På jakt efter lyckan i Sundsberg

Välstädade gator. Skrattande barn. Unga, leende föräldrar.

Sundsberg i östra Kyrkslätt är en idyll. I alla undersökningar kammar byn hem högst trivselpoäng och rosas av sina invånare. Men är här verkligen så fantastiskt? Eller bubblar undertryckt frustration under de bländvita Pepsodent-leendena?

Lastbilschauffören Kim Olin som jobbar med att bygga ut området är i alla fall säker på sin sak: han skulle aldrig flytta hit.

– Det är så egendomligt folk som bor här. Det är en riktigt speciell sorts människor, säger han.

Genom pastellidyllen kommer en man gående med en barnvagn. Det är Petri Manssila, Sundsbergsbo sedan 2004 och pappa sedan några månader tillbaka. I vagnen ligger sonen Pauli och tittar på världen med stora ögon.

– Det är vårt första barn, säger Manssila stolt.

Barnens ort

Innan Petri blev pappa tillhörde han den minoritet i Sundsberg som inte har barn. Här lever ungefär 1 400 människor och av dem är en tredjedel barn under skolåldern.

Manssila är medlem i Sundsberg herrgårdsstrands invånarförening. Klubben ordnar evenemang och aktiviteter i den lyckliga byn.

– Nästan alla invånare är medlemmar i den.

Det leder ibland till sprickor i idyllen, enligt honom.

– Nog finns här alla slags spänningar, säger Manssila.

– Det har också skett en del cykelstölder. Och från byggarbetsplatserna har det försvunnit mycket utrustning.

Överlag är han ändå nöjd med livet i Sundsberg. Manssila jobbar som redaktör i Helsingfors och är glad över de fina vägförbindelserna till huvudstaden.

Är du lycklig?

– Jo, det är jag, säger han.

Läs mer i dagens VN/eVN.