Legendariska Ledin. Mannen har blivit äldre, men musiken känns tidlös. Ekenäspubliken fick njuta av den i två timmar. Foto: Lina Enlund

Ja, ja, ja, man kan lita på Ledin

En förtrollad sommarafton är vad som väntas av en konsert med Tomas Ledin. Det är också precis vad Ekenäs fick på lördagen i en blandning av nostalgi och känsla av att leva i nuet.

Pärmbild

Livs Levande Ledin
Plats: Stallörsparken i Ekenäs.
Tid: Den 15 augusti 2015.

Då jag i våras hörde nyheten om evenemanget Livs Levande Ledin tänkte jag två saker:

Ja, vad härligt att musiken återvänder till Stallörsparken.
Men nej, varför ordnas det här så sent på sommaren, då råder redan höststämning.

Vädergudarnas nycker visade förstås hur fullständigt fel jag hade på den andra punkten. Veckoslutet som gick var årets somrigaste i sommarstaden.

Ärligt talat är jag inget stort fan av Ledin. Det hela är lite för sött för min smak, på samma sätt som sagan om Barnen i Bullerbyn är så idyllisk att man kan må illa.
Men hans musik är känslofylld och lättillgänglig. Därför kunde jag som barn springa runt på Knipans strand och sjunga med till hans låtar fast jag hörde dem för första gången.

Då jag i år får en tre minuters träff med legenden väljer jag att fråga hur han förhåller sig till att fansen nostalgiskt törstar efter hans gamla hits samtidigt som han själv vill leva i nuet, vara mer än sitt förflutna.

Svaret dröjer tio sekunder: "Jag bär förstås min historia som artist, men det är en historia jag är stolt över.>Betyg: â