Fotbollens hemliga charm

I samband med EM-slutspelet i fotboll år 2000 besvarade Washington Posts stjärnreporter T.R Reid frågan varför de engelska fansen uppträdde lugnt när David Beckham & co spelade i Holland, medan polisen fick problem när samma fans besökte Belgien.

Förklaringen var inte att England förlorade mot Portugal i Eindhoven och besegrade Tyskland i Charleroi, utan att det var stor skillnad på hur värdnationerna Holland och Belgien behandlade fansen. Reids rapport finns på nätet under rubriken: Hooligans? I didn´t see any.

Då Reid år 2004 gav ut boken The United States of Europe hade han gått grundligt fram och intervjuat exempelvis Tony Blair, Paavo Lipponen, Jorma Ollila och Mario Monti, som nu är Italiens premiärminister.

Reid noterade att EU-länderna är mycket olika och att man i Grekland, Spanien, Finland och Sverige rent av ser USA som ett större hot mot världsfreden än Iran.

Då Reid försökte hitta någonting som skiljer européerna från amerikanerna blev svaret att i Europa är fotbollen den största sporten och att nästan alla européer vet vem David Beckham är.

År 2005 gav Tony Judt ut boken Postwar, som handlar om Europas historia efter andra världskrigets slut. Judt ansåg att det enda som verkligen förenar Europa är fotbollen. Få vet vem som är Portugals premiärminister, men vem har inte hört namnet Cristiano Ronaldo?

Även om man i vårt land sysslar med en rad udda sportgrenar har fotbollsintresset ökat också här. När Europacupfinalen mellan Kevin Keegans Liverpool och Allan Simonsens Borussia Mönchengladback spelades år 1977 sändes matchen inte i Finlands tv. Senare samma år valde tidningen France Football dansken Allan Simonson till Europas bästa spelare, medan Keegan kom tvåa.

I dag är tv-utbudet vad fotbollen beträffar på en helt annan nivå. Den engelska ligan lockar mest tv-tittare globalt sett, men tittar man på fördelningen av tv-pengarna får man svar på frågan varför Real Madrid och Barcelona är världens rikaste lag.

Tony Judt hör till dem som kritiserat fördelningen av tv-pengarna. Storklubbar får en så stor del av kakan att det numera finns bara två spanska, två tyska och tre italienska lag som har realistiska chanser att vinna ligaguldet.

Champions League är precis som VM- och EM-slutspelet en cupturnering och i cupsammanhang kan nästan vad som helst hända. Danmark och Grekland har exempelvis mot alla odds blivit europamästare, och i årets Champions League hade Chelsea minst sagt marginalerna på sin sida då man slog ut titelförsvararen Barcelona.

Men en del av fotbollens hemliga charm är att det inte alltid är det bästa laget som vinner.