När intendent Carl-Johan Fagerström var ung var lergöken en given accessoar bland småpojkarna. Foto: Benjamin Knopman

Än ljuder lergökens vissla

Ur skärvorna av tusen krossade blomkrukor reser sig en utställning om kärlek, om hårt arbete – och om att ständigt vara i otakt med sin tid.

– Jag minns fortfarande hur allt såg ut ...

Den gamle mannen låter sin fårade hand glida över krukans yta.

När han sluter ögonen kan han se den snurra på drejen, våt och glänsande. Han känner doften av färsk lera, han ser koncentrationsrynkorna, han minns barndomens sommarmorgnar när han åt fil från roströda keramikskålar.

Han lyfter upp en lergök till läpparna och blåser.

Och när det klara, höga ljudet klyver tystnaden i Malmtorps bondgårdsmuseum färdas jag och intendent Carl-Johan Fagerström tillbaka genom decennierna.


Livet är en konstig plats

Gustav Franzén hade aldrig planerat att grunda Finlands största tillverkare av keramikkrukor.

Han hade aldrig heller planerat att bosätta sig i Täkter. Och när han började sällskapa med den där söta Ingåflickan Maria Wikström hade han verkligen inga planer på att bli tiobarnsfar.

Men kärleken kan få oss att vika in på märkliga spår i livet.

För den gode Gustavs del ledde den honom till Västnyland. Där köpte han Sanngréns krukmakeri, som på den tiden låg intill Ekenäs vattentorn och hade mottot "krukan är gjord av sand och ler – går den sönder gör vi fler".


Rädda Ekenäsbor

Och fler var precis vad Franzen gjorde. Många, många fler krukor. Så många att de inte fick plats i krukmakeriet. Men när han ville utöka verksamheten satte Ekenäs stad stopp för planerna. Beslutsfattarna var rädda att han skulle tända eld på staden med sitt vedeldande.

Då riktade han blicken mot Ingå, mot Täkter, och köpte Kjellbergs krukmakeri 1908.

Det är här Täkterbon Carl-Johan Fagerström – mannen som nu har ordnat en utställning om Franzéns krukmakeri – långt senare kommer i kontakt med släkten Franzén.

Det är också här Gunnar Frazén dyker upp i berättelsen. Gunnar var en av Gustavs söner. Inte den äldsta, men den överlägset mest företagsamma. Det var han som kom att axla manteln efter fadern – och det var han som gjorde Franzéns krukmakeri till det största i Finland.

– Gunnar var – hur ska jag säga det – mycket arbetssam, en väldigt bra företagare, säger museiintendent Fagerström.
– Dagens Ingå skulle må bra av fler män som honom.



Läs mer i dagens VN/eVN.