Tiotals liter blod rann i Katarinaskolan

Anni Tuovinen sticker en nål i armvecket på Ulla Kandelin, blod pumpas i jämn takt genom ett rör in i en plastbehållare.

Kandelin rör inte en min, men så är hon också van. Det är trettonde gången hon ger blod.

– Jag kom i gång först på gamla dagar, säger Kandelin som är sjuksköterska till yrket och således är väl insatt i hur viktig blodgivning är.


Inte farligt alls

– Jag ger blod ett par gånger om året, man måste ju passa på då man är frisk, säger Kandelin och tittar menande på underskriven samt medhaven fotograf.

– Det är inte farligt alls, försäkrar hon då ursäkten nålskräck slängs fram.

Då påsen som rymmer 450 milliliter är fylld dras nålen ut och Kandelins arm plåstras om. Det dyrbara blodet packas in i en kylväska för att senare fraktas till Helsingfors för laborering.
 

Aktiva blodgivare

Sköterskan Anni Tuovinen har jobbat åtta år vid blodgivningen och berättar att raseborgarna i allmänhet är aktiva blodgivare.

Senast fick man ihop åttiofem påsar blod i Karis. På grund av sommarvärmen och semestertider kanske man inte väntar sig riktigt lika goda resultat den här gången.

På grund av sommaren har blodgivningen också mindre personal på plats. Sköterskorna är bara sex och inte åtta som de brukar.

Blod är en färskvara och nytt blod behövs således hela tiden. Kollar man in blodsituationen på Röda Korsets blodtjänsts hemsida möts man av många ledsna bloddroppar.