Där berättaren är kung

Tre systrar och en berättare

Lars Sund

Förlag: Schildts & Söderströms 2014, 537 sidor.

Med sin nya roman Tre systrar och en berättare återvänder Lars Sund till den brett upplagda epiken. Berättelsen om tre österbottniska kvinnoöden i efterkrigstidens Finland vidgar sig till en historisk spegel med vid överblick över den ofta smärtsamma utvecklingen till en modern nordisk demokrati.

Vid en järnvägskorsning i en liten österbottnisk hamnstad – det rör sig om en något kamouflerad version av Jakobstad – sitter en bomskötare. När tågen närmar sig vevar han ner bommarna, men resten av tiden skriver han på en berättelse. En berättelse som handlar om små saker, men har som sin ambition att säga något om sin tid, göra den begriplig "för oss själv och för andra", som den namnlöse berättaren själv uttrycker saken i ett samtal med sin vän Viktor Sund, stadens misslyckade skald.

Den senare svarar försiktigt: "Det är en mycket stor och anspråksfull uppgift". Den befinns ändå inte omöjlig, och därmed är uppdraget definierat – för såväl Lars Sund som för hans namnlöse berättare. Låt berättelsen börja!

Samhällsklasser möts

Egentligen har berättelsen börjat redan, i prologen som beskriver den omstörtande händelse som inträffade just före ridån skulle dras upp på amatörteaterns premiär av Tjechovs Tre systrar hösten 1948. Premiären måste inställas, och händelsen kom att inverka på alla de inblandades liv därefter. Viktigast av dessa är naturligtvis berättelsens hjältar, nämligen de unga kvinnor som skulle spela de tre systrarna i pjäsen.

Deras livsöden sammanflätas av teaterproduktionen, och trots att såväl deras bakgrund som deras framtid skiljer sig avsevärt står deras vänskap sig genom årtionden. De representerar var sin samhällsklass, och ger därmed Sund (och hans berättare) en möjlighet att ge en nyanserad bild av hur livet tedde sig i den lilla österbottniska hamnstaden, och i förlängningen mer allmänt i efterkrigstidens Finland.

Folkskolläraren Ulla-Maj Norrgran är stadigt förankrad i den lägre medelklassen, eller snarare: hon är en ursprunglig del av den medelklass som formas de här åren. Det är nämligen formativa år för den unga republiken Finland – år som är högst avgörande för utvecklingen till ett nordiskt välfärdssamhälle. Hennes två medsystrar representerar sedan två ytterligheter på den sociala skalan. Margit Boström är överklass, blivande fru åt direktör Göran Schalin, medan Iris Myllymäki är arbetarbarn, dotter till stadens latrinkusk Skitu-Kalle. Det här är de huvudsakliga ingredienserna i berättelsen, men frågan är om inte berättelsen själv – och dess knipsluga berättare – blir viktigare än vare sig personerna eller händelserna i den.

Utmärkt berättarhumör

Lars Sunds så kallade Siklaxtrilogi, bestående av Colorado Avenue (1991), Lanthandlerskans son (1997) och Eriks bok (2003), har blivit något av en milstolpe i den finlandssvenska romanens historieskrivning. Inspirerad av magisk realism och postmodernt berättande skapade Sund ett fiktivt Siklax som paradoxalt nog var något av det mest igenkänneliga som setts i finlandssvensk prosa. Samtidigt klev han ur den finlandssvenska romanens "trånga rum", till ett universum där allt var möjligt.

Den magiska realismen är inte längre något starkt inslag i Tre systrar och en berättare, i stället står det sprudlande berättandet för allt som behövs i form av fantasirikedom. Nå, visserligen har bokens berättare hjälp i sitt värv av en kråka med nära nog övernaturliga krafter, men den ska kanske hellre ses som en del av berättandets konst än som något magiskt inslag i sig. Sund är ju hängiven fågelskådare – vilket framkommer bland annat i hans senaste bok En morgontrött fågelskådares bekännelser (2010) – och det känns naturligt att just kråkan nu blir ett slags argusöga och berättarens något motsträviga ciceron.

Sund serverar i vanlig ordning en rejäl dos metafiktion, allehanda skrönor och anekdoter, en berättare som kanske inte är helt pålitlig, intertextuella referenser och en romanstruktur som ständigt ifrågasätts och synliggörs. Kort sagt: Sund är på ett alldeles utmärkt berättarhumör, och på 537 sidor verkar det inte finnas någonting överflödigt eller löst.

Tre systrar och en berättare är första delen i en brett upplagd trilogi, och väntan på följande bok kommer för många att kännas lång. Men en god stund lever man ändå på den skröna som en enkel bomskötare i Österbotten den här gången bjuder oss på.