Merete Mazzarella är aktuell med en ömsint bok om moster. KSF-arkiv

Under huden på Frankensteins monster

Merete Mazzarella fördjupar den triviala bild vi har av Frankensteins monster. I sin analytiska bok lyfter hon upp många aktuella frågor.

Pärmbild
Själens nattsida
Merete Mazzarella

Förlag: Schildts & Söderströms

Frankensteins monster och Merete Mazzarella. Den något överraskande kopplingen finns i Själens nattsida – om Mary Shelley och hennes Frankenstein.

Den penetrerande boken kan läsas utifrån flera olika infallsvinklar. Dels är den en biografisk skildring, ett fascinerande och gripande författar- och kvinnoporträtt (1797-1851) från en ytterst vital tid som ligger tvåhundra år tillbaka i tiden.

Det hela avbildas i samklang med en grupp människor som på många sätt, i den fria kärlekens namn, låg långt före sin tid genom de frihetsideal man förespråkade. Det här var på många sätt ännu en konservativ tidsålder där mänskligheten började pröva sina gränser mot det skapade och indirekt skaparen själv.

Texten är också en samtidsanalys som hämtar stoff från filosofiska och kulturhistoriska källor. De interagerar med det levande författarporträttet så att Mary Shelley själv tillåts kliva ut och in ur sin egen text, sammanflätas och utvecklas till en egen person, samtidigt som gränserna för fiktion och verklighet luckras upp.

Många tankespår

Mazzarella målar upp en rik och på många sätt uttömmande biografisk fond som ökar förståelsen för en text, ett kultfenomen som man trott sig känna utan och innan.

Få texter och moderna myter har väl som Frankensteins monster blivit offer för en populärkulturell trivialisering som lett till att ursprungstextens ambition fördunklats när den kommersialiserats.

Mazzarella upprättar väl den bilden och föder en nyfikenhet att botanisera i ursprungstexten på nytt. Personligen kan jag i efterhand tycka att det hade varit en fördel att på nytt ha läst berättelsen innan man tar del av Mazzarellas analys som går i många olika riktningar. Tidvis är utvikningarna många, tankespåren flödande och det kan vara belastande för sinnet att samtidigt försöka återkalla bokens händelseförlopp som man tar del av analysen.

Mysticism

Bokens grundstruktur är tydlig och det hjälper ändå till att sammanfläta allting till en berikande helhet trots sidospår. Efter ett förord som strävar i flera olika riktningar följer en kronologisk beskrivning av författaren Mary Shelley och alla de bifigurer i form av män, styvsyskon, döda spädbarn som kantade författarens stormiga, skandalomsusande och oförutsägbara väg mitt i en nydanande tid.

Elektricitetens oanade mysticism och oupptäckta möjligheter att till och med väcka liv med hjälp av den fascinerar. På det själsliga planet finns fritänkare i form av bland andra Illuminati, de upplysta. En central gestalt i sammanhanget är romantikens stora diktare, Marys man Percy Bysshe Shelley. Här finns även feministen Mary Wollstonecraft, författarens döda mor, som i sin frånvaro kom att prägla den unga kvinnans liv långt mer än de levande.

Texten följs av en genomgång av Mary Shelleys livsverk Frankenstein som utkom 1818 men omarbetades 1831 till den version som i dag är den allmänt lästa. Därefter följer aktuella resonemang med tydliga paralleller till vår tidsålder, för att till sist knuta an till Marys liv igen.

Brännande aktuell

Texten uppehåller sig i början och slutet kring frågeställningar som känns brännande aktuella, de viktiga frågorna kring människovärde och att bemötas med respekt oavsett härkomst. Frågeställningar kring vad det sist och slutligen betyder att vara mänsklig. De är universella och kan lika väl härledas till den tid då Frankensteins monster skapades. Då rådde en tidsålder av alkemi, galvanism och olika desperata försök att skapa liv på artificiell väg.

Mazzarella drar paralleller till dagens samhälle med bioetik, försök att skapa artificiell intelligens, kloning, fosterdiagnostik och rashygien. Hon ställer den allt viktigare frågan om förhållandet mellan människa och teknik.

Monstrets mystik

Det är kanske här som bokens viktighet ligger, i de etiska slutresonemangen. Jag låter gärna texten gå i dialog med Ann Heberleins relativt nya bok Etik – människa, moral, mening. Den ger en ytterligare fördjupning till Mazzarellas resonemang, eftersom Heberlein i vissa avseenden besvarar de frågor den förra ställer. De filosofiska källorna tangerar stundvis varandra.

Heberlein skiljer på begreppen människovärde som till sin natur är konstant, till skillnad från personvärde som kan förloras i de fall att en människa förbrukat sitt förtroende att fatta fria beslut och därför kanske måste låsas in. Jämför mördare, pedofiler.

Också Mazzarella reflekterar över begreppet person till skillnad från begreppet människa. Vi rör oss i bägge fallen hela tiden på marker som tangerar och undersöker monstrets mystik. Vad är ett monster egentligen? Mazzarella ger inga uttömmande svar, men gott om verktyg till att göra vidare efterforskningar.

Själens nattsida kan vara mörk, texten lämnar inga tvivel om den saken. Samtidigt finns här en grundtematik som kastar in ett välkommet ljus bland skuggorna. Den om sann vänskap och värdefulla relationer som boken också handlar om.