Nostalgisk förnyelse i Fiskars museum

På lördagen var det dags att inleda sommarsäsongen, med fritt inträde och ponnyritt och brödbak och tennsoldatsgjutning med mera.
Göt sig en blänkande soldat, det gjorde bland andra Eemeli Pulkkinen, Fiskarsbo på deltid som nu besökte museet för första gången tillsammans med sin familj.
Han gillar att bygga modeller, av flygplan och fartyg mest, men någon tennfigur har han aldrig gjutit förut. Trots det visste han precis hur det skulle gå till, så snart han såg gjutformarna.

Minuthandel...

Uppe i Slagghusets övre våning har den sjukhusutställning som funnits inrymd i byggnadens ena ände plockats ner, och ersatts av en utställning som ger en glimt av vardagen i brukssamhället för några decennier sedan – och också lyfter fram en bit av den industriella epok då plast på allvar blivit en faktor att räkna med.
Änkebostaden och skogshuggar-ungkarlsbostaden på andra sidan trapphallen är sig lika, i hallen kompletteras de nu av några svartvita uppförstorade fotografer av bruksbor i olika åldrar,
Men där sjukhusutställningen fram till nyligen fanns, träder besökaren nu i stället in i Fiskars minuthandel, komplett med disk och våg och varor.
Det vill säga, minuthandeln som fanns inrymd i värdshuset och drevs i Fiskarsbolagets regi från 1917 fram till 1959, dominerar interiören.
Men här finns också påminnelser om ransonering och kristid – mest kuriöst kanske genom en skurborste där själva borsten ersatts av avklippta hönsfjädrar – och om det faktum att Fiskarsborna då det begav sig kunde hämta sin daliga mjölkranson i brukets eget mejeri.

...och vardagsrum

I rummet innanför har Pojos första tv-apparat, Eero Pärnänens hembygge, fått hedersplatsen i en vrå av ett vardagsrum som andas 50-tal.
Strax intill finns en del klädesplagg framhängda, och museichef Emi Ingo förklarar:
Kläderna – bland dem en dräkt i ett obeskrivligt färgmättat, stiliserat "påfågelsmönster" – har museet fått i donation.
Men eftersom plaggen saknar direkt Fiskars-anknytning, har de inte formellt införlivats med museets samlingar.
Det är alltså fritt fram att fingra på gångna decenniers konstfibertyger. Eller rent av prova plaggen, om man känner för det.
I ytterligare ett hörn av rummet ges ett smakprov på industriellt framstöällda produkter, dör plast kommit att spela en framträdande roll.
Saxar med skänklar i orange, visst, men också plastkärl i som i dag har hög igenkänningsfaktor och representerar mera än ett begynnande samlarintresse.