Glädje och oro då 20 röster talar om svenska

Svenska språket diskuteras inom vida ramar med en mångfald personliga perspektiv i Språkförsvarets nya antologi.

Pärmbild

Guld i strupen? Rötter och relationer till svenska språket.

Redaktörer: Frank-Michael Kirsch, Per-Åke Lindblom, Arne Rubensson.
Utgivare: Språkförsvaret, 242 sidor.

Det är personligt och känsloladdat då skribenterna skriver om någonting för dem så viktigt, rentav vitalt, som svenska. Till exempel Björn Ranelid upplevs som förolämpad av dagens språkbruk, med engelska termer och särskrivning av ord; något som enligt honom "blivit en neurologisk åkomma och ett lyte hos en hel generation som därtill har satt grammatik och stavning på undantag."

Vårt språk, vår värld

Bland skribenterna finns författare, poeter, översättare, forskare och redaktörer från en handfull länder. Fem av dem är finlandssvenska; Raoul J. Granqvist, Leif Höckerstedt, Kenneth Myntti och Katarina Gäddnäs.

Höckerstedt och Gäddnäs hör till de som betonar språket som en del av ett större sammanhang. "Att älska sitt modersmål är att acceptera sin kultur" skriver Höckerstedt i sin artikel, medan Gäddnäs i dikten Det oöversättliga snillrikt - och melankoliskt tankeväckande - radar upp vad världen skulle förlora om svenskan skulle utrotas, till exempel:

Inget skulle skimra, glittra, skymta eller båda.
Havet skulle inte sáma.
Isen skulle inte lägga, inte ligga,
inte knaka eller ruttna i vikarna.
Havet skulle aldrig svalla fritt mot solvarma hällar.
Ingen skulle skrapa båtar och tjära bryggor.
Den globala uppvärmningen eller aidskatastrofen skulle aldrig diskuteras.


För vackert för vanvård

Flertalet av skribenterna ringer i varningsklockorna. Även om svenska talas av flera människor än någonsin kan man fråga sig om språket utvecklas i önskvärd riktning och vilken inverkan den allt populärare engelskan har.

Frank-Michael Kirsch går till angrepp mot poänglöst pamppladder; mångordiga utsvävningar utan substans. Det gäller till exempel offentlig byråkrati och beskrivningar av organisationsförändringar som presenteras fint, men på ett intetsägande sätt. Enligt Kirsch är svenskan "ett för vackert och värdigt språk för att vanvårdas i charlataners mun."

Här serveras underhållande, men skrämmande översättningsmissar, språkhistoria och livsberättelser i en strid ström. Det gedigna verket innehåller även mycket glädje och en del stolthet. Svenska språkets variation och rikedom kommer till heders.