Anti-oxidanter och gamla leksaker förgyllde folkfesten

De dåliga nyheterna har duggat tätt i Sjundeå den senaste tiden. Företagare bommar igen verksamheten, stämningen är kylig i kommunfullmäktige och det ekonomiska trubblet debatteras i var och varannan nämnd. 

Inget av det här märks ändå när Sjundeådagen firas vid Aleksis Kivi-skolan.

På skolgården uppträder jazzgruppen 7th River combo. Framför dem breder mängder av färggranna tält ut sig – här finns alla de politiska partierna representerade. Här finns lopptorg, honungsförsäljning och hantverk. För de minsta bjuder Sjundeå företagarförening på gratis hoppslott. 

– Vi är här för att träffa människor. Och för att äta sötsaker, förstås, säger Silja Westermark medan hennes väninna Agnes hjälper sin dotter som har lyckats sprida ut en chokladkyss över hela sitt ansikte och gråter hysteriskt.

"Du borde äta mer grönsaker"

I vimlet kan man skymta allt från den långväga gästen Thomas Blomqvist (SFP) till Kristian von Essen, De Grönas starke man som nyligen lämnade kommunen för Grankulla, men ändå inte riktigt verkar kunna säga hej då för gott.

Inne i skolan har lokala företagare slagit upp små bord. Tiina Kankare demonstrerar en maskin som mäter nivån av anti-oxidanter i kroppen. 

– I allmänhet får finländare inte i sig tillräckligt mycket anti-oxidanter. Mängderna har sjunkit något fruktansvärt på grund av att allt fler frukter skördas innan de har hunnit mogna och transporteras långa sträckor. Brist på ämnet kan leda till kortare livslängt, sämre immunförsvar och trötthet, förklarar Kankare. 

Hon erbjuder sig att skanna mina celler för att utläsa hur jag mår. Jag sätter mig och pressar handen mot hennes maskin.

Efteråt skrattar Tiina Kankare nervöst. 

– Oj. Du borde äta mer grönsaker och frukt ...

Mina nivåer är bara snäppet över de hos medelinvånarna i USA. Om jag inte gör något kommer jag att dö tidigt, får jag veta.  Jag pillar sorgset på en blek fettvalk. "Denna kropp är byggd av mikropizza," tänker jag moloket. 

För att dränka mina sorger i ister släntrar jag till Samlingspartiets tält. De bjuder på korv. Eller bjuder och bjuder, de är det enda politiska partiet som tar betalt för sina godheter. En euro, ska de ha. 

Gamla leksaker – spännande saker

Norr om festligheterna i Sjundeå centrum, i Marthabo, har marthakretsen byggt upp en utställning som får alla nostalgikerhjärtan att smälta. 

Här finns gamla leksaker i alla färger, former och kulörer: Mumintroll, dockor, leksaksbilar. På uppfarten står också en leksak för stora pojkar, en Cadillac anno 1959.

Alvin och Alfons Rasmus traskar omkring bland tingestarna tillsammans med sin pappa. Alvin är imponerad av samlingen, men själv har han fler leksaker därhemma. 

– Jag har tusen, avslöjar han. 

Mest spännande tycker de två killarna att de gamla leksakstelefonerna är. 

Dolores Karell, en av eldsjälarna på utställningen, har också en solklar favorit bland alla föremål: hennes egen trogna nalle. 

– Visst har nallen varit en god vän. Någon gång har jag gråtit och kramat den.

Hon pillar den stackars björnen i en tom ögonhåla. 

– Men som alla barn var jag förstås tvungen att peta bort ett öga.

Hon suckar. 

– Vi är lika gamla. Lika skrynkliga. 

Jag instämmer i sucken.

Tänker att mina leksaker troligen kommer att överleva mig om jag inte börjar äta hälsosammare.