Jouni Räisänen, universitetslektor.
 

Liten risk för jordbävning

När det kommer till andra typer av naturkatastrofer, som jordbävningar, är Västnyland relativt tryggt. Finlands starka urberg gör att de kraftigaste skalven som uppmätts landar kring fyra på Richterskalan och de har inträffat i Österbotten. De skalv som orsakar skador på byggnader ligger kring åtta och högre.

Att vattennivån stiger permanent är inte heller en överhängande risk, tror Räisänen. Världshaven stiger visserligen med tio cent per hundra år i medeltal, men vid Östersjöns kuster har vi fortfarande en landhöjning på trettio, fyrtio centimeter per sekel.

– Visst smälter glaciärerna långsamt, men jag ser det som ytterst osannolikt att det kommer att märkas längs vår kust på länge, säger Räisänen.
 

"Alltid en överraskning"

Raseborg har en officiell beredskapsplan för hur gatorna ska spärras av om vattnet i havet eller åarna stiger. Staden har också en väldrillad stab av snöröjare, som står redo ifall snöfallet når samma magnituder som förra vintern.

Men, poängterar Jan Gröndahl, man kan aldrig vara hundraprocentigt förberedd när naturen löper amok.

– En naturkatastrof kommer alltid som en överraskning och det finns alltid nya element. En beredskapsplan blir aldrig färdig. Det finns alltid något att förbättra.

Stadens högsta prioritet är att förhindra personskador, till exempel genom att spärra av trafiken. Nästa steg är att minimera skadorna på egendom.

– Att vattnet stiger är rätt omöjligt att påverka i och med att vi lever vid kusten. Vi kan spärra av trafikleder och pumpa, men att exempelvis bygga skyddsvallar är inte realistiskt. Vi gör vad vi kan, men vi kan inte motarbeta naturkrafterna, säger Gröndahl.
 

Få och små skyddsrum i Ingå

Ingå är, precis som Raseborg och Hangö, en kommun där havet kan agera såväl välgörare som förgörare. 2005 steg vattennivån kraftigt och slickade husknutarna. Kommuningenjör Daniel Grönroos berättar att Ingås vattenverk nyligen har uppdaterat sin plan för exceptionella situationer.

Något som däremot saknas i Ingå är ordentliga skyddsrum. Vissa fastigheter, som S-market och ålderdomshemmet Lönneberga, har små sådana. Men de räcker inte för att inhysa hela Ingås befolkning om en orkan sveper in över kustkommunen.

– I Böle finns grottor som rymmer många människor, men i lilla Ingå, där det är glest med människor, har vi inga stora sådana. Under kalla kriget var man orolig och byggde skyddsrum. Nu är det översvämningar som är det överhängande hotet.

Kyrkslätt har skyddsrum och reservaggregat

Ingå har även reservaggregat för att förse kommunen med ström vid en katastrofsituation. Kyrkslätt har fem reservaggregat. Där finns även flera skyddsrum och om det riktigt kniper erbjuder den närliggande Obbnäs garnison undsättning i form av krisbekämpning och specialutrustning. Det berättar Jari Tirkkonen, direktör för det samhällstekniska väsendet i Kyrkslätt.

För tillfället håller de västnyländska kommunerna på att utarbeta en strategi tillsammans med räddningsverket för hur man ska agera i specialsituationer. Tirkkonen är företegen med detaljerna, men säger att kommunen måste vara redo för allt från monsuner, orkaner och tyfoner till katastrofer som orkestreras av människor. Alltså: Terroristattacker.

– Vi måste veta var vi ska vara, vad vi ska göra och ha en materiell beredskap om en katastrof inträffar. Det här är sådana saker som man måste tänka på också när allt är frid och fröjd.