Sagor från många kulturer

När månen skrattade

Milena Parland

Illustratör: Alexander Reichstein

Förlag Schilds & Söderströms, 2014

249 sidor

Sagorna utgörs av en samling historier som berättats av folk som kommit till vårt land från varierande platser runt om i världen. Boken inleds lämpligt nog med ett utdrag ur Boken om vårt land (1875) av vår egen sagofarbror Zacharias Topelius.

Texten börjar med orden ”I detta land bor alltså ett folk av olika härkomst och olika språk ...”, vilket förstås är en träffande beskrivning rent allmänt, men särskilt med tanke på vad som komma skall då man bläddrar framåt. Sagorna i boken har sina ursprung i bland annat Centralamerika, Indien och Rumänien, men trots inbördes olikheter har de alla en gemensam nämnare: samtliga har berättats i Finland.

Kalevala till mayakulturen
I den första sagan befinner vi oss på hemmaplan. Här är berättelsen inspirerad av Kalevala, och den unga, dumdristiga Joukahainen utmanar gamla kloka Väinämöinen i en sångtävling, vars utgång får ödesdigra konsekvenser. Från Kalevala fortsätter sagorna till mayakulturen och sagan om Praktfågeln och Tuppgöken, vidare till Syrakusa där läsaren får träffa en ung Lucia och slutligen till Indien där guden Shiva visar sig vara en oengagerad äkta man, och hur det i sin tur leder till att månen börjar skratta.

Traditionell prägel
Sagorna har ett gammaldags skimmer över sig vilket med tanke på deras bakgrund inte är särskilt förvånande. De är i regel ganska korta och inleds ofta med orden ”Det var en gång ...”. Ofta handlar de om handling och konsekvens, om hur vi inte ska låta oss luras av hur saker och ting ser ut på ytan samt om hur högmod går före fall.

Ibland är de av fabelliknande karaktär där djur innehar huvudrollerna och sensmoralen tydligt framgår. Det här märks inte minst i sagan om Praktfågeln och Tuppgöken, där

Praktfågeln ursprungligen är en grå oansenlig fågel, men med hjälp av slughet och list lyckas lura till sig Tuppgökens vackra, färggranna fjäderskrud och därmed får hög status i fågelsamhället.

Bilder knyter samman
Varje ny saga har en kort inledning där läsaren får ta del av hur just den berättelsen fick plats i samlingen. Sagornas inledningsavsnitt bildar tillsammans en ramberättelse som knyts ihop genom berättarens outtröttliga jakt på nya sagor. Ramberättelsen bildar en fin helhet, även om de olika inledningsavsnitten tidvis känns något  upprepande.

Utöver ramberättelsen knyter också illustrationerna ihop sagorna i boken; dessa på ett kanske ännu mer förtjänstfullt sätt. Illustrationerna utgörs av tyger från världens alla hörn.

Tygerna har fotograferats, skannats och bearbetats digitalt av illustratören Reichstein och ovanpå dem har bokens karaktärer avbildats. Tygerna påminner om mattor eller överdrag till prydnadskuddar, och ränder och blommönster förekommer ofta. Färgskalan varierar beroende på sagans karaktär eller ursprung; i sagorna från Norden är färgerna mer avskalade och dämpade, medan sagorna med indiskt och persiskt ursprung genast får grannare färger.

Bilderna är definitivt annorlunda i jämförelse med de illustrationer man är van vid att se i barnböcker, och även om boken inte skulle klassificeras som en bilderbok i sig ger bilderna ett stort plus till helhetsbetyget. Det är dem man kommer att minnas då man lägger boken ifrån sig.

Sagor från många kulturer
Böcker
Bok: När månen skrattade och andra sagor berättade i vårt land Författare: Milena Parland Illustratör: Alexander Reichstein Förlag: Schildts & Söderströms 2014,  249 sidor.
Annorlunda. Illustrationerna utgörs av tyger från världens alla hörn.