Jorden bearbetas sakta men säkert och fram kommer artefakter av olika slag. Foto: Niclas Erlin

Gammal eldstad blottade skärvor och ben

Nya fynd gjordes i går vid den tidigkamkeramiska boplatsen vid Långåmossarna.

De människor som för cirka 6 000 år sedan levde vid stranden till ett vattendrag – på den plats i Karis som i dag kallas för Långåmossarna – kunde knappast föreställa sig att en grupp ungdomar en solig vårdag år 2013 skulle gräva i resterna av det som då utgjorde deras boplats.
Men det skedde i går, då drygt dussinet elever i Ekenäs gymnasium inom ramarna för en kurs i arkeologi skyfflade och penslade i jordlagren vid sandtaget en bit väster om Långån, det sista som finns kvar av vattendraget.

Gruppen behövde inte bearbeta jordlagren länge innan de första fynden gav sig till känna – kvartsavslag, det vill säga rester efter tillverkning av redskap, brända benbitar från främst säl samt keramikskärvor med tydliga mönster.
– Den här är från en kruka med en diameter på cirka 20–30 centimeter, säger arkeologen Jan Fast när han tittar närmare på en av de första skärvorna som lyfts ur jorden.

Från samma tid
Jan Fast ledde gårdagens utgrävning, som gjordes vid en av en handfull liknande stenåldersboplatser från samma tid i Raseborg.
– Det gemensamma för platserna är att de legat vid sandstränder på ställen som ligger 33 meter över havet i dag. Jordskorpan har stigit 33 meter på 6 000 år, säger Fast.

Igen nästa år
Långåmossarna undersöktes första gången för 20 år sedan. Orsaken till att arkeologerna igen rör sig här är att markägarna meddelat att de snart önskar ta mera sand ur sandtaget.
– Det vi gör nu är en förundersökning inför en större utgrävning nästa sommar, säger Jan Fast.
I går gjordes ett antal provgrävningar för att ge en uppfattning om hur stort område som borde undersökas närmare. Därtill utgrävdes en eldstad som låg vid sandgropskanten och som hotade att rasa ner för branten.