Livet som yrkesfiskare är inte lätt

Yrkesfiskare Krister Hellström hoppar i land och båten Emilia gungar till där hon vilar i Degerös varma vatten. Handslaget är robust och hälsningen frisk, Ingås yngsta yrkesfiskare, 46 år gammal, är ingen valp bland vågorna.


– Yrket har gått i arv, jag tog över fiskeriet efter min far. Vår släkt kom från Kökar till Degerby år 1823, så vem vet hur länge vi egentligen har fiskat, säger Krister Hellström och kluckar roat till.


Säsongen för fiske är i full gång, men inför Degerbydagen har Hellström tagit sig tiden att berätta om livet som yrkesfiskare på en liten ort i Finland. Själv bor han på Knapsholmen med sin familj, med andra ord rätt intill arbetsplatsen.


– Vi är en av de få familjer som bor här ute. Tidigare fanns det ett tjugotal yrkesfiskare på området, men i dag är vi kanske fem stycken. Det är ett tungt jobb som har blivit allt svårare att utföra, säger Hellström.

 

En vecka som fiskare

 

Hellström jobbar i regel ensam, han fångar, förädlar och säljer fisken på egen hand. I fångsten ingår bland annat lax, gös och sik. Fångsten säljs i allmänhet på Ingås torg, och en del åker till partihandeln i Helsingfors.


– Strömmingar säljer jag på strömmingsmarknaden i Helsingfors, men för det mesta säljer jag fisken på lokala torg, säger Hellström.


Han berättar om en hur en typisk arbetsvecka under sommaren kan se ut, men påminner om att arbetet är ytterst väderkänsligt.


– De första dagarna av en normal sommarvecka går åt till själva fisket. När jag har fiskat klart tar det mig åtminstone en dag att rengöra och sköta om all utrustning samt förbereda fångsten för följande steg, säger Hellström.


Han berättar att när veckan når sitt slut är det dags för fisken att tillredas.


– En fredag kan gå åt att filea, röka, halstra eller grava fisk. På lördagen säljer jag fångsten på torget, och söndagen är en städdag samt en dag för eventuella åkturer med båten, säger Hellström.



Läs mer i dagens VN/eVN.