- När kärleken drabbar en på äldre dagar är man helt hjälplös, säger Calle Hård, här med sin fru Marianne. Foto: Eva Norlander

Calle Hård delar sin tid mellan Indien och Sverige

Calle Hård, veckans "västnylänning i värld'n" är uppvuxen i Karis och skulle egentligen njuta av pensionärslivet i Ekenäs. Men det blev inte riktigt så. Det blev ett vinterhalvår i Indien och ett sommarhalvår på Holmön utanför Umeå i stället. Det blev också ett liv tillsammans med Marianne.

Lägenheten på Slottsberget i Ekenäs var redan köpt och väntade på den återvändande Karisbon som inom en överskådlig framtid skulle bli pensionär.
– Men så träffade jag Marianne på krogen. Vi var båda 55 då, och när kärleken drabbar en på äldre dagar är man helt hjälplös, säger Calle Hård, eller Carl Hård av Segerstad som det står i passet. 
Efter nio månader stod bröllopet på Skärhalla.
– Det var ett oförglömligt kalas säger gäster som ännu är vid liv.

Vi talas vid per telefon och det finns ingenting i Calle Hårds språk som vittnar om att han inte har bott i Finland de senaste 35 åren. Han talar en mjuk finlandssvenska, och lyssnar man riktigt noga kan man höra spår av västnyländska.
– Jag kan nog kariska också, säger han och brer på.

Mellan Holmön och Kochi
…
Calle Hård växte upp i Karis, men flyttade till Helsingfors för att studera. Därifrån flyttade han vidare till Sverige 1969 och började jobba som journalist. Mellan 1974 och 1976 bodde han återigen i Helsingfors och jobbade som korrespondent för Expressen. Det blev jobb på Expressen i 26 år, både i Sverige och utomlands, därefter nio år som lappmarksreporter på Västerbotten-Kuriren. Nu bor han och Marianne halva året på Holmön.

– Holmön ligger 10 landkilometer ute i Kvarken, utanför Umeå. Det är en ö med 40 bofasta invånare vintertid, och ungefär 450 sommargäster. Tillsammans äger och driver vi invånare en butik som är öppen två timmar varje dag.

På Holmön, på gården Per Nings Gärda, lever Calle och Marianne en del av året. Vinterhalvåret bor de i Kochi, en stad i delstaten Kerala i Indien.
– När man träffas som lite äldre har man inte en gemensam historia, och då måste man skaffa sig en sådan. Därför bestämde vi oss för att köpa gården på Holmön. Marianne var sedan tidigare intresserad av Indien, en av hennes två adoptivdöttrar kommer därifrån. En dag bestämde vi oss för att ta tjänstledigt, söndra stora spargrisen och åka dit.

Ny bok på gång

I Indien hyr paret en trerummare i en villa. Marianne har startat en resebyrå som skräddarsyr resor och har också skrivit två guideböcker om Kerala, på svenska. Hon ordnar skrivarseminarier och yogakurser.
– Jag skriver böcker fem dagar i veckan och springer varje morgon. Det var som min chefredaktör på Expressen, Bo Strömstedt, sa: att kunna se är en välsignelse, att skriva är en möda.

Calle Hård har gett ut fyra böcker, en reportagebok och tre deckare, och till jul kommer hans fjärde deckare. Han håller också på med en "riktig bok", som han uttrycker det. Trots de nya platserna som kan kallas "hemma" och trots ett intensivt och rikt liv, eller kanske just på grund av dem, känner Calle stundvis hemlängtan.

– Jag är bra på att längta hem. Jag längtar alltid någonstans, man brukar ju säga "Many happy returns". När jag längtar till Västnyland är det skärgården jag saknar. Jag är där ett par veckor varje sommar och hade ännu en båt där tills för några år sedan.

Korridorsnacket är också något Calle gärna skulle ta del av.
– Jag saknar skvallret, jag vill veta hur saker egentligen ligger till.